kalknarv

Närke S. Junell (GB enl. E. Ljungstrand). Tycks vara en av de växter som Junell odlade i Kvistbro.

711 Arenaria ciliata L.

The map shows the distribution of most of the taxa within the A. ciliata complex. (A. humifusa, no. 710, may in fact also be included in this complex.) The taxonomic treatment of the complex varies (cf. Fl. Eur. 1/1964, p. 120). Recorded on the map are the C. European subsp. ciliata (syn.: subsp. tenella [Kit.] Br.Bl.), the amphi-atlantic subsp. pseudofrigida Ostenf. & Dahl (Hultén, Amphi-atl., p. 84 and map 65), the northern subsp. norvegica (Gunn.) Fr., subsp. gothica Fr. with disjunct European distribution, the Irish subsp. hibernica Ostenf. & Dahl and subsp. moehringioides (J. Murr.) Br.-Bl. in the W. Alps; the A. ciliata populations of the Pyrenees and Spain (with uncertain distribution) probably belong to this subspecies. The gothica population in England is considered by Halliday (Watsonia 5/1960, p. 209) to be a separate taxon (A. norvegica Gunn. subsp. anglica Halliday) and likewise probably the population in Swiss Jura (1. cit.).

Ursprunglig. 
Öppen, ofta vinterfuktig miljö på tunna gruslager eller i bar kalkjord: hällmark, plan kalkhäll, alvar och vätkanter; även i maritima miljöer i grus på kalkhäll och bland strandklapper. Arten koloniserar frilagda ytor med tunt jordlager på kalkhäll, exempelvis i körspår eller andra markskador, på samma sätt även i grustagsbottnar. Kalknarv är köldtålig och kan under milda vintrar blomma redan i januari (Johansson 1890, JP).

Utbredningen är starkt koncentrerad till fyra områden: Storsudrets alvarmarker, Östergarnslandet, hällmarker öster om Visby samt västra Fårö och angränsande delar mot Bästeträsk i Rute, Bunge och Fleringe. Utbredningsbilden – densamma i dag som i slutet av 1800-talet (Johansson 1897) – tyder på att arten gynnas av närhet till havet. Kalknarv är endemisk för Gotland och Kinnekulle i Västergötland (Jonsell 2004).