Taxasida

finnögontröst

Euphrasia officinalis subsp. officinalis

finnögontröst är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

finnögontröst är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • finnögontröst
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Euphrasia officinalis subsp. officinalis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Euphrasia officinalis subsp. officinalis
Svenskt namn
finnögontröst
Finskt namn
ahosilmäruoho
finlandSwedish
finnögontröst
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2019-08-07
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2019-08-07
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2019-08-07
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Ljusdal Järvsö 1896 (RJÄ i S, det. Th. Karlsson).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Finnögontrösten växte på en ljungdominerad vägren intill en stenig naturbetesmark, som då och då brändes för fårbetets skull. Idag växer här tallskog.

Ståndortsförhållandena verkar överensstämma väl med vad som är känt från övriga lokaler i Sverige. Enligt Karlsson (1982 a) växer finnögontröst dels på triviala vägkanter, dels på torra, magra betesmarker. På vägkanter kan den hålla sig kvar lång tid efter det att angränsande betesmarker vuxit igen. Underartens utbredning i Sverige i övrigt är östlig med växtplatser från mellersta Småland till Jämtland (Karlsson 1992). Enligt samma källa kan finnögontrösten ha kommit till vårt land under yngre stenåldern. Vad gäller den halländska förekomsten ligger det kanske närmare till hands att förklara den som resultatet av en sentida, slumpartad spridning - kanske med någon fodervara.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Finnögontröst är östlig och förekommer sällsynt i Sverige från Halland (en lokal, utgången) och norra Småland åt nordost till Medelpad och Jämtland (en lokal, utgången). Den växer i Småland i artrik, måttligt torr till ganska fuktig, ogödslad, intill sen tid hävdad gräsmark. Hävden består nu i regel av bete, men några lokaler har tidigare varit slåttermark; endast en lokal (Bäckaby) hävdas fortfarande med slåtter. Vid upphörd hävd eller alltför intensivt bete försvinner finnögontrösten. Restbestånd kan finnas kvar i vägkanter och vid grustag, men det verkar inte som om den nysprids längs vägar.
Finnögontröst är rödlistad i Sverige (Gärdenfors 2005) och betecknas som starkt hotad.
Funnen i 14 rutor; tidigare uppgifter från 3 rutor. Mycket sällsynt, men förbisedd, särskilt tidigare. Arten urskildes i Sverige först av Wettstein (1896), och underartens förekomst och biotopkrav klarnade först i slutet av 1970-talet (T. Karlsson 1982). – Gammal, nu försvinnande kulturföljeslagare.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

I Sörmland sällsynt – (7 lokaler). Finnögontröst är en ettårig halvparasit och växer i magra naturbetesmarker på moränjord, ofta i ek- eller björkhagar, i regel på ogödslad mark. Arten växer nästan alltid torrt, men kan ibland finnas på fuktigare mark. Lokalerna är i regel artrika och förekomst av finnögontröst markerar skyddsvärda naturbetesmarker med lång hävdkontinuitet. Arten tycks vara känslig för konstgödsel men på lokalen i Länna växer den överraskande nog i ett kväveanrikat parti i en för övrigt helt ogödslad björkhagmark.

Nord- och Mellaneuropa. I Sverige enstaka landskap upp till Medelpad. Nationellt fridlyst sedan 1999.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Finnögontröst förekommer i Småland, Östergötland, Södermanland och Medelpad samt Uppland, där den är sällsynt. Fridlyst, rödlistad. 16 kartblad, 17 kvadranter.
Finnögontröst växer i torra till friska naturbetesmarker. Den förekommer även på vägkanter med låg vegetation.
Förändring - 40 %. – Finnögontröst är en av naturbetesmarkernas arter som minskat, därför att den är känslig för utebliven hävd och igenväxning. Förhållandena beskrivs av Schmalholz (2006) och i ett åtgärdsprogram (Appelqvist, Fasth & Bengtson 2008). Arten visar dock goda möjligheter till nyetablering, något som kan studeras på lokalen Uppsala-Näs/Dalby Toran, där finnögontröst på 1950-talet hade en vidsträckt utbredning i ett stort naturbetesmarksområde. Igenväxning följd av röjning och gödsling för att förbättra betet gjorde att beståndet successivt krympte till begränsade fläckar, speciellt omkring stenar och buskar, dit inte handelsgödseln nått. Återupptaget bete under de senaste decennierna håller marken någorlunda öppen, även om ängsvegetationen inte återkommit i någon större utsträckning. Finnögontrösten har emellertid under de senaste åren etablerat sig i den ganska triviala gräsvegetationen och beståndet har därmed ökat.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Finnögontröst är en östlig ängsväxt som nu tillhör de utrotningshotade i landet. Tidigare är den samlad inom två områden i Medelpad, kring Kärvsta i Stöde och Söråker i Hässjö, men tycks på dessa platser nu vara utgången. En ny lokal hittades 1989 på en hävdad, sluttande och delvis översilad slåtter- och betesäng i Stöde Vigge. Det är idag den enda kända norrlandslokalen.
Finnögontrösten blommar sent i augusti och växer gruppvis på ängen tillsammans med vanlig ögontröst E. stricta. Den skiljer ut sig genom sin markanta kontrast mellan lila överläpp och vit underläpp. Arten är bunden till naturlig ängsmark och går ej ut i vägkanter. De tre kända medelpadslokalerna ligger i rikområden.
I Finnbacken i Kärvsta (se nedan) var det ställe där hullsjöfinnarna hade stall för övernattning vid kyrkbesök. Underarten är östlig, men det är osäkert om dess förekomst i landskapet har något med finnkolonisationen att göra.
Arten är upptagen på Rödlistan som starkt hotad, och populationens utveckling fordrar noggrann bevakning. Länsstyrelsen ser idag till att lokalen erhåller viss vård.