fjällbräcka

Brantberg på skuggiga mossiga hyllor i hammare och i bergväggarnas fuktspringor. - 5 (4).

1015 Saxifraga nivalis L.

This widespread, mainly arctic-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 46 and map 37). The var. tenuis Wahlenb., restricted mainly to the alpine and arctic areas, is not mapped separately. However, its occurrence is shown on a previous map by Hultén (l. cit.). The closely related S. rhomboidea Greene in western N. America and S. gaspensis Fem. on Gaspe Peninsula are also mapped. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 200.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Den lilla populationen av fjällbräcka i Stora Bollebergets nordstup i Bollnäs är känd sedan 1870 och ser i våra dagar ut att vara konstant, bestående av några tio­tal blommande och ett större antal små och sannolikt unga plantor. De växer på våt vittringsjord som är naken eller har ett mycket tunt täcke av låga mossor. Tydligen pågår föryngring med frö. I närheten finns bergglim och lundgröe, och där den sistnämnda tätnar får fjällbräckans plantor det svårare att klara sig. Fjällbräckan har setts blomma från 1 juni till 5 augusti. Vid den första tidpunkten blommade samtidigt vårärt, harsyra och skogsviol i talus under branten. Bladrosetterna övervintrar gröna och kan ses infrusna i is i november.

I Grevaberget (lodytan i Huskasnäsbergen) i Ljusdal, som är vänt mot öster, växer fjällbräckan också skuggigt, med gul mjöllav, äppelmossa, svartbräken och stensöta.