Mentha longifolia
gråmynta är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
gråmynta är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
[Mentha longifolia uppgavs av Ahlfvengren 1910 under namnet M. silvestris från Hishult nära Hishults kvarn baserat på uppgift av K. Johnsson. Äldsta belägg från Släp Särö 1903 (T. Hammarsten i S, av insamlaren kallad M. aquatica capitata, ombestämd av J. R. Jungner). Enligt Aronsson m fl (1995) är ren gråmynta ej säkert funnen i Sverige.]
Prydnadsväxt.
(Hultén 1950.)
1617 Mentha longifolia (L.) Huds.
This variable species has been spread with early cultivation. A more detailed map cannot be elaborated owing to polymorphy and hybridization. The species s. lat. has been introduced, for instance, into C. and S. Africa and N. America.
3; Mälarområdet: Västerås S Kopparbergsvägen i Västerås, förvildad 1938 (Edvard Alvén, ALV)†. - Nedre Bergslagen: Nora N Hagby kvarn, grässlänt 1957 (Almquist; vid. Hylander). Ramsberg N Kårbergs by 1853 (studerande Gumaelius, VAS) - (Ohlsson manuskript 1863: "i en bäck, fullkomligt vild"; publicerad av SAMUELSSON 1925).
Status: främst fordom odlad medicinal- och kryddväxt; starkt vegetativt spridd medelst utlöpare, lätt förvildad och troligen någon gång naturaliserad men som sådan nu åter försvunnen. Först uppgiven 1822 från Hög (Fries 1814–24). Totalt uppgiven närmare 150 gånger men endast en handfull fynd har gjorts efter 1930. Emellertid är det osäkert om alla uppgifter under detta namn verkligen avsett denna art (se vidare nedan).
Förändring och hot: fordom bofast, men numera troligen endast mer eller mindre tillfälligt förvildad.
Kommentar: B, granskare KAO, ELj, PLa och TKa. Sannolikt avser en del äldre uppgifter om denna art olika hybrider varav ett flertal mer eller mindre svåridentifierade derivat förekommer i odling. Åtskilliga äldre belägg finns i LD men de har dessvärre inte kontrollerats av någon nutida expert.
Gråmynta har en gammal tradition som odlad medicinal- och kryddväxt. Den växer på frisk, näringsrik mark som gärna får vara kalkrik. Större bestånd bildas lätt genom utlöpare.
Det finns en del äldre fynd av gråmynta på Öland. Några av de äldre lokalerna har återfunnits under inventeringen och gråmynta har kontinuitet på ett par av dem under minst 80 år!
Gammal kulturföljeslagare och kulturflykting, bofast.
Inkommen, även förvildad, bofast.
Vi har här sammanfört gråmynta med de två hybriderna äppelmynta och hjärtmynta p.g.a. att vi har haft svårt att skilja dem åt (äppelmynta är inte uppgiven från Gotland, men den har odlats i gotländska trädgårdar). Några av beläggen från primärlokalen i Klinte (Wö 1852, 1857, KJ 1894 i VI) har relativt ovala, håriga blad, och blommorna har inte utskjutande ståndare. De kan knappast representera arten gråmynta; troligen är det i detta fall fråga om hjärtmynta. Denna hybrid återkommer också i samtliga granskade gotländska belägg från 1983 och senare. Från Roma finns emellertid ett belägg från 1914 (Fr i UPS) som N. Hylander senare bestämt som gråmynta. Växtplatserna, i synnerhet de äldre, är påfallande ofta frisk till fuktig mark: diken och bäckar. De långvariga förekomsterna i Klinte och Fole motiverar karakteristiken bofast. Sentida fynd har sannolikt trädgårdsursprung, men de äldsta fynden kan ha sitt ursprung i gräs- eller vallfrö.
Åtminstone förr odlad och funnen kvarstående eller förvildad.
Gråmynta i ren form är inte med säkerhet påträffad i Sverige (Aronsson m.fl. 1995). Alla tidigare svenska fynd med belägg har visat sig vara hybrider mellan gråmynta och andra Mentha-arter. Dessa har tidigare odlats och någon gång förvildats.
Europa, sydvästra Asien. I Sverige spridd i Götaland och Svealand.
