fjällviva

Birger (1908a) uppger ett antal lokaler för denna art, men Smith (1920) ansåg att flertalet av dessa med all säkerhet avsåg P. stricta var. obesior. Endast en uppgift godtogs av Smith: Tännäs: mellan Fjällnäs och riksgränsen på flera punkter utefter vägen. Smith såg själv arten i detta område. Belägg tagna av Lorentz Lindquist, senast från 1929, finns i GB och LD. I UPS finns ett belägg taget 1920 av GC mellan Fjällnäs och riksgränsen. Arten försvann i samband med vägbreddning, vilket omvittnats av Nilsson (1976).

Cedergren (1916) lämnar några kompletterande upplysningar om lokalen i Fjällnäs. Han nämner också att arten växer "vid Hållan på landsvägskanten". Var Hållan ligger är något osäkert, eftersom namnet inte står på vanliga kartor. Troligen avses en plats vid landsvägen mellan Funäsdalen och Tänndalen ca 3,5 km VSV om Funäsdalen.

En uppgift om förekomst i Linsell: vid Ljusnan (Danielsson 1973) berodde på felbestämning av majviva (Danielsson 1986). Fjällviva, som är endemisk i Norden, torde vara försvunnen från Härjedalen.

1470 Primula scandinavica Bruun

Syn.: P. scotica Hook. var. scandinavica (Bruun) Hyl.

This species is restricted to the Scandinavian mountains. The closely related P. scotica Hook. in N. Scotland is also mapped. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 337.

Fjällviva och smalviva

Fleråriga, nästan kala men ofta mjöliga örter med bladrosett och blommor i glesa flockar. Bladen som är ett par cm långa är kala och omvänt äggrunda med ett smalt vingkantat skaft och ojämnt tandad kant. Mittnerven är kraftig, uppstående och avsmalnande med rätt otydliga sidonerver. Stjälken är styvt upprättstående, ofta mjölig upptill, bladlös och upp till 2 dm hög. Blommorna har en pip med gulaktig öppning samt fem utspärrade ljust rödlila hylleflikar med urnupna spetsar av halva pipens längd. Homostyla (alla blommor med liklånga stift och ståndare). Fodret är femtandat och frukten är en kapsel som spricker upp i fem små flikar.

Fjäll- och smalviva växer på frisk–fuktig kalkrik, gärna sydvänd mark i fjällen. Artrika fjällängar, stränder, klippor, branter och vägskärningar är typiska lokaler. De båda arternas utbredningsområde omfattar i stort sett hela fjällkedjan där kalkrik bergrund finns, från Härjedalen till Torne Lappmark. Smalviva är mindre allmän medan fjällviva är betydligt sällsyntare. Den förra kan hittas på stränder och klippor även en bit ner i skogslandet.

Förväxlingsrisk:
Majviva (P. farinosa) som inte förekommer i fjällen (närmast i Storsjöområdet i Jämtland där den möjligen kan påträffas tillsammans med dessa arter) har heterostyla blommor med breda hylleflikar som är lika långa som blompipen. Både blad, stjälk och foder rikare mjölig än fjällviva.