Taxasida

kikvedel

Astragalus cicer

L.

kikvedel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

kikvedel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • kikvedel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Astragalus cicer
Vetenskapligt namn, fullständig form
Astragalus cicer L.
Svenskt namn
kikvedel
Finskt namn
pulleakurjenherne
finlandSwedish
kikvedel
Danskt namn
Rundbælget astragel
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2020-07-13
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-07-28
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Kikvedel är funnen kvarstående och förvildad i ett lövbryn vid Karsefors kraftstation öster om Laholm. Den fleråriga arten är bofast i området och har sannolikt vuxit på platsen sedan början av 1930-talet, då kraftstationen byggdes.

I Sverige uppmärksammades kikvedel som trädgårdsflykting redan i mitten av 1800-talet. Den är inhemsk i stora delar av västra, mellersta och östra Europa.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Kikvedel hör hemma i södra och mellersta Europa och i Mindre Asien. I Sverige är den mycket sällsynt och inkommen eller införd i sen tid, men den har blivit bofast på flera platser. Arten har använts som foderväxt, och vissa av de svenska förekomsterna kan gå tillbaka på odling.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Kikvedel växer förvildad vid gårdar och åkerkanter. Den rekommenderades under 1800-talet som foderväxt och ansågs av Wahlberg (1835) som bättre än sötvedeln för detta ändamål. Arten är flerårig och långlivad, och förekomsterna som ligger omkring en mil från varandra är säkerligen rester av äldre försöksodling i trakten. På detta tyder även att rotkörveln, som har liknande historia, växer på båda lokalerna. Vid Bie och antagligen också vid Äs, har arten hållit sig kvar åtminstone sedan 1800-talets slut.

Europa. I Sverige odlad och förvildad.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Kikvedel har en central- och sydeuropeisk utbredning som sträcker sig österut till Mindre Asien och Kaukasus. Den har odlats som foderväxt och troligen förvildats som odlingsrest. Uppsala-förekomsterna är antagligen spridda från Botaniska trädgården. 5 kartblad, 5 kvadranter.