färgreseda

Färgväxt från Medelhavsområdet.

Färgreseda är i Halland huvudsakligen funnen på ruderatmarker. Den har inkommit med barlast och kanske också med utländska frövaror. Vi har inga uppgifter om att arten odlats som färgväxt i landskapet.

Färgreseda har samma ursprungsområde som gulreseda.

Färgresedan förekommer numera tillfälligt på skräpmark. Arten, som ofta kallades ”vau”, var förr viktig för textil­färgning (gult). De äldsta fynden härstammade liksom när det gäller vejde, troligen från odlingar avsedda för städer­nas färgerier eller från införd råvara (Wikström 1840).

Medelhavsområdet. I Sverige mest i Götalands kusttrakter, annars tillfällig.

Tillfälligt införd med barlast, senast funnen 1913. - 5 (3).

1; Västerås S Hamnen 1925 (WOLL. 1930; VÄ). Tagen också av Ohlin 1925 (S). - Efemerofyt.

997 Reseda luteola L.

This rather widespread weed originates from the Mediterranean region and adjacent parts of W. Asia. It was earlier cultivated more and spread to C. and N. Europe, parts of Africa, W. Asia, N. and S. America, Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 194.

Ny bofast art; tillfälligt inkommen till hamnar och banvallar, samt sannolikt även förvildad (bl.a. odlad som färgväxt). Etablerad på rangerbangården i Karlskrona.

Färgreseda är ursprunglig i Medelhavsområdet. I Sverige har den länge odlats som färgväxt. På Öland växer den på torr, ofta grusig och blottad mark som är kalk- och något näringsrik. Färgreseda är främst funnen i ruderatmiljöer som jordtippar, grustag, stenbrott och annan skräpmark nära bebyggelse. Ibland växer den på klapperstensvallar vid havet, i vägkanter och beteshagar (kvarstående bl.a. i hårdbetad hästhage).

Färgreseda är idag spridd främst längs västra sidan av Öland nära de större tätorterna, från Persnäs sn i norr till Ventlinge i söder. Vid Degerhamn, S. Möckleby sn, har den kontinuitet sedan 1894 och än idag har växten flera rika lokaler i närområdet. Även i Mörbylånga får den anses väl etablerad med första fynd 1904. Den är påfallande sällsynt på östra Öland förutom längst nere i sydost. De grusiga marker som färgreseda föredrar saknas till stora delar i de östra socknarna. Färgreseda har haft en påtaglig expansion och jämfört med Sterner (1986) ses en tydlig ökning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Linné skriver om färgreseda i sin Flora Svecica. "Kallas av färgarna wouw, wau. Växer vid Kalmar, Lund, Landskrona, Helsingborg och på många andra ställen på slätterna i Skåne. Färgar ylle gult." (Linnæus 1755).

Kulturflykting, bofast.

Inkommen, bofast.
Öppen grusig mark, strandklapper och ruderatmark. Johansson (1897) angav arten som ”Sälls.” och inkommen med barlast till hamnplatserna i Burgsvik, Klintehamn, Visby (”fordom”), Katthammarsvik, Slite och Storugns. Därutöver var bara ytterligare två lokaler kända under 1800-talet (Stenkumla, ett grustag vid prästgården, samt Väskinde, Brissund). Senare tillkom Kappelshamn (Johansson 1910b), Ar (Fries 1925) och Bläse 1932 (Fr i UPS; Fries ms) samt Ronehamn 1948 (Fr i LD; Fries ms). Senare under 1900-talet lämnade färgreseda i viss utsträckning hamnarna men har i stället spritt sig till de omgivande trakterna. Den är nu rikligast i Visbyområdet, omkring Slite, där den funnits sedan 1860, samt vid Ar i Fleringe, varifrån den först angavs av Fries (1925).

Färgreseda förekommer tillfälligt på skräpmark av olika slag, förmodligen inkommen som fröförorening från Medelhavsområdet.