Taxasida

fjällbräcka

Micranthes nivalis

(L.) Small

fjällbräcka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

fjällbräcka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • fjällbräcka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Micranthes nivalis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Micranthes nivalis (L.) Small
Svenskt namn
fjällbräcka
icelandic
Snæsteinbrjótur
norwegianBokmal
snøsildre
norwegianNynorsk
snøsildre
Finskt namn
pahtarikko
finlandSwedish
fjällbräcka
Foton
Patrik Engström
Skearmoetjåahlte 2017-07-27
Anders Delin
Stora Bolleberget, Bollnäs 1999-06-03
Patrik Engström
Kåpasåive, Padjelanta 2023-07-18
Patrik Engström
Kåpasåive, Padjelanta 2023-07-18
Patrik Engström
Mártevárásj, Jokkmokks kommun 2022-07-22
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Brantberg på skuggiga mossiga hyllor i hammare och i bergväggarnas fuktspringor. - 5 (4).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1015 Saxifraga nivalis L.

This widespread, mainly arctic-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 46 and map 37). The var. tenuis Wahlenb., restricted mainly to the alpine and arctic areas, is not mapped separately. However, its occurrence is shown on a previous map by Hultén (l. cit.). The closely related S. rhomboidea Greene in western N. America and S. gaspensis Fem. on Gaspe Peninsula are also mapped. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 200.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Den lilla populationen av fjällbräcka i Stora Bollebergets nordstup i Bollnäs är känd sedan 1870 och ser i våra dagar ut att vara konstant, bestående av några tio­tal blommande och ett större antal små och sannolikt unga plantor. De växer på våt vittringsjord som är naken eller har ett mycket tunt täcke av låga mossor. Tydligen pågår föryngring med frö. I närheten finns bergglim och lundgröe, och där den sistnämnda tätnar får fjällbräckans plantor det svårare att klara sig. Fjällbräckan har setts blomma från 1 juni till 5 augusti. Vid den första tidpunkten blommade samtidigt vårärt, harsyra och skogsviol i talus under branten. Bladrosetterna övervintrar gröna och kan ses infrusna i is i november.

I Grevaberget (lodytan i Huskasnäsbergen) i Ljusdal, som är vänt mot öster, växer fjällbräckan också skuggigt, med gul mjöllav, äppelmossa, svartbräken och stensöta.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Fjällbräcka är funnen i en isolerad och mycket begränsad förekomst i Ranklevens nordostexponerade brant. Den är där sedd enstaka på skuggiga, fuktiga hyllor och i springor, åtminstone i brantens nedre (åtkomliga) del. Arten hör hemma i den alpina zonen längs hela fjällkedjan och har enstaka utposter i skogslandet, närmast i Ragundaområdet i Jämtland. Fjällbräcka är mycket samlad sedan 1830 men inte sedd efter 1983 och bör eftersökas.