Taxasida

kärrsilja

Peucedanum palustre

(L.) Moench

kärrsilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

kärrsilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • kärrsilja
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Peucedanum palustre
Vetenskapligt namn, fullständig form
Peucedanum palustre (L.) Moench
Svenskt namn
kärrsilja
norwegianBokmal
melkerot
norwegianNynorsk
mjølkerot
Finskt namn
luhtasuoputki
finlandSwedish
mossrot, kärrsilja
Danskt namn
Kær-svovlrod
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2015-07-27
Thomas Gunnarsson
Bostorpsvägen söder om,Norra Möckleby,Mörbylånga 2016-08-19
Lars Efraimsson
Gruvberget, Forshaga kommun 2019-07-29
Lars Efraimsson
Gruvberget, Forshaga kommun 2019-07-29
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Kärrsilja är ursprunglig. Den växer främst i kärr, ofta gungflyartade, i kärr- och fuktängar samt på stränder vid sjöar och vattendrag. Mindre vanliga växtplatser är alkärr/alsumpskogar, igenvuxna torvgravar och diken.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1426 Peucedanum palustre (L.) Moench

This species occurs in Europe (except the S. and NW. parts) and W. Siberia. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 319.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Kärrsilja växer i fuktängar och vid sanka stränder och kärr, i bäckraviner och alkärr m.m. Den är allm. i hela området, utom i mossar och på hällmarker, ”dock ej på slätten i norr” i Hallsberg (Dalhielm 1985). Flertusenåriga lämningar av kärrsilja har setts i sjönötstorv vid Tärnsjömyren i Skagershult (Post 1909a).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Tämligen allmän på myrar och havsstrandlokaler i kustsocknarna men av topografiska skäl sparsammare vid de brantaste delarna av kusten. I inlandet mer spridd och glest förekommande särskilt i de näringsfattiga nordöstra inlandssocknarna, ej rapporterad från Tåsjö. Säkert åtskilligt förbisedd särskilt i de nedre ådalssocknarna och Stigsjö-Viksjö.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som "Selinum palustre: vid Gliseberg".

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Kärrsilja växer på våt eller fuktig jord, både i näringsfattig och näringsrik miljö. Den trivs såväl på gungflyn som på sanka mader och på grusstränder. Vanligast är den vid stränderna av sjöar, vattendrag, skogstjärnar och myrgölar. Vid havet finner man den i fuktsänkor med mullansamling och i hällkar (även i ytterskärgården). Ibland anträffas den i örtrik, översilad sumpskog. I odlingslandskapet förekommer den vid diken och dammar.
Funnen i 1405 rutor; tidigare uppgifter från 366 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Kärrsilja växer på fuktiga–blöta lokaler och är tolerant vad gäller markens innehåll av kalk och näringsämnen. Vanliga växtmiljöer är skogskärr, alvarsjöar och sumpskogar. Den är även funnen i frisk- och fuktängar som är måttligt betade eller ohävdade samt vid diken och dammar. Kärrsilja växer längs stränderna av Ölands största sjö, Hornsjön i Högby sn.

Kärrsilja är som tidigare ovanlig på sydöstra Öland. På Stora Alvaret är det sparsamt med fynden; några observationer finns från tokfuktängar och kanten av alvarträsk. I Sterner (1938) anges att växten då helt saknades vid alvarets träsk och vätar. Kanske var betestrycket i början av 1900-talet så hårt att den missgynnades? För övrigt är den ganska glest spridd över ön. Längs sydvästra Ölands kust växer kärrsilja i sumpskogar och strandnära kärr. I Mittlandet finns fynd från större agkärr och ohävdade kärrängar. Sammantaget ganska oförändrad status trots att utdikningar och dräneringen av landskapet borde missgynnat växten. Men jämfört med Sterner (1938) pekar statistiska analyser på en viss minskning (Frescalo).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Kärrängar och myrkanter, torvholmar och gungflyn; även dikade myrar, torvgravar, diken och kanaler. Arten förekommer också på betad mark. Johansson bedömde kärrsilja som ”Täml. allm. i myrarna”. Det omdömet håller även i dag, men kärrsilja saknas i de mest uppodlade områdena liksom i hällmarksområdena; en helhetsbedömning blir att arten är mindre allmän på Gotland.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Kärrsilja växer exponerat eller i halvskugga på fuktig eller blöt, både näringsrik och mager mark. Den förekommer i kärr, intill skogstjärnar, i mosselaggar och på gungflyn vid myrgölar, i fuktig gräsmark, i öarnas större hällkar och myrfragment samt på stränder och strandängar vid sjöar och vattendrag.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på blöt till fuktig mark i både fattiga och rika kärr, i blöta delar av fuktängar, på stränder av sjöar och åar samt ibland längs diken och kanaler. Mycket vanlig i hela landskapet. 783 rutor (94 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Nordasien. I Sverige nästan hela landet. I Sörmland mycket allmän, jämnt spridd – (82%). Kärrsiljan är en flerårig art. Den växer i kärr av olika slag och på olika slags sjöstränder, i myrgölarnas gungflyn, på fattigsjöarnas mineralstränder och i lersjöarnas näringsrika strandängar och alkärr. Växtplatserna är ofta tidigare betade eller slåttrade våtmarker. Vid havet förekommer den på stränder, men framför allt i skärens små hällkarsmyrar, ända ut i havsbandet. Arten är relativt igenväxningstålig. I Sörmlands inland är kärrsiljan makaonfjärilens viktigaste värdväxt.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland, mycket jämnt fördelad. 682 kartblad, 1847 kvadranter.
Almq. Allmän i norr och nordväst, i Roslagens sjötrakter och yttre skärgården; eljest tämligen allmän; på slätterna mer eller mindre sällsynt.
Kärrsilja växer i alla typer av kärr, från rikkärr till fattigkärr, ibland på gungflyn bland vitmossa. Den förekommer även på sjöstränder, ofta bland högvuxna starrarter, men saknas i stor utsträckning på de eutrofa sjöarnas dystränder. I skärgården finns den i hällmarkernas småmyrar och i kanten av hällkar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Kärrsiljan är ursprunglig. Den angavs finnas flerstädes i Gävletrakten vid mitten av 1800-talet (Hartman 1848). Senare uppgavs den vara tämligen allmän i landskapet som helhet. Det är tänkbart att växten ökat något sedan strandslåtter och bete upphört.
De vanligaste följeväxterna är kråkklöver (42%), vattenklöver, topplösa, trådstarr, pors, sjöfräken, vattenmåra och vass. Kärrsilja blommar samtidigt som älggräs, strätta och bockrot.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Kärrsiljans frön flyter i månader (Romell 1938a). Inget grönt övervintrar. Kärrsilja blommar från mjölkens till ljungens tid. Den börjar blomma före strätta och fortsätter efter denna art. Småflockarnas kantblommor slår ut långt före mittblommorna. Nya flockar slår ut när de första har blommat över. I den enskilda blomman utvecklas först ståndare, senare märken. Ståndarknapparna är gröna, ibland med små rödbruna stråk, och har vitgult pollen som äts av flugor. 

 Bild i Natur och vegetation, sid. 380.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Kärrsiljans mest karaktäristiska växtplats är en lite rikare skogseller myrtjärn, där den finns just i kanten mot vattnet – och endast där. I denna ofta gungflykantade oåtkomliga zon runt tjärnen står den tillsammans med dystarr Carex limosa, trådstarr C. lasiocarpa och ibland trindstarr C. diandra. Kärrsiljan uppträder även i andra strandmiljöer. Mest påtaglig är den i skogsområden, men den saknas inte i näringsrikare sedimenttrakter. Den fordrar ljus och god vattentillgång men är för övrigt anspråkslös. Kärrsiljan är nästan regelbunden på moränstränder vid skogssjöarna men finns också i eutrofa sjöar och tjärnar, t.ex. på sumpiga strandängar. Den växer högre upp på stranden än sprängört Cicuta virosa, gärna i tuviga miljöer och ses inte sällan rotad på tuvor eller invid stenar i strandkanten, ofta tillsammans med frossört Scutellaria galericulata.
På myrar kan den dyka upp i blöta, rikare högstarrkärr t.ex. med ängsnycklar Dactylorhiza incarnata, ibland även i små bottenlösa skogskärr. Den kan finnas i kanten av bäckar som genomkorsar en myr eller i ljusöppna avsnitt av skogsbäckar och åar, helst i kärriga partier, som vid bäcken från Busjöarna i Överturingen (Haverö). Vid havet står den på sötvattenpåverkade näringsfattiga strandängar, gärna med pors Myrica gale, eller ibland i kanten av hällkar och klippskrevor, som vid stranden norr om Lörudden i Njurunda. Arten undviker däremot kulturskapade miljöer. – Plantorna kan bli helt nedätna av makaonfjärilens larv, som vid Bjässjön i Indal 1978.