havsnajas

Uppgiven av Theorin 1865 från Halmstad. Belägg saknas. Fossilfynd från Morup Munkagård och Vallda Lunna mosse (Andersson 1893 a).

I Sverige finns arten huvudsakligen i grunda vikar vid ostkusten samt någon gång i sötvatten.

Gammal bofast art.

126 Najas marina L.

This rather variable, widespread plant occurs in brackish sea water and alkaline inland waters through large parts of Eurasia and N. America. The map is partly incomplete. Finds of P liocene, interglacial and postglacial age in Europe are also marked on the map. The species has a discontinuous circumpolar distribition (Hultén, Circumpol. I, p. 144 and map 135). It occurs also outside the map area, for instance in C. Africa, S. Asia, Australia, Polynesia and the Galapagos Islands.

Havsnajas växte i Närke i det dåvarande havet vid Litorinatid för mer än 4 000 år sedan (Backman 1941).

Havsnajas växer på lösbottnar i grunt brackvatten i mycket skyddade lägen. Den förekommer gärna i delvis avsnörda vikar, laguner i strandängar eller i småfläckar med öppet vatten inne i strandvassar. Någon gång kan den också påträffas i djupa diken i strandängar. Ibland kan den uppträda i stor mängd.

Havsnajas växer i grunt vatten på lösa, gyttjiga bottnar. Den förekommer främst i brackvatten där den klarar salthalter upp till 6 ‰ men växer även i sötvatten i högst måttligt näringsrika och kalkpåverkade sjöar och träsk som ofta är rika på kransalger i släktet Chara (Schou m.fl. 2017). Ölands enda kända lokal, Hornsjön i Högby sn, passar bra på denna beskrivning. Där hittades havsnajas 2002 av den gästande holländaren Egbert de Boer som meddelade fyndet via brev. Primärfyndet gjordes i nordvästra delen av Hornsjön nära Klosterholmen. Sedermera har havsnajas hittas utmed stranden av Hornsjön på ett flertal ställen, både vid inloppet längst nere i söder, på den nordöstra stranden, ute i själva sjön och även nära utflödet i norr vid Ålkistan. Kanske rör det sig om en nyetablering då Hornsjön genom åren varit ett välbesökt område av många botanister, eller så är havsnajas tidigare förbisedd.

I vårt grannland Danmark växte havsnajas förr i brackvatten; idag finns alla kända förekomster i sötvatten (Schou m.fl. 2017). Havsnajas är ettårig och beroende av fröspridning för att fortleva. Antalet plantor varierar mellan åren. Växten är tvåbyggare och både befruktning och frömognad sker under vattnet. Redan när pollenet frisätts från hanplantorna finns en utväxt pollenslang på ca 2 mm, något som gör att honplantorna lättare fångar in pollenkornen. Spridningen av växten till Hornsjön kan ha skett med andfåglar. Studier har visat att en tredjedel av de frön av havsnajas som passerat tarmkanalen hos en gräsand hade kvar förmågan att gro efter passagen (Agami & Waisel 1986).

Sent inkommen eller tidigare förbisedd, bofast.

Ursprunglig. Växer på mjukbotten i kalkrika Chara-träsk samt i en havsvik (jfr M. Petersson 2006). Funnen på tio lokaler under inventeringsperioden, samtliga på norra Gotland. Fyra av dem är återfynd av tidigare kända lokaler, bland dem västra delen av Fardume träsk, varifrån havsnajas först rapporterades.

Havsnajas är samlad i Strömsvattnet och Strömsån under 1800-talet. Arten hade inte setts till senare, förrän den rapporterades funnen i Strömsvattnet 1990 i länsstyrelserapporten ovan: ”Vid fältbesöket upptäcktes här havsnajas som här torde ha sin enda växtplats vid västkusten.” Arten är dock inte funnen under inventeringen.

Säkert förbisedd på grund av sina ofta svåråtkomliga växtplatser. meterdjupt vatten på ett tjockt lager av ”bottenlös” gyttja. Arten växer ofta tillsammans med de rödlistade kransalgerna Chara tomentosa och C. baltica (Wallentinus 1969b). I Sörmland är arten inte funnen i insjöar.

Havsnajas växer på dybottnar i skyddade vikar och flador i brackvatten, ofta tillsammans med kransalgen Chara tomentosa rödsträfse. Den förekommer även i sötvatten i Chara-sjöar, d.v.s. små, grunda sjöar i kalkrika områden med bottenvegetation dominerad av kransalger, framför allt sådana med hög elektrolythalt (Forsberg & Forsberg 1961). Samtliga sötvattenförekomster ligger lägre än 10 m ö.h. utom Bredsjön, vars yta ligger kring 19 m ö.h.

Förändring +44 %. – Jämförelsen visar en kraftig ökning, men den beror antagligen på att havsnajas eftersökts bättre i den nu genomförda inventeringen.

Havsnajasfrön är 4 mm långa, utdraget äggformade, många, och sitter inbäddade i växtens brungröna spröda skott. Där arten växer i stora bestånd på 0,5–2 m djupt vatten betas den på sensommaren begärligt av gräsänder, som lämnar en massa småfragment i vattnet. Plantans bräckliga struktur gör den lättbetad. Betningen ingår i artens livsmönster. Fröna ska passera genom en ands tarmkanal. Agami & Waisel (1986) har visat att frönas grobarhet därigenom ökar kraftigt. Passagen kan ta 10 timmar, så fröna kan transporteras många mil när anden sträcker. I Nordamerika har havs­najas en utbredning som stämmer bra med flyttvägarna för vissa änder.