färgginst

1181 Genista tinctoria L.

This species is mainly restricted to Europe. It is a variable species (cf. Fl. Eur. 2/1968, p. 95 f.). It is sometimes cultivated and spread for instance in Fennoscandia. It has been introduced into N. America. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 230.

De äldsta förekomsterna av färgginst i Halland bedöms vara spontana, eftersom plantorna bl a var mera lågvuxna än de förvildade och insådda former som finns idag. Denna ursprungliga form försvann från landskapet under första hälften av 1900-talet genom igenväxning, uppodling, täktverksamhet och byggnation. Den tycks bara ha funnits i Halmstad och närmast kringliggande socknar. Under 1950-60-talen besåddes vissa vägrenar, t ex utmed E 6 vid Mellbystrand och väg 117 vid järnvägsviadukten i Trönninge, med färgginst, men detta ledde inte till några bestående förekomster. 1994 planterades åtskilliga färgginstbuskar på nyanlagda bullervallar utmed motorvägen mellan Halmstad och Laholm. Färgginst odlas också som prydnadsväxt, vilket ger upphov till förvildade exemplar på vägslänter och diverse ruderatmarker.

Inhemsk i Västergötland och prydnadsodlad i Sverige. Omnämnd vid Örebro apotek 1736 (Gentz 1949), troligen som färgväxt.

Ny bofast art; odlad som prydnadsbuske och förvildad. Färgginst har en etablerad förekomst på en gammal järnvägsbank S om Jämshög.

Status: gammal och åtminstone fordom bofast, dock troligen ursprungligen odlad som färgväxt och förvildad, men uppenbart så även före 1749. Under senare år främst odlad till prydnad.
Förändring och hot: okänt, men inget tyder på att arten någon gång varit särskilt vanlig. Nationellt rödlistad (NT).
Kommentar: alla eller merparten av de aktuella förekomsterna torde tillhöra stor färgginst G. t. subsp. elatior men former som mer liknar liten färgginst G. t. subsp. tinctoria har åtminstone tidigare förekommit i landskapet (vidi TTy); dock har varken äldre eller moderna belägg granskats av någon erkänd expert.

Färgginst finns i stora delar av Europa och västra Asien. I Sverige har den bara gammal hemortsrätt i nordöstra Västergötland och (tidigare) Halland, men den är inte ovanlig som kulturspridd i sen tid; den odlas som prydnadsväxt och förr även som färgväxt. Från Småland har den nämnts från Jönköping Gränna som odlad, troligen till färgning (Lundequist 1929).

Färgginst verkar i Småland bara till ringa del komma ur trädgårdar. Endast en gång har arten noterats som kvarstående. Av de övriga fynden är fem på skräpmark eller utfyllnader, medan ungefär hälften (13 fynd) har gjorts på vägkanter, ibland ganska långt från bebyggelse. Det ligger nära till hands att tänka sig spridning utmed vägnätet, eller att växten såtts vid vägomläggningar (så har skett i Halland, Georgson m.fl. 1997). – En sådan vägkantsförekomst i Hjorted (se nedan) har varit känd sedan länge och har antagits härröra från 1930-talets vägbygge (BD).

Färgginst är upptagen som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Rödlistningen avser närmast de förmodat inhemska bestånden.

Färgginst anses ursprunglig i nordöstra Västergötland där den växer i grusiga vägkanter och naturbetesmarker och är känd sedan länge. I början av 1900-talet växte den även i södra Halland men är försvunnen från dessa lokaler. Övriga fynd i Sverige är av senare datum och det rör sig om kulturflyktingar som odlats som färgväxt eller för prydnad. De plantor som är högväxta med en utdragen blomningstid har ibland hänförts till underarten stor färgginst subsp. elatior.

På Öland är färgginst främst funnen i ruderatmiljöer, vägkanter och kvarstående från odling. Växten bedöms bofast i området vid Albrunna där den hållit sig kvar sedan 1967.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, tillfällig. Odlad växt, spridd till två tillfälliga växtplatser.

Färgginst finns vild närmast i Halland och Västergötland och förekommer i Bohuslän endast förvildad från odling som prydnadsväxt. Det är troligt att dessa fynd som ej bestämts till underart är stor färgginst.

Se även stor färgginst Genista tinctoria subsp. elatior

Färgginsten är en gammaldags färgväxt som någon gång odlas i trädgårdar som prydnadsväxt. På några få lokaler finns den kvarstående i gamla trädgårdar eller förvildad på soptippar och annan skräpmark, även genom fröplantor.

Europa, västra Asien. I Sverige odlad och förvildad.