hästkastanj

Hästkastanj, som härstammar från Balkan och infördes till Sverige på 1600-talet, är ofta planterad vid gårdar, kyrkogårdar och i parker. Den förvildas i lövdungar, lövridåer, bryn och på övergiven kulturmark invid bebyggelse. Även om en stor del av plantorna dör efter några år är arten bofast i landskapet.

Odlat park- och alléträd, läke- och färgväxt, förvildad i Sverige tidigast omkr. 1851. Robsons uppgift från Närke är omkr. 20 år äldre, men gäller kanske ett odlat träd.

Ett 60-tal telningar och unga träd har meddelats från hela Närke i hagar, på ödetomter, nära odlade träd i parker, i alléer och vid utkast. Längst från odling kommer unga träd i lövlundar och bäckraviner som setts på ett halvdussin lokaler.

Anmärkningsvärda, ej uppmätta, träd skall ha funnits vid Dylta bruks herrgård i Axberg (Nordenmalm 1973) och ”en väldig gårdskastanj som vårdträd” vid Holmstorps prästgård i Hidinge (Essén 1911). ”Kungsträden voro de tre hästkastanjerna” vid Övre Östa i Knista på 1870-talet (J. G. Andersson 1956). I Lekhyttetrakten var arten ofta planterad som vägträd (Essén).

Odlad som prydnads- eller alléträd och kvarstående eller förvildad med fröplantor kring gårdar och i skogsmarker.

4: självsådda småträd sedda på Mälarslätten: Hallstahammar S Fjällstaborg i bryn, 6 m högt träd; Norrkvarnsarkipelagen, lundbrink mot Kolbäckaån strax nedanför f.d. Hallsta herrgårds gamla kastanj, några 2–8 m höga buskar och träd; Åsby parklund vid Skanssjön, 2 ca 3 m höga buskar (MALMG. 1970). Västerås S 300 m N Skerikebron, lundartad brant mot Svartån invid Västra åpromenaden, 2-stammig, 2 m hög buske (sannolikt tynande på grund av tilltagande, tät överväxning) 1978(!).

Småtelningar enligt Almq. 1956 i Ramnäs: Kyrkåsen och Hallstahammar N: Trångfors. Åtminstone på sistnämnda ställe utdöd som vildväxande Så också i Kolbäck: Yllesta och Rytterne: Tidö, där den uppgavs vara "förvildad " av Iverus (1877).

Hästkastanj är ursprunglig i sydöstra Europa. Den planteras som gårdsträd och i alléer och noterades från Småland redan 1779 (Oskarshamn Misterhult, Holmberger 1780; gäller troligen odlade exemplar). De stora fröna gror lätt och man finner ofta groddplantor och småplantor på frisk, näringsrik mulljord nära bebyggelse, t.ex. på ödetomter, i gårdskanter (gärna i komposten!), vägslänter och lövbryn. Dock uppnår den första generationens fröplantor sällan blommande stadium, och vidare spridning har ännu inte påvisats i landskapet.

Hästkastanj härstammar från Albanien och norra Grekland. Den planteras ofta som gårdsträd och i vägkanter. När kastanjerna kastas på högar med trädgårdsavfall är det vanligt att fröna gror och bildar småplantor. Vid ett par tillfällen har träd som mäter ca fem meter noterats i skogsmiljöer. De flesta aktuella fynd är gjorda i ruderatmiljöer som på utkast och jordhögar. Hästkastanj kan också vara kvarstående på ödetomter men är även funnen på åkerholmar, i vägkanter samt tall- eller blandskogar.

Under inventeringen är hästkastanj noterad i samtliga socknar. Fynden är fördelade över större delen av ön, främst nära tätorter och större byar. I odling förekommer också rödblommig hästkastanj A. carnea som är hybriden mellan hästkastanj och amerikansk hästkastanj A. pavia. Eftersom det är svårt att skilja den från hästkastanj om blommor saknas, vilket det gör på småplantor, kan möjligen något av fynden i stället vara detta taxon.

Som skadegörare på hästkastanj förekommer kastanjemal Cameraria ohridella, en minerare som bildar blåsminor på bladen. Den noterades 2003 för första gången i Sverige. Angreppen sätter ner trädets kondition men det är oklart hur allvarlig skadeverkningarna blir. Senare under växtsäsongen kan svampen Guignardia aesculi angripa och ge bladbränna som visar sig som bruna fläckar på bladen (https://djur.jordbruksverket.se). Än mer allvarligt är att man i Nederländerna upptäckt sjukdomen bloedingsziekte som orsakas av bakterien Pseudomonas syringae. Stammar och grenar på hästkastanj får rostbruna fläckar som övergår i blödande sår vilket medför att trädet helt eller delvis dör. Nyligen är denna kastanjeblödarsjuka även konstaterad i Sverige (Fogelström 2014).

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, bofast.
Oftast noterad som spridda småplantor ej långt från planterade träd, eller på utkast av trädgårdsavfall. ”Sprider sig endast vid gårdar från odlade ex.” (Pettersson 1958). Enstaka noteringar har dock gjorts under Projekt Gotlands flora i andra miljöer: tallskog, blandskog, lövsnår, vid en klintfot, på en grus- och sandrevel i en bäck (i skogsmark).

Spridningen av hästkastanj under första hälften av 1900-talet tycks ha varit begränsad till gårdarnas närhet. Under senare hälften av 1900-talet har enstaka träd lyckats etablera sig mer självständigt, men detta är fortfarande sällsynt.

Hästkastanj härstammar från sydöstra Europa och är ursprungligen odlad som prydnadsträd, ofta i parker och som vårdträd. Den förvildas lätt och småplantor dyker upp på kompost- och lövhögar, utkast samt i skogsbryn och glesa skogar. Endast ett fåtal av dessa telningar tycks utvecklas till vuxna träd. Trots detta har arten ökat mycket kraftigt sedan förra inventeringen, och ibland kan man träffa på blommande träd som inte verkar vara planterade. Arten förekommer i många rutor men oftast rör det sig om enstaka exemplar.