Patrik Engström
Vickleby 2025-05-10
Taxasida
klibbarv
Cerastium glutinosum
Fr.
klibbarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
klibbarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- klibbarv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cerastium glutinosum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cerastium glutinosum Fr.
Svenskt namn
klibbarv
norwegianBokmal
klisterarve
norwegianNynorsk
klisterarve
Finskt namn
tahmahärkki
finlandSwedish
klibbarv
Danskt namn
Klæbrig hønsetarm
Foton
Patrik Engström
Vickleby 2025-05-10
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Ej tidigare uppgiven för Dalsland.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
755 Cerastium glutinosum Fr.
Syn.: C. pumilum Curt. subsp. pallens (Schultz) Schinz & Thell.
This mainly European species (or subspecies) is, however, incompletely known. It is reported from Afghanistan and, as introduced, from a few places in southern N. America and Argentina.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Klibbarv, som sannolikt är ursprunglig, är endast funnen på sandig, glesbevuxen mark vid havet.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 61–75 %.
Kommentar: B, granskare KAO och TKa.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
C. pumilum ssp. glutinosum
Klibbarv är i Norden en sydlig, kustgynnad art som växer på sand eller berghällar i öppna och torra lägen. Den är vanligast vid havet, där den finns på fläckar med gles vegetation i betesmark ovanför själva strandängen, norrut även i torrängsfragment i klippspringor. I övrigt finner man den i torra, helst betade sluttningar, längs sandiga körvägar eller i grusgropar. Många av klibbarvens växtplatser är beroende av bete.
Klibbarv är ytterst lik vårarv C. semidecandrum och växer på liknande ställen. På håll skiljer den sig genom mer gulgrön färg utan rödaktigt inslag. I frukt har den mindre tydligt nedåtvinklade kapslar. För säker bestämning krävs dock undersökning av blomställningens stödblad – hos klibbarv har de mycket smalare hinnkant än hos vårarv. Eftersom de båda arterna inte alltid är lätta att skilja accepteras här inga inlandslokaler utan belägg.
Funnen i 47 rutor; säkra tidigare uppgifter från 9 rutor. Sällsynt längst i öster, i resten av Småland endast funnen på enstaka platser. Förbisedd. – Kanske ursprunglig vid havet, i övrigt en gammal kulturföljeslagare.
Klibbarv är i Norden en sydlig, kustgynnad art som växer på sand eller berghällar i öppna och torra lägen. Den är vanligast vid havet, där den finns på fläckar med gles vegetation i betesmark ovanför själva strandängen, norrut även i torrängsfragment i klippspringor. I övrigt finner man den i torra, helst betade sluttningar, längs sandiga körvägar eller i grusgropar. Många av klibbarvens växtplatser är beroende av bete.
Klibbarv är ytterst lik vårarv C. semidecandrum och växer på liknande ställen. På håll skiljer den sig genom mer gulgrön färg utan rödaktigt inslag. I frukt har den mindre tydligt nedåtvinklade kapslar. För säker bestämning krävs dock undersökning av blomställningens stödblad – hos klibbarv har de mycket smalare hinnkant än hos vårarv. Eftersom de båda arterna inte alltid är lätta att skilja accepteras här inga inlandslokaler utan belägg.
Funnen i 47 rutor; säkra tidigare uppgifter från 9 rutor. Sällsynt längst i öster, i resten av Småland endast funnen på enstaka platser. Förbisedd. – Kanske ursprunglig vid havet, i övrigt en gammal kulturföljeslagare.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Klibbarv växer främst på betade torrängar, speciellt på ställen där kreaturen sparkat upp blottor i vegetationen, och den ses även längs fästigar samt i traktorspår. Däremot växer den sällan på kalkhällarnas mosskuddar eller i tunn alvarmo, ställen där släktingen alvararv C. pumilum är vanlig. Klibbarv hittas i stället i något mäktigare grusalvar där uppfrysningsrörelser förekommer. Även ruderatmiljöer som jordhögar och grustag kan hysa växten. Längs havet är den någon gång funnen på sandstränder. Klibbarv kan växa i näringspåverkade miljöer, detta till skillnad från släktingen alvararv.
Klibbarv är en vanlig växt och främst funnen på Stora Alvaret och småalvaren norr därom. I östra sjömarken växer den på tuviga, betade friskängar. Någon minskning i utbredningen har inte kunnat konstaterats. En ökad eutrofiering av landskapet kan på sikt gynna klibbarv.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Öppen, torr miljö: hällmark, i tunt jord- eller gruslager, särskilt i ”myrkullar” av sand eller i mosskuddar; även torrängar, gärna i störda partier som jordblottor vid bete, körspår och stigkanter.
Äldre fynd gjordes i hällmarksområden – för Buttle och Othem angavs hällmark explicit som biotop. Senare visade det sig att arten har ett vidare biotopspektrum, och Johansson (1910b) meddelade fynd från bl.a. Grötlingbo, Rone, Klinte och Väskinde, där tånghögar på havsstränder och sandiga skogsvägar ingick bland biotoperna.
Klibbarv är glest spridd över hela Gotland, utom längst i söder. Möjligen är arten förbisedd p.g.a. sin likhet med de betydligt vanligare arterna alvararv C. pumilum och vårarv C. semidecandrum.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Klibbarv växer på öppen, torr, sandig till lerig jord, gärna med skalinslag i betade gräsmarker nära havet och hällmarkshed men också på vägkanter och annan kulturpåverkad mark med glest växttäcke.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inhemsk, finns i torra sandmarker eller hällmarker, ofta tillsammans med vårarv. Ljuskrävande och konkurrenssvag. Kanske förbisedd. Mycket sällsynt. 11 lokaler i 9 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Klibbarven är ettårig och höstgroende. Den växer främst på markhällar eller sandig mark tillsammans med vårarv och andra små ettåriga örter, nästan alltid i närheten av havet eller större sjöar. Arten är tydligt kalkgynnad och gynnas troligen också av fågelspillning.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Klibbarv förekommer i södra Sverige med svensk nordgräns i Uppland. Den växer sällsynt i landskapets sydöstra skärgård och angränsande kustområde och har tidigare funnits i Stockholmsområdet. Klibbarv finns även i sydvästligaste Finland inklusive Åland. 22 kartblad, 23 kvadranter.
De flesta fynden av klibbarv har rapporterats från hällar, klipphyllor och strandklippor, ofta på kalk. Den förekommer även på torrbackar och torra vägslänter.
Förändring - 46 %. – Flertalet andra arter på berghällar och i klippspringor har inte minskat i nämnvärd omfattning, men klibbarvsförekomsterna har reducerats kraftigt. Det är svårt att finna en förklaring och i varje fall är det i denna torra miljö inte fråga om konkurrens av mera storvuxna arter.
De flesta fynden av klibbarv har rapporterats från hällar, klipphyllor och strandklippor, ofta på kalk. Den förekommer även på torrbackar och torra vägslänter.
Förändring - 46 %. – Flertalet andra arter på berghällar och i klippspringor har inte minskat i nämnvärd omfattning, men klibbarvsförekomsterna har reducerats kraftigt. Det är svårt att finna en förklaring och i varje fall är det i denna torra miljö inte fråga om konkurrens av mera storvuxna arter.