Taxasida

gropnate

Potamogeton berchtoldii

Fieber

gropnate är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

gropnate är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • gropnate
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Potamogeton berchtoldii
Vetenskapligt namn, fullständig form
Potamogeton berchtoldii Fieber
Svenskt namn
gropnate
icelandic
Smánykra
norwegianBokmal
småtjernaks
norwegianNynorsk
småtjørnaks
Finskt namn
pikkuvita
finlandSwedish
gropnate
Danskt namn
Liden vandaks
Foton
Patrik Engström
Vendelsö 2012-08-07
Anders Delin
Alviken, Siljansnäs 2016-07-28
Anders Delin
Alviken, Siljansnäs 2016-07-28
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Gropnate är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den förekommer sparsamt i en del sjöar och åar med måttligt näringsrikt eller näringsfattigt vatten. De vanligaste växtplatserna är emellertid kulturbiotoper som märgelhålor och näringsrika dammar, gölar och diken. I dessa miljöer bildar de mycket smalbladiga skotten, som är rotade i bottendyn, ofta täta mattor på och strax under vattenytan.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Spridd över hela området, utom i näringsfattiga delar, i sjöar, bäckar, diken, kärr, grustag etc. Massförekomster i brand- och andra dammar är vanliga, först noterad i bl.a. ankdammen vid Råå gård i Hammar 1925 (Broddeson ms).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Näringsrika, grunda sjövikar och tjärnar, lugnflytande å- och älvpartier samt fjärdar, vikar och laguner vid älvar. Även i mindre dypölar och kulturskapade miljöer såsom dammar, ibland massförekomster. Sannolikt något förbisedd. - 31 (18).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "I Storsjön."

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Glest men i kulturtrakter troligen tämligen jämnt spridd(-tämligen sällsynt) i hela området. Frekvensen bestäms i hög grad av tillgången på lämpliga ståndorter (grunda småvatten). Utbredningstyp: U.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

108 Potamogeton berchtoldii Fieb.

Syn.: P. pusillus auct., non L.

This variable and widespread, Eurasiatic and N. American species is named P. pusillus (even with L. as author) by several authors (Hultén, Circumpol. I, p. 126 and map 117), Hultén, Atlas 1971, map 105, and Lid Flora 1974, p. 70. Cf. also no. 107 P. pusillus. The distribution is circumpolar (Hultén, Circumpol. I, I. cit.). However, the distribution is uncertain, especially in Asia. A Greenland population has been distinguished as P. pusillus subsp. groenlandicus Böch. but later transferred to another subsection (cf. Hultén, Circumpol. I, p. 126).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 46–60 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

P. pusillus fel använt
Gropnate växer i grunt, ej alltför näringsfattigt vatten på finjord eller lerblandad dy och är mycket kulturgynnad. Den påträffas framför allt i småvatten, till exempel dammar (branddammar, lertag, vattenhål i betesmark), större diken och avsnörda åslingor, men även i lugnvatten i åar och sjövikar; någon gång växer den i brackvatten eller hällkar.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Gropnate växer i grunt, gärna näringsrikt sötvatten på dyig eller sandig botten. Den är funnen i kraftigt kulturpåverkade miljöer som grävda bevattningsdammar och vattenhål, större diken, gamla vattenfyllda stenbrott och sandtag. Endast vid enstaka tillfällen är arten funnen på naturliga lokaler; ett källflöde på Stora Alvaret respektive en vik i Hornsjön.

Gropnate har spridda fynd över större delen av Öland. Vanligast är arten på den jordbruksintensiva sydvästra delen av ön där många bevattningsdammar erbjuder lämpliga lokaler. Gropnate var förr inte urskild från spädnate P. pusillus men det framstår ändå som klart att arten haft en exempellös framgång; ökningen kan förväntas fortsätta i takt med att nya bevattningsdammar tillskapas.

Gropnate skiljs från den närstående spädnate P. pusillus på de två små glandler som sitter vid bladfästet. Bladets mittnerv är inte så framträdande, på ömse sidor av mittnerven löper ljusa band (lakuner) och snärpslidan är helt öppen. Spädnate saknar glandler vid bladfästet, bladen är styvare med en tydlig mittnerv som buktar ut på undersidan, ljusa band saknas utmed mittnerven och snärpslidan är hopvuxen i den nedersta delen (Schou 2017).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig. Bryor, dammar, bäckar och mindre åar, ofta i grunt vatten på lerig eller dyig botten. Föredrar stillastående, näringsrikt vatten. Ojämnt fördelad (eller delvis förbisedd?); mest rapporterad från södra halvan av Gotland (saknas dock längst i söder) samt i nordväst. Ökade möjligen något under 1900-talet, eftersom Johansson (1897) bara nämnde 13 lokaler.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Gropnate växer i relativt näringsrika småvatten som dammar, djupa diken, vattenhål och smågölar, mera sällan finner man den på skyddade stränder av åar och sjöar. Ganska ofta förekommer gropnate tillsammans med andmat och ältranunkel i näringsrika hällkar i skärgården.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i måttligt näringsrikt till näringsrikt vatten vid sjöstränder och i lugna delar av vattendrag, men framför allt i dammar och små vattensamlingar. Säkerligen förbisedd, troligen ganska vanlig i jordbruksbygderna, i övrigt sällsynt. 160 lokaler i 132 rutor (16 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Gropnate växer i grunda diken och vattenhål och i grunda vikar av större vatten. Arten är vanligast i näringsrik miljö. Vid kusten förekommer den även i inre delen av grunda, leriga havsvikar.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Gropnate förekommer på sand, lera, gyttja eller dy på grunt vatten, oftast i relativt mjukt och näringsfattigt sötvatten, men kan även förekomma i näringsrikare vatten. Är vanligast i mindre vatten men kan även förekomma i skyddade vikar av större sjöar och i långsamflytande vattendrag. Artens bestånd kan variera kraftigt i storlek mellan olika år då övervintringen endast sker med frön och övervintringsknoppar.
Förändring + 9 %.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Gropnate är ursprunglig. Den angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1863 men uppgiften omfattar sannolikt även spädnate. Totalt finns ett femtontal äldre fynd som sannolikt avser gropnate. Arten verkar inte ha förändrat sin utbredning de senaste hundra åren.

Gropnaten trivs bäst på solexponerade lokaler med grunt, snabbt uppvärmt och gärna näringsrikt vatten. Den hittas ofta på finkorniga eller dyiga bottnar i stilla vatten – gärna vid långgrunda öppna stränder eller i småvatten vid sidan av större vatten. Gropnaten kan snabbt kolonisera och bilda massvegetation i nyanlagda vattenmiljöer som dagvattendammar, övergivna torvtäkter eller öppna diken.

Vanliga följeväxter är vattenbläddra (31%), svalting, andmat, gäddnate, sjöfräken, flaskstarr, bredkaveldun, hårslinga, lånkearter och dvärgigelknopp.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Den 23 april fann man inget spår av gropnate i ett dike mellan väg och åker i Arbrå där den växt rikligt ett föregående år. Den föreföll alltså övervintra som frö. Lokalbeskrivningarna för denna art är ganska informativa. Där finns på flera ställen orden grop, göl och dike. Mer detaljerade är: grävd vattengrop i betesmark, källa i åker, betad strandäng vid älvvåg, ständigt vattenfyllt dike, vattenfyllt dike vid ny skogsbilväg, dike genom betesmark i kontakt med älv, igenväxande korvsjö, sand- och grusrevlar i älv (man föreställer sig att det fanns avsnörda småvatten mellan revlarna), gyttjig strand vid sjö, strandkärr vid älv, grund smal vik i älv, lugnvatten i älv, göl intill älvstrand, mindre stillastående vatten vid skogså, f.d. dammänge, f.d. myrtag, grop på industriområde övergivet grustag. I klusteranalysen hamnar 50 % av lokalerna i något av sjöstrandsklustren och 30 % i ett älvstrandskluster.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Gropnate är den mest kulturgynnade av natarna. Den späda, finbladiga nate som man kan hitta i fiskdammar, vattenfyllda gropar eller andra människoskapade småvatten brukar vara gropnate.
Arten hör annars hemma i näringsrika tjärnar, sjöar och i älvarnas vikar och lugnvatten. Den växer rätt grunt, på 0,2–1,5 meters djup, på mjuka bottnar av gyttja eller leriga sediment. Den är konkurrenssvag och vill ha öppet vatten, utan tätt vassbälte, intill stranden. Därför koloniserar den gärna strandöppningar, t.ex. vid båtlänningar. I skogsområden har den hittats några gånger, t.ex. i en gyttjig hölja i en bäck (Stöde Norrsjöbäcken) eller i en näringsrik skogstjärn (Stöde Västanbäck). Den finns även på enstaka lokaler längs inre kusten.