
fjällsyra
Oxyria digyna
fjällsyra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

fjällsyra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- fjällsyra




Inga nycklar finns för detta taxon.
Närkes flora
”Rumex-Oxyria, södra Kilsbergen, vanlig ss. fossil i förboreala lager” ca 9 000 år gamla (Florin 1969).
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Sjöstrand (1833), som Rheum digynum.
Atlas of North European vascular plants
657 Oxyria digyna (L.) Hill.
This widespread, homomorphic, arctic-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 74 and map 65). Some fossil finds of late-glacial age are marked specially on the map. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 129.
NILS-arthandbok
En tuvad upp till två dm hög ört med mycket typiska njurformade rosettblad med vågig kant och djupt inskuren bladbas. Stjälkblad saknas. Växten är kal, ljusgrön men ofta rödanlupen. Den smala blomställningen är ganska tät men fågrenad. Blommorna sitter på korta skaft och har till skillnad från syror i släktet Rumex fyra små hylleblad som är likstora. Frukten är en plattad nöt med en tydlig vingkant Precis som t.ex. ängssyra så smakar hela växten surt av oxalsyra.
Fjällsyra är vanlig i hela fjällkedjan och växer på olika typer av fuktig och gärna sur mark. Typiska ståndorter är snölegor, bäckstränder, fuktängar och källor. Den förekommer även sällsynt på liknande lokaler nedom fjällkedjan.
Förväxlingsrisk.
Blom- och fruktställningen liknar lappsyra (Rumex acetosa subsp. lapponicus) men fjällsyra ska med sin typiska bladform inte gå att sammanblanda med denna eller någon annan art.
Endast bladen påminner något om fjällviol (Viola alpina) men dess blad är rundat naggade och tydligt gleshåriga.