Sedum
Fr.o.m. 1980-talet blev flera arter av fetknoppar inplanterade i gårdsomgivningar i bl.a. Eker, Knista, Norrbyås och Hammar. Beträffande tidigare odling är kunskapen bristfällig.
Fetknopplämningar har hittats vid Lillsjön i Kvistbro från öar i Yoldiahavet från senglacial–förboreal tid för omkr. 9 000 år sedan (Florin 1969).
Sedum oxypetalum
Växten införskrevs till Kägleholm i Ödeby 1683 (Karling 1931 ss. Sedum arborescens).
Avgränsning:
Alla Sedum-arter räknas inte hit, endast de som är små och har feta, rundtrubbiga blad. Av de som kallas “fetknopp” utesluts sålunda stor fetknopp (S. reflexum) (södra Sverige), som har längre, spetsiga blad och den liknande tofsfetknopp (S. forsteranum) (förvildad). Alla arter som på svenska kallas “fetblad”, dvs de med med större, platta blad, är också uteslutna. Obs! Två av arterna i denna grupp, kantig fetknopp S. sexangulare och vit fetknopp S. album, ingår också som egna arter i menyn gräsmarksväxter vid naturabedömningar.
Låga (2–15 cm) örter med små, köttiga, mer eller mindre cylindriska blad. Oftast mattbildande, eller växande i små grupper. Stänglar ofta grenade, med blad som är cylindriska eller äggrunda, men alltid “feta” och rundtrubbiga. Blommor 5-taliga, gula, vita eller (sällsynt) rosa. Frukten är en kapsel.
Många slags torra marker, som backar, klippskrevor, hällmarker med tunn jord, klippor i skärgården etc. Mer restriktiva i sitt habitatval i fjällen (liten fetknopp Sedum annum vanlig i sydberg, gul fetknopp S. acre sällsynt i sydberg, klibbig fetknopp S. villosum mycket sällsynt på kalk) och i norra Norrlands inland (endast liten fetknopp som är sällsynt i sydberg, men gul fetknopp kan förvildas från odling).
Förväxlingsrisk:
Omisskännliga, trots den något konstlade avgränsningen.
Inga bräckor (Saxifraga) har cylindriska blad.
