gemsrötter

Olika arter av släktet har odlats i Sverige sedan 1800-talet. De har dock inte blivit vanliga som trädgårdsväxter förrän under 1900-talet. De första svenska uppgifterna om förvildning kom på 1880-talet (klostergemsrot) och 1920-talet (balkangemsrot D. columnae och gemsrot D. orientale). Från Småland finns det bara två uppgifter från tiden före 1978. Under inventeringen visade sig dock gemsrötter vara ganska vanliga i det fria; det föranledde en utredning (T. Karlsson 1985), där fyra arter urskildes. Efter 1985 har de flesta fynd redovisats med artnamn, men 89 uppgifter kvarstår utan bestämning. Som tillägg till artredogörelserna ges därför här en gemensam karta
De systematiska problemen i släktet är långt ifrån lösta. Balkangemsrot och klostergemsrot är väl avgränsade, men gemsrot och stor gemsrot D. plantagineum är ibland svårskilda, och en del av det som redovisas som stor gemsrot är kanske i själva verket hybrider.
Funna i 374 rutor; tidigare uppgifter från 5 rutor. Ganska vanliga (frånvaron av fynd i sydväst och nordost beror nog på bristande entusiasm för släktet).

Släkte med prydnadsväxter, som påträffas på tippar och i utkast samt kvarstående på ödetomter. Vissa av arterna är möjligen etablerade. Under inventeringen har de olika arterna inte hållits isär av de flesta inventerarna, ej heller har de konsekvent noterats. Doronicum spp. är rapporterade från 27 lokaler i 27 rutor, spridda över landskapet.