ekorrkorn

283 Hordeum jubatum L.

This species originates from America and probably E. Asia. It has been introduced into Europe and some places in Asia and S. America. In western N. America var. caespitosum (Scribn.) Hitchc. occurs.

Ekorrkorn är ett ganska sent inkommet gräs som blivit bofast. Ibland odlas det som prydnadsgräs. Den ettåriga, konkurrenssvaga arten växer beståndsbildande på glesbevuxen mark i hamnområden, på industrimark och soptippar samt någon gång i anslutning till bondgårdar. Ekorrkorn, som är hemmahörande i Sibirien och Amerika, är känd från Sverige sedan 1860-talet (Malmgren 1982).

Införd eller oavsiktligt införd växt som ibland prydnadsodlas, först förvildad i Sverige 1891. Spridning tycks ha skett delvis genom gräsfrö och båt- och tågtrafik.

Odlad som prydnadsväxt och tillfälligt förvildad t.ex. på tippar, jordhögar och utfyllnadsområden.

Troligen utsådd med gräsfröblandningar. Oftast blott tillfälligt uppträdande i enstaka eller få exemplar. Det är osäkert om någon av nedanstående förekomster är bestående. - 11 (11).

Holmberg 1926.

12; funnen upp t.o.m. Nedre Bergslagen. I regel kortlivad men kan komma att naturaliseras i Mälarområdet (jfr lokal 2, 5, 6, 8). På grund av ogynnsamt temperaturklimat knappast högre upp.

Ekorrkorn är inhemskt i Sibirien och Nordamerika. Från och med slutet av 1800-talet har arten kommit in vid hamnar och kvarnar, på stationsområden, banvallar, vägkanter och industrimark. Under 1900-talet har den odlats som prydnadsgräs och förvildats eller kommit ut på trädgårdstippar.

Det ettåriga gräset bildar ibland stora bestånd men de blir sällan varaktiga. I Kalmar Kalmar har arten dock observerats många gånger 1908–2005 och vid Mönsterås Mönsterås bruk från 1985 till 2001. Från inlandet har långvariga förekomster rapporterats från Alvesta (se lokaluppgifter). Arten får därför betraktas som bofast i landskapet.

Ekorrkorn är ursprunglig i Nordamerika och nordöstra Asien. Växten är under sent 1800-tal inkommen i Sverige till hamnar, kvarnar och i anslutning till järnvägar. På Öland växte ekorrkorn under ett par decennier (1964–1982) på driftvallar vid Schäferiängen, Ås sn. Med tanke på hur länge det ettåriga gräset höll sig kvar på lokalen bedöms det ha varit bofast på Öland. Ekorrkorn odlas idag som prydnadsväxt och åtminstone de sentida fynden på Öland härstammar från odling och de få aktuella fynden är gjorda på öppen, torr och grusig mark i ruderatmiljöer.

Inkommen och kulturflykting, bofast.

Inkommen, tillfällig.
Tillfälligt inkommen till fem äldre växtplatser. Ekorrkorn fanns i odling på Gotland redan under 1880-talet (herb. Hulteman i VI), så det var förmodligen en trädgårdsflykting, åtminstone på några av sina lokaler. Den kan också ha kommit in med importerat gräsfrö.

Ekorrkorn är inkommen från Nordamerika med barlast och spannmål och spridd till hamnar, kvarnar, vägkanter, banvallar och industriområden. I senare tid odlad som prydnadsväxt och förvildad.

Ekorrkorn är en ettårig art som växer på sandig skräpmark i hamnar, på tippar, stationsområden men även i trädgårdsland. Arten tycks tidigare tillfälligt ha kommit in med spannmål, men är på senare tid huvudsakligen förvildad från odling, särskilt från prydnadsgräsblandningar där ekorrkorn ofta ingår. Förekomsterna är i regel tillfälliga, men åtminstone på järnvägsspåren i Årsta är den etablerad och bofast. Troligen ökande.

Ekorrkorn har hittats ett litet antal gånger sedan 1922, vid väg, järnväg eller tätortsbebyggelse. På lokalen i Kilafors har arten funnits i över tio år, i Alfta i 25 år, men minskande.