Taxasida

jordreva

Glechoma hederacea

L.

jordreva är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Lars Efraimsson
Översikt
Översikt

jordreva är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • jordreva
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Glechoma hederacea
Vetenskapligt namn, fullständig form
Glechoma hederacea L.
Svenskt namn
jordreva
norwegianBokmal
korsknapp
norwegianNynorsk
krossknapp
Finskt namn
maahumala
finlandSwedish
jordreva
Danskt namn
Korsknap
Foton
Lars Efraimsson
Gamla flygfältet i Karlstad, Karlstads kommun 2017-06-10
Thomas Gunnarsson
Bredbrunnen,Torslunda,Mörbylånga 2021-04-21
Thomas Gunnarsson
Idehultet NO,Algutsrum,Mörbylånga 2014-04-24
Peter Ståhl
Hyttön 2025-05-08
Patrik Engström
Ekerö 2015-05-14
Arnold Larsson
Kyrkan, Delsbo 2010-05-16
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2022-05-29
Lars Efraimsson
Gamla flygfältet i Karlstad, Karlstads kommun 2017-06-10
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-16
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2020-07-20
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1603 Glechoma hederacea L.

This species s. lat. is widely distributed as a native plant in Eurasia. In S. and partly C. and W. Europe subsp. hirsuta (Waldst. & Kit.) Herrn. also occurs. The population in E. Asia is distinguished as subsp. grandis (A. Gray) Hara. The species has been introduced into N. America, SE. Asia and New Zealand. The present distribution is discontinuous circumpolar (Hultén, Circumpol. Il, p. 395 and map 274). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 379.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Jordreva är ursprunglig. I någorlunda naturlig vegetation finner man den i strandsnår vid havet och i havsstrandängarnas driftränder, längs vattendrag och i näringsrika lövlundar. Arten är emellertid mycket kulturgynnad och man ser den oftast vid bondgårdar, i trädgårdar, betesmarker, åkerkanter, längs vägar och på olika ruderatmarker.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Läke- och trolldomsört, allm. på Hjälmarslätten i mulljord, ovanligare i Skogsbygden (Hallin, !), där spridd–sälls, exempelvis sälls. i Garphyttetrakten 1994. Enl. Segerström (1932) var arten funnen mångenstädes i Hammar och Lerbäck. Den är karaktäristisk för lundarna på Hjälmarens landvinningar och delvis beståndsbildande på uddar och större skär ända ute i strandlinjen. Rika förekomster ses i Hjälmarslättens ekhagar på frisk mark. Växtplatser är f.ö. vägren, sandfält, lagårdsbacke, åker m.m.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän på Mälarslätten; allmän-tämligen allmän i SÖ Skogslåglandet. Högre upp spridd-tämligen sällsynt i (ofta låglänta) kulturtraker. I Bergslagen kalkgynnad och starkt bunden till bebyggelse (parker, annan tomtmark). I några fall i mesohemerob ängslövskog nära sådan, sannolikt antropokor. Beständig i gynnsamma klimatlägen ännu i Övre Bergslagen uttunningen NV-ut beror troligen både på edafiska faktorer, ofullbordad spridning och i viss mån olämpligt temperaturklimat. Utbredningstyp (hela populationen): S2

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

I viss mån under spridning i landskapet. - 103 (35).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Thedenius (manus 1842) i hans dagbok för den 26 juni 1842. Då tog han avsked av prostfamiljen Borgström i Sveg: "Af henne [prostens dotter Margret] fingo vi såsom minnesblommor på min begäran 2 grenar af Glechoma (ny för floran) som vi dagen förut funno stå i stor mängd utanför salsfönsterna." Ett ark med vad som måste vara just dessa minnesblommor finns i UPS.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: former med rosa–röda blommor förekommer mycket sällsynt.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Jordreva växer ganska fuktigt till torrt och trivs bäst på mull- och kväverik jord. Arten kan vara ursprunglig i gles, ängsartad löv- och blandskog, i skogsbryn, hasseldungar, snårkanter samt på tuvkanter i lövkärr och sumpskog. Längs kusten påträffas den i snår eller gles skog ovanför stranden. Vanligast är arten dock kring gårdar, i häckar, gräsmattor och trädgårdsland, på åkerkanter och i betesmark, och i stora delar av Småland finns den endast i sådana miljöer. Enligt Hård (1924) har arten ökat på kulturmark åtminstone i västra Småland.
Funnen i 1262 rutor; tidigare uppgifter från 212 rutor. Vanlig men med påfallande luckor. – Ursprunglig men starkt kulturgynnad.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Jordreva anses ursprunglig vid havet i övre strandområdet som på tångvallar, klapper och i buskage (Sterner 1938). Under inventeringen är jordreva endast noterad vid tre tillfällen på tångvallar men vid ett tiotal tillfällen på havsnära, sandiga torrängar. Idag växer jordreva oftast i lövskogar, alsumpskogar och hässlen där den påträffas längs skogsvägar, i bryn och gläntor. Växten gynnas av röjningar då den kan dyka upp över stora ytor. Något öppnare betesmarker, helst friska och endast måttligt hävdade, kan också hysa växten. Ibland är den funnen i åkerkanter, gräsmattor och ruderatmiljöer, exempelvis tippade jordhögar. Jordreva är mycket sällsynt på alvarmark men funnen en gång i karstmiljö.

Jordreva är främst funnen inom Mittlandet och den västra kustskogen. Speciellt på det skogfattiga sydöstra Öland är det glest med fynd. På östra sidans sjömarker är lövdungar ovanliga och därför även förekomster av jordreva. Även på Stora Alvaret saknas jordreva nästan helt utom i några skogsdungar och kanten av ett par horvor.

Plantor av jordreva har endera tvåkönade blommor eller endast honliga blommor (benämnt gynodioik); de sistnämnda är något mindre. Ibland kan blommorna vara rosa, detta är inte noterat under inventeringen.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast.
De äldsta belagda fynden härrör från hamnplatser (Kyllaj i Hellvi 1852, Gamlehamn i Visby 1854 och Lauter på Fårö 1862), och Johansson (1897) skriver: ”Växten har tydligen blifvit införd med barlast, gräsfrö o. s. v.” Han kände bara till sex fynd; mer spridd blev arten först under 1900-talet. I våra dagar är dess mest framträdande biotoper dikade och nyodlade myrar, i regel vallar men även betesmark, troligen inkommen med vallfrö. Jordreva förekommer även i dikeskanter och vägrenar, i gräsmattor och ibland i störd jord, t.ex. i utkast.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Jordreva växer öppet eller i halvskugga på frisk till fuktig, näringsrik mulljord i ädel-lövskog såväl som trivial löv- och blandskog, framför allt i gläntor och bryn. Allra oftast finner man den dock i busksnår och häckar, i och intill trädgårdar samt på vägkanter och slänter nära bebyggelse.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i snår i betesmarker, i lövskog längs bäckar och åar, i skogsbryn men även i trädgårdar, på vägkanter, kring gårdar och på andra kulturmarker. Vanlig i hela landskapet utom i de magraste delarna, där den är mindre vanlig. 560 rutor (67 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien. I Sverige nästan i hela landet, sällsynt i nordväst. I Sörmland allmän – (62%). Jordrevan är en flerårig krypande ört. Den är utpräglat kvävegynnad och växer helst i lövskogar på kvävehaltig mark, på fet jord i parker och i gräsmattor, på ladugårdsbackar samt i häckar och snår där förna kontinuerligt ansamlas. Arten gynnas av en viss mullhalt i jorden, men växer ibland också på mer mullfattiga lerjordar, exempelvis i betesmarker, där den emellertid blir ganska svagt utvecklad.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland, men ovanligare i den västligaste delen av landskapet. 593 kartblad, 1587 kvadranter.
Almq. Mer eller mindre allmän till tämligen allmän, kring Tämnaren tämligen allmän, eljest i Heby spridd.
Jordreva förekommer i naturlig miljö i strandsnår och strandlundar och stundom på strändernas driftvallar. I kulturlandskapet växer den i hagar, naturbetesmarker, parker och trädgårdar, ofta intill träd och busksnår. På mullrik trädgårdsmark uppträder den ibland som ogräs bland odlade buskar och i gräsmattor.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Jordreva är en gammal kulturföljeslagare. Arten angavs första gången 1810 av Göran Wahlenberg som såg jordreva på »ängsbackar väster om Sörbykällan« i Gävle. Den angavs som tämligen allmän i Gävletrakten vid 1800-talets mitt. Spridda förekomster har också noterats från andra delar av landskapet, men troligen uppfattades den som för vanlig att rapportera.
Jordrevan hittas ibland i tät planterad granskog på gammal åkermark och även i annan igenväxningsskog i kulturens närhet. Arten tycks överlag ha god förmåga att leva kvar där den en gång fått fäste.
Vanliga följeväxter är maskrosor (22%), brännässla och revsmörblomma. Jordrevan blommar samtidigt med vitsippa, harsyra, hägg och gullviva.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Jordreva blommar från vitsippans till linneans tid. Den övervintrar grön och är mycket uthållig där den har kommit in. Viss spridning äger rum till trädgårdsutkast och tippar. I första hand är den en trädgårds- och gräsmatteväxt men klarar även att växa under tät, mycket skuggande vegetation. Jordreva är funnen huvudsakligen på eller nära tomter, även sådana som ligger långt ut i skogen.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Jordrevans små blå parblommor dyker upp i den kulturnära vårfloran. Senare på sommaren växer revorna till och den gör sig påmind som en bladrik slingerväxt. Jordrevan vill ha mullrik och torr jord och den kan ibland växa mycket skuggigt. Den har gynnats av näringsanrikningen genom igenväxning, kvävenedfall och gödsling och och blivit allt vanligare. Vid gårdar ses den runt lövhögar, i multnande ris och komposter, ofta också i igenväxande lövdungar. Särskilt i tätorterna och i villaområden finns den ofta i gräsmattskanter och under häckar och buskar eller slingrar i en stensättning.
Naturligt förekommer jordreva i lövskog i öster, i lundar, vid berghällar, i sydberg eller vid rikbäckar, som vid Kvarnbäcken i Tuna. Den finns även i alskog i Indal och i älvraviner. Någon gång ser man den även i näringsrik, kulturnära granskog. Arten är värmekrävande och klimatiskt begränsad.