grodtåg

Gammal bofast art. 

Grodtåg år ursprunglig. Den växer på sandiga till leriga, tidvis översvämmade havsstränder, ofta tillsammans med vägtåg.

Förekomsten i landskapet är bristfälligt känd; arten är troligen betydligt mer utbredd än de sparsamma lokaluppgifterna visar. - 8 (4) .

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt då arten tidigare sällan uppmärksammats.
Kommentar: B, granskare SSp.

J. bufonius ssp. ranarius
Grodtåg växer vid havet på våt, bar, dyblandad sand eller lera, framför allt strax ovan medelvattenlinjen. Den gynnas av bete eftersom den gärna slår till i trampspåren i den fuktiga marken. Primäruppgiften antyder att den förr även kunde förekomma på träckbemängd mark i kustsamhällena.

Grodtåg växer på saltpåverkad, fuktig mark utmed havet och ses på sandstränder, vid sötvattensutflöde på havsstranden samt på låglänta, välbetade och gyttjiga stränder. Sällsynt är den funnen där kalkstenshällar går ut och möter havet där grodtåg växer i de glesbevuxna sprickorna i hällen. I Sterners liggare finns fynd från alvarvätar i Runsten, Sandby, Stenåsa, Kastlösa och S. Möckleby sn, något som betvivlas av Åke Lundqvist i Sterner (1986) eftersom belägg saknas. Under inventeringen har grodtåg hittats i ett par alvarvätar (se nedan) så det verkar som Rikard Sterner hade rätt!

Grodtåg har spridda förekomster främst utmed östra kusten som erbjuder många lämpliga miljöer. Stränderna på västra sidan är ofta alltför steniga och exponerade för växten; från västra kusten finns därför endast ett par fynduppgifter. Grodtåg förefaller ha minskat sedan Sterner (1938) men kan delvis vara förbisedd. En annan förklaring är att den nedersta delen av sjömarken, alldeles utmed havet, ofta stängslas bort från betesdjuren vilket gör att strandlinjen växer igen. Övergödningen av havet gör dessutom att driftvallar med ruttnande, fintrådiga alger numera täcker många öländska stränder. Längs den västra kusten, från Räpplinge sn och söderut till Ventlinge, är gamla lokaler för grodtåg numera ofta obetade och igenväxta.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Sandstränder, leriga, sandiga strandängar, enstaka fynd på leriga stenstränder, samt i körspår, diken och grustag. Funnen på minst 43 lokaler vid havsstränder (ofta angiven bara med km²-ruta). Äldre fynd finns även angivna på inlandslokaler vid Hagmyr i Silte (i f.d. Mästermyr; Matsson 1895) samt från Hörsne (leg. Wö det. K. Johansson; Johansson 1897). Under våra inventeringar har tre fynd noterats från inlandslokaler (Fröjel, Gammelgarn, Lärbro), men belägg saknas. Möjligen förbisedd, men angiven som allmän på sandstränderna runt östra Fårö (AMH, GF). Förutom de två äldre växtplatserna ovan (noterade i inlandet) finns 21 äldre lokaler på havsstränder (men kollekter i offentliga herbarier är i allmänhet inte genomgångna).

Grodtåg växer på leriga eller sandiga havsstränder, tidvis översvämmade eller översilade av framsipprande sötvatten.

Grodtåg är ettårig och växer på bar, fuktig mjäla, mo eller sand på havsstränder strax ovan medelvattenlinjen. Ibland förekommer den även på tångvallar och någon gång på trampade insjöstränder. Eftersom arten är konkurrenssvag och helt beroende av bar jord är den starkt gynnad av kreaturstramp och har säkerligen minskat starkt under 1900-talet, även om detta inte kan avläsas i fyndstatistiken.

Detta taxon fanns med som underart till vägtåg i Lids ”Norsk og svensk flora” 1974. I Riksmuseet finns ett belägg från 1992, men arten uppmärksammades inte av oss förrän år 2000, då den antecknades av Göran Törnqvist på Jättholmarna i Jättendal. Den växte där på grusstrand på Västerön. Grodtåg föll åter i glömska till dess Peter Ståhl 2015 fann den på en mycket flack sandstrand på den mycket besökta Stenöorn i Sandarne, kanske samma lokal som Thoráns belägg från 1992. Ytterligare en obestyrkt observation finns från Österön, Jättholmarna, 2014, även där på flack sandstrand. Arten har strån som är mer nedliggande, så att hela tuvan ser tillplattad ut, jämförd med vägtåg, och stråbaserna kan ha en rödaktig ton. Detaljer i blomman skiljer dem dessutom åt.

Grodtåg är en havsstrandsväxt som står nära vägtåg J. bufonius men har ett nedliggande växtsätt. Den är funnen på betade strandängar i saltanrikade fuktsvackor tillsammans med saltnarv Spergularia salina.