Patrik Engström
Halltorp norr om 2012-05-31
Taxasida
hårkörvel
Chaerophyllum temulum
L.
hårkörvel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
hårkörvel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- hårkörvel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Chaerophyllum temulum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Chaerophyllum temulum L.
Svenskt namn
hårkörvel
norwegianBokmal
svimekjeks
norwegianNynorsk
svimekjeks
Finskt namn
myrkkykirveli
finlandSwedish
hårkörvel
Danskt namn
Almindelig hulsvøb
Foton
Patrik Engström
Halltorp norr om 2012-05-31
Patrik Engström
Halltorp norr om 2012-05-31
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-26
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1387 Chaerophyllum temulentum L.
This species is restricted to Europe and adjacent parts of Africa and Asia. It has been sparsely introduced into eastern N. America and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 306.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Hårkörvel är troligen endast tillfällig i landskapet. Den finns närmast i Skåne och Danmark där den växer i lövskogar, bryn, snår och på renar.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Sydlig värmekrävande växt, möjligen gammal på naturliga växtplatser men troligare inkommen tidigast på 1700-talet med vallodlingen eller som rabattogräs.
NILS-arthandbok
Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning
Hårkörvel (C. temulum) (Götaland, rätt sällsynt) har nedtill starkt rödaktig stängel med grova, nedåtriktade hår, och både strålarna och det enskilda svepets blad är håriga. Även denna har låga, längsgående ribbor på frukten.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
C. temulentum
Hårkörvel är en sydlig, värmekrävande art som växer på näringsrik, oftast kväverik mulljord. Den är vanligast i anslutning till bebyggelse: kring gårdar, i häckar och lövdungar, vid hällar, på vägkanter och gator.
Funnen i 90 rutor; tidigare uppgifter från 37 rutor. Ganska vanlig nära kusten norrut till Oskarshamn Oskarshamn, norr därom sällsynt. I inre Småland mycket sällsynt. – Kulturföljeslagare, bofast åtminstone vid kusten.
I inre Småland är hårkörveln sannolikt inkommen under 1900-talet (om man bortser från en tillfällig förekomst i Jönköping Gränna), och även i stora delar av Kalmar län torde den vara relativt ny (1800-tal). I södra Kalmar län (söder om Kalmar Kalmar), där arten är relativt vanlig och även växer i snår och lövdungar ute på landsbygden, är den däremot sannolikt en gammal kulturföljeslagare liksom i Skåne och Blekinge samt på Öland.
Hårkörvel är en sydlig, värmekrävande art som växer på näringsrik, oftast kväverik mulljord. Den är vanligast i anslutning till bebyggelse: kring gårdar, i häckar och lövdungar, vid hällar, på vägkanter och gator.
Funnen i 90 rutor; tidigare uppgifter från 37 rutor. Ganska vanlig nära kusten norrut till Oskarshamn Oskarshamn, norr därom sällsynt. I inre Småland mycket sällsynt. – Kulturföljeslagare, bofast åtminstone vid kusten.
I inre Småland är hårkörveln sannolikt inkommen under 1900-talet (om man bortser från en tillfällig förekomst i Jönköping Gränna), och även i stora delar av Kalmar län torde den vara relativt ny (1800-tal). I södra Kalmar län (söder om Kalmar Kalmar), där arten är relativt vanlig och även växer i snår och lövdungar ute på landsbygden, är den däremot sannolikt en gammal kulturföljeslagare liksom i Skåne och Blekinge samt på Öland.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Hårkörvel anges i Sterner (1938) vara ursprunglig i landborgsbranter, torr stenig buskmark och karster. Endast en handfull aktuella fynd föreligger från västra landborgen och inget från karstmiljöer. I stället växer hårkörvel idag i lövskogsgläntor, buskridåer, bryn, hässlen och utmed skogsvägar. Den är ofta funnen i ruderatmiljöer såsom stentippar, jordhögar, gamla sandtag och stenbrott. Hårkörvel föredrar kalk- och näringsrik mark på kulturpåverkade lokaler som gårdsmiljöer, gräsmattor, trädgårdsland och åkerkanter. Även betesmarker, gärna något kvävepåverkade och röjda, kan vara växtmiljöer.
Hårkörvel är vanligast inom Mittlandet och den västra kustskogen. Däremot är den ovanlig på Stora Alvaret där den främst hittas i skogsdungar, horvor och gamla stenbrott.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Gammal kulturföljeslagare.
Tämligen allmän i trädgårdarnas rabatter, häckar och snår samt invid byggnader; näringsgynnad. Hårkörvel är inte ovanlig på jordutkast och små soptippar i gamla grustag och förekommer ibland i skog och på hällmark. Johansson (1897) bedömde hårkörvel som ”på flera hällområden allm.”. Detta kan inte bekräftas av våra inventeringar 100 år senare, även om det finns ett par uppgifter om förekomster på kalkberg och hällmarker. De mest framträdande nutida koncentrationerna av lokaler finns omkring Visby, Klintehamn och på Östergarnslandet, medan hårkörvel förekommer enbart strödd i det inre av Gotland.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Funnen som tillfällig på vägkanter och schaktmassor.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen ursprunglig, växer i gles lövskog i rasbranter, i skogsbryn, i snår i betesmarker och på åkerkanter, någon gång tillfälligt som trädgårdsogräs och på annan kulturmark. Kalkgynnad. Ganska vanlig på Kinnekulle, sällsynt i övrigt. 23 lokaler i 11 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Hårkörveln är en tvåårig art som växer på öppen, kulturpåverkad mark i solvarma lägen. I Sörmland är den kanske ofta tillfällig, men åtminstone i Dalarö samhälle har den funnits under längre tid.
Europa, Asien, Nordafrika. I Sverige i Götaland och Svealand, i norr mest tillfällig.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer i södra Sverige, främst på Öland och Gotland, men har åtskilliga mer eller mindre tillfälliga ströförekomster längre mot norr. 10 kartblad, 18 kvadranter.
Almq. Införd, obeständig.
Almq. Införd, obeständig.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Arten anges av Lindberg (1979) med referens till Hultens växtatlas. Pricken vid Dalävens mynning avser dock Skutskär i Uppland där den angivits av Almquist (1929).
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
En gammal uppgift finns: