flikros

Prydnadsbuske.

Gammal bofast art.

1079 Rosa obtusifolia Desv.

This mainly European species belongs to the R. canina group (Fl. Eur. 2/1968, p. 29f.). The limit of its occurrence is tentatively drawn.

(R. obtusifolia auct.)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: har aldrig varit känd från så många aktuella lokaler som i dag, men har å andra sidan säkerligen aldrig tidigare eftersökts lika flitigt. Nationellt rödlistad (NT).
Kommentar: B, granskare TEl, KAO och HHr.

R. obtusifolia; östkustros
Flikros är en värmekrävande art som växer i torrängar, betesmark, bryn och vägkanter. Den är i Sverige starkt kustbunden och har tyngdpunkten i sin utbredning i Blekinge. På de småländska lokalerna finns oftast bara enstaka exemplar insprängda bland andra vildrosor, och arten är därmed svår att upptäcka.

Flikros växer sällsynt längs södra Sveriges kuster, lokalt är den ganska vanlig i Blekinge. På Öland är flikros främst funnen i buskrika och betade torrängar, i kanten av skogsbryn, utmed stigar, i vägrenar och åkerkanter; påfallande ofta växer den längs stenmurar.

Flikros är ovanlig på Öland men troligen något förbisedd. De aktuella fynden är gjorda främst på norra halvan av ön. En förklaring är att där finns aktiva och flitiga inventerare som väl känner arten i fråga. Trots detta förefaller det ändå som flikros har en nordlig tyngdpunkt på Öland. Flikros hotas av att åkerrenar besprutas eller att rosbuskage röjs bort vid stenmurar, längs traktorvägar och stigar. Nedan tecknas några fynd från inventeringen.

Flikros liknar främst hårig stenros R. corymbifera. Till skillnad från stenros har flikros gott om skaftade glandler (körtlar) vilka avger en svag men tydlig doft av harts; doften känns tydligast på unga blad. Stenros saknar helt glandler och hartsdoft. Flikros är storvuxen med rejäla, kloböjda taggar. Kronbladen är ljusrosa, sällsynt förekommer vita blommor. Nyponen har en trång stiftkanal, endast 0,5–0,9 mm bred. Bladkanten är oftast dubbelsågad och försedda med glandler. Bladens ovansida är blank, svagt hårig eller kal, med nedsänkta nerver; undersidan hårig, i alla fall på nerverna. Rachis (bladets huvudaxel) har hår och glandler. Två av foderbladen är kraftigt flikade och försedda med glandler på båda sidorna, ett foderblad flikat och med glandler på ena sidan.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Buskridåer och skogsbryn, åkerkanter; en lokal i en rasbrant och en på alvarmark. Inte återfunnen på äldre lokaler på mellersta Gotland. Arten är möjligen förbigången; den uppmärksammades först sent under vår inventeringsperiod.

Äldre fynd:
Stockholm: Nybohof (1908), Midsommarkransen utanför Hornstull (1919), Långholmen (1913–19) Mörkö: Sydsidan av Pålsundet på höjden (1919) och i Strängnäs (1904–05).