Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Den i sen tid vanligaste höskallran, men sällan urskiljd.
Taxasida
höstskallra
Rhinanthus angustifolius subsp. angustifolius
höstskallra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
höstskallra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- höstskallra
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Rhinanthus angustifolius subsp. angustifolius
Vetenskapligt namn, fullständig form
Rhinanthus angustifolius subsp. angustifolius
Svenskt namn
höstskallra
norwegianBokmal
greinkall
norwegianNynorsk
greinkall
Danskt namn
Høst-skjaller
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även höskallra Rhinanthus angustifolius.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: se under arten höskallra R. serotinus.
Kommentar: B, granskare KAO och TKa.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Höstskallra växer på lite friskare mark och är främst noterad från alvarets tokfuktängar, betade kalkfuktängar och tuviga strandängar; någon gång ses den på sandstränder, längs diken och åkerkanter. Rikard Sterner anmärker att höstskallra växer på ängsmark framför allt på Stora Alvaret där han ansåg den ursprunglig.
Utbredningen för höstskallra är främst norra tredjedelen av Stora Alvaret och delar av östra sjömarken. Mönstret speglar kanske främst hur intresserade inventerarna varit av höskallra och dess variation.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Våtmark och fuktmark, fuktig strandäng och gräsmark på sand, fuktiga stigar. Underarten har inte uppmärksammats särskilt under Projekt Gotlands flora.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Arten är först rapporterad som skild från ängsskallra från Mörkö (Ekström 1828) som Rhinanthus crista galli var. alfa major. Arten omfattar ett antal svåravgränsade former som ibland betraktas som underarter. Dessa har inte hållits isär vid inventeringen. Europa, Asien. I Sverige nästan hela landet, numera främst i kusttrakterna. I Sörmland vid kusten mindre allmän, annars sällsynt, starkt minskande – (7%). Höstskallran är en ettårig eftersommarblommande halvparasit. Den växer på strandängar, i vägkanter och skogsbryn, någon gång i betesmarker eller på öppen jord. Arten är kalkgynnad. Den är i äldre litteratur ofta nämnd som ängsväxt. Detta avser sannolikt främst subsp. vernalis – äkta höskallra. Den skiljer sig knappast morfologiskt från höstskallran, men blommar i juni. ”De mogna fröhusen skakar de torra fröna, antydande att slåttertiden tillstundar” skriver Linné (1745a). Den äkta höskallran var sannolikt ursprungligen anpassad till slåtterängar och har minskat starkt under 1900-talet men synes ha hittat en nisch på skärgårdens stränder där den lokalt kan vara mycket riklig, ofta på små skär. I skärgården finns emellertid även högsommar–sensommarblommande populationer och gränsen tycks även här vara oklar. Den äkta höskallran är föga uppmärksammad vid inventeringen och i rapporteringen inte skild från höstskallra. Från inlandet är den känd från Vadsbro Veckla i slåtteräng 1998 (HRY). Regionalt rödlistad – hotklass R (regionalt hotade).