gisselfibbla

Pilosella flagellaris

(Willd.) Arv.-Touv.

gisselfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler

Översikt

gisselfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer

gisselfibbla

Taxonomi

Klass

Ordning

Familj

Släkte

Art

Pilosella flagellaris

Namn

Vetenskapligt namn

Pilosella flagellaris

Vetenskapligt namn, fullständig form

Pilosella flagellaris (Willd.) P. D. Sell

Svenskt namn

gisselfibbla

Danskt namn

Gaffel-høgeurt

Foton

Torbjorn Tyler

i odling i Brönnestad socken 2011-06-26

Torbjorn Tyler

i odling i Brönnestad socken 2011-06-26

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: sannolikt inkommen med gräsfrö men lokalt mycket långvarigt etablerad och bofast. Först uppgiven 1875 från Lund (SATu i LD & UPS).
Förändring och hot: endast känd från Lunds stad där den samlats på flera olika lokaler under mer än 125 år. Den aktuella förekomsten utgörs emellertid endast av en klon som täcker en yta av mindre än en kvadratmeter.
Kommentar: B, granskare TTy.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Gisselfibbla är sällsynt i Sverige och troligen inkommen med gräsfrö men är även förrymd från botaniska trädgårdar. Den är spridd i Centraleuropa, går österut till Estland–Ryssland och finns även i England (gbif.org). I Sverige finns aktuella fynd från Skåne, Östergötland, Bohuslän, Uppland och Öland. De flesta fynd är gjorda i gräsmattor så det öländska sticker därför ut.

Gisselfibbla har en stjälk som är gaffelgrenig från mitten med tydliga utlöpare. Basalbladen har undertill rikligt med stjärnhår men saknar glandelhår. Den kan närmast förväxlas med grusfibbla P. × piloselliflora (hybriden mellan vanlig gråfibbla och svenskfibbla, P. officinarum subsp. officinarum × suecica) men skiljs på sina längre basalblad (7–15 cm) som är gröna, jämnt och långt borsthåriga (Tyler 2017 b).

Inkommen, tillfällig.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Sannolikt inkommen med gräsfrö.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Troligen inkommen på den aktuella lokalerna i Sigtuna med gräsfrö. På lokalen i Roslagen växer den däremot i en naturbetesmark utan spår av några insåningar. Förutom Upplandsfynden i Sverige endast känd från Lund i Skåne.
På den ena av de aktuella lokalerna växer gisselfibblan i en övergiven vallåker. I Norrtälje växer den i en naturbetesmark långt från bebyggelse och vägar. På de äldre lokalerna förekom arten troligen mest längs grusgångar och i gräsmattor.