klippbräcka

Meddelade fynd av klippbräcka som kunnat kontrolleras genom belägg har visat sig vara hällebräcka eller grusbräcka. Ett undantag finns:

Enda säkra fyndet är en kollekt med enbart texten "Dalsland” (UPS 1851 NKg).

Sällsynt på kalkhällmark, sedan 1913 endast i Bengstorpstrakten i Viker. Följer i Västmanland kalken; i Skandinavien övervägande nordlig. Utbredningstyp: Kalk.

Sydväxtberg på klipphyllor och hällar i och strax nedanför hammaren. - 3 (3).

Hot. Förekomsten av f. lutea på Mittåkläpparna är starkt hotad av renarnas överbetning de senaste åren. Förhoppningsvis överlever formen på svåråtkomliga klipphyllor. Den är växtgeografiskt intressant med en utbredning, som på nuvarande kunskapsnivå ter sig bicentrisk. Enligt Nilsson (1986) förekommer formen i Dovre, Härjedalen, Lule lappmark och södra delen av Troms fylke.

1023 Saxifraga adscendens L.

This species has a disjunct distribution in Europe and western N. America and is separated into subsp. adscendens (Eur.) and subsp. oregonensis (Raf.) Bacigalupi (N. Amer.). Thus, it may be considered a special type of the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 248 and map 229). Within the range in Europe some closely related, taxonomically intricate species occur, viz. S. osloensis Knab. in C. Scandinavia (from the hybrid S. adscendens x tridactylites), S. parnassica (Boiss. & Heldr.) Hayek in S. Europe and S. blavii (Engl.) Hayek in Jugoslavia. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 201.

En tvåårig ganska klen bräcka med tydlig bladrosett och en upp till två decimeter hög bladrik stjälk. Hela växten är glandelhårig. Bladrosetten som bildas året innan blomning är ganska tät med mot spetsen stortandade, kilformiga och håriga blad med korta skaft. Stjälkbladen påminner om rosettbladen. Blommorna som sitter på cm-långa bladiga skaft är gräddvita med tydligt urnupna hylleblad. Fodret är klockliknande med flikar som är tilltryckta mot blompipen. Frukten är en tvådelad kapsel som döljs av det kvarsittande uppåtriktade fodret.

Klippbräcka hittas på kalkrik frisk–torr mark med tunt jordtäcke. Allra helst växer den på solöppna sydvända platser, t.ex. klipphyllor, rasbranter, hällar och artrika dryashedar. Den är en ganska sällsynt art som i fjällen förekommer från Härjedalen till Torne Lappmark. Utbredningsområdet omfattar även delar av Norrlands skogsland ned till Mellansverige.

Förväxlingsrisk:
Påminner endast om grusbräcka (S. tridactylies) och hällebräcka (S. osloënsis) men dessa arter saknas helt i fjällområdet. Alla övriga Saxifraga-arter är perenna med bladlösa eller bladfattiga stjälkar. Andra växter med liknande blad, t.ex. korsblommiga saknar ett kvarsittande klocklikt foder kring frukten.

Klippbräcka växer på kalkrik mark i rasbranter och på klipphyllor i fjällen. Den går ner till kusten i Medelpad och vidare söderut till Dalarna, Gästrikland och Västmanland. På de sydliga lokalerna är den funnen på block av urkalksten. Klippbräcka är en av föräldraarterna till den för Norden endemiska hällebräcka S. × osloënsis där den andra föräldern är grusbräcka S. tridactylites. Det finns en uppgift om klippbräcka från Öland, tyvärr utan belägg. Fyndet är gjort någonstans längs vandringsleden från Penåsa till Tingstads flisor. Noggrannheten är ± 500 m varför möjligheten att återfinna växten i fråga är minimal. Fyndet bedöms osäkert, troligen är det en ovanligt välväxt grusbräcka som ligger bakom rapporten.