Taxasida

hartsros

Rosa mollis

Sm.

hartsros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

hartsros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • hartsros
Taxonomi
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Rosa mollis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Rosa mollis Sm.
Svenskt namn
hartsros
norwegianBokmal
bustnype
norwegianNynorsk
bustnype
Finskt namn
iharuusu
finlandSwedish
hartsros
Danskt namn
Blød filt-rose
Foton
Patrik Engström
Lådna, Värmdö skärgård 2022-06-28
Thomas Gunnarsson
Norra Möckleby,Norra Möckleby,Mörbylånga 2018-08-24
Patrik Engström
Lådna, Värmdö skärgård 2022-06-28
Patrik Engström
Lådna, Värmdö skärgård 2022-06-28
Torbjorn Tyler
Holma ängar i Höör socken 2010-08-29
Torbjorn Tyler
Holma ängar i Höör socken 2010-08-29
Torbjorn Tyler
2011-06-22
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Utbredning ungefär som R. majalis'. - Utbredningstyp: S1.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Hartsros är ursprunglig. Den växer i samma eller liknande miljöer som nypon- och stenrosor.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Allm. på Närkeslätten, saknas i näringsfattiga barr- och myrområden i Skogsbygden.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1081 Rosa mollis Sm.

Syn.: R. villosa L. p. p.

This mainly European species belongs to the R. tomentosa group (Fl. Eur. 2/1968, p. 31). The map is incomplete and the limits of the scattered distribution areas are tentatively drawn.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: osäkert till följd av inkonsekvent taxonomisk behandling.
Kommentar: även ett mindre antal uppgifter som inte preciserats till underart är inkluderade här.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Hartsros växer framför allt på ljusöppna platser i kulturlandskapet, särskilt betesmarker, torrbackar, bryn, åkerrenar och vägkanter. Den finns även i bergbranter och kring hällar samt i gles skog. Till skillnad från andra vildrosor (utom kanelros R. majalis) sprider den sig med utlöpare, och den bildar därför gärna utbredda men relativt låga snår.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Hartsros växer ljusöppet på torr, gärna stenig och betad mark. Den förekommer ofta i torrängar, vägrenar och åkerkanter. Hartsros kan också växa i alvarkarst, på sprickrika kalkstensplatåer, klapperstensvallar vid havet, i skogsbryn och glesare skogar samt på tippade högar med jord eller sten. Vid ett par tillfällen är den noterad i den extrema miljön grusalvar.

Hartsros är vanlig och spridd över större delen av Öland. Speciellt frekvent är den inom Mittlandet, västra kustskogen, norra halvan av Stora Alvaret medan södra halvan av Stora Alvaret har glesare med fynd. Hartsros klarar sig bra på dagens Öland och gynnas av måttlig igenväxning.

Hartsros är en av de första vildrosorna som blommar; även nyponen mognar tidigt (augusti). Den är lätt igenkänd på sina grågröna småblad med rundad bas som är håriga och rikligt försedda med harstdoftande körtlar. När nyponen mognar sitter foderbladen kvar och är då riktade rakt fram. Stiftkanalen är bred, ca 2 mm.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Främst i torra miljöer: kalkberg, kalkhällar, torrängar, kalktallskog och ängsbarrskog, gärna i vägkanter. Ibland även i friskare tallskog, lövskog, betesmark och ängen. Oftast med röda blommor, någon gång med vita. Sällsynt på södra Gotland och på Fårö. Johansson (1897) angav ganska låg frekvens (”H. o. d.”), så arten måste ha ökat betydligt under 1900-talet. Möjligen har det minskade betet på Gotlands utmarker varit en förutsättning för denna expansion.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Hartsros är den jämnast utbredda vildrosen i landskapet. Med hjälp av rotskott bildar den låga, utbredda snår i all slags öppen, torr eller frisk gräsmark. Man finner den i naturbeten, hällmark, hagar, torrbackar och åkerkanter. Tillsammans med andra rosor, slån och en står den för igenväxningen av de öppna markerna, när hävden minskar. Något enstaka fynd av plommonros kan dölja sig i mängden av hartsrosor, eftersom vi från början inte skilde ut underarterna.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i betesmarker, på åkerkanter, i skrevor i hällmarker och bergbranter samt på restmarker som åkerrenar och vägkanter. Ljuskrävande. Lokalt namn i norra Västergötland är smörnypon. Vanlig i hela landskapet. 684 rutor (82 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Mindre Asien. I Sverige upp till södra Norrland. I Sörmland allmän och tämligen jämnt spridd, mindre allmän i yttre skärgården – (76%). Hartsrosen växer i bryn och slänter, främst i söderläge men även i hagmark och i glesare skogsmark. Genom underjordiska stammar bildar den ofta utbredda bestånd. Den växer alltså i ungefär samma miljö som nyponrosen och ofta tillsammans med den.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland. 618 kartblad, 1735 kvadranter.
Almq. I kust- och slättbygder allmän, eljest tämligen allmän, till yttre skärgården.
Hartsros förekommer i en mångfald öppna miljöer, t.ex. skogsbryn, hagar, naturbetesmarker, torrbackar, åskullar, vägkanter och åkerkanter. Vid kusten växer den i klippskrevor och strandsnår.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Det är osäkert om hartsrosen är ursprunglig eller om den kommit in med äldre jordbruk. Arten angavs som tämligen allmän i Gävletrakten 1863. Arnell (1924b) uppgav att den fanns flerstädes i Hedesunda, Österfärnebo och Torsåker. Den tidigaste uppgiften om arten är från 1810 då flera fynd i Gävles närhet uppgavs av Göran Wahlenberg.
De vanligaste följearterna är bockrot (50%), gulmåra, smultron och röllika.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Hartsros har under vår inventering påträffats på elva lokaler i Söderhamns kommun, alla i kulturlandskapet, både i jordbrukstrakter och i tätort. De flesta gamla fynden har gjorts i Hudiksvalls­trakten. Av dem har ett specificerats som R. mollis, alla andra kallas R. villosa utan angiven underart. Det taxon som nu heter Rosa mollis uppfattades tidigare som en underart till R. villosa.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Hartsros är sedan gammalt känd från en lokal i Timrå där den också i sen tid är återfunnen. Den växer här på öppen kulturmark intill en gårdsväg på en sydsluttning och även något spridd med mindre plantor i närliggande backar. Nyligen är den funnen på ytterligare ett par lokaler i samma socken, ca en kilometer från den gamla. Dessutom noterad från f.d. sågverksmiljö där den både är kvarstående från odling och förvildad.