Eleocharis multicaulis
dysäv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
dysäv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Dysäv är ursprunglig. Den bildar glesa bestånd på grunt vatten vid näringsfattiga sjöar med varierande bottensubstrat av sten, grus, sand eller dy. Arten växer också i mer eller mindre permanenta gölar med dybotten på sjö- och åmader.
Gammal bofast art.
Lid 1963, (Hultén 1950).
[Scirpus palustris ß multicaulis hos HISINGER (1832b) avsåg någon annan art, ovisst vilken. Möjligen E. uniglumis, vilken inte särskildes i de av HISINGER begagnade flororna (WAHLENBERG 1824, DE CANDOLLE 1828). E. multicaulis är ännu inte känd N om Hjälmarens nivå.]
400 Eleocharis multicaulis (Sm.) Desv.
Syn.: Scirpus multicaulis Sm.
This species is mainly restricted to W. Europe. The distribution is partly incompletely known. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 61.
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med mer än 75 %. Vid förra inventeringen uppgiven från ca 65 rutor.
Kommentar: B, granskare SOS och KAO.
Scirpus multicaulis
Dysäv är i Norden en sydvästlig art; i den mån den alls har en sammanhängande utbredning går gränsen för denna genom Småland, men enstaka lokaler finns ända uppe i Stockholm. Arten växer på mineraljord täckt av ett tunt lager av gyttja eller dy vid näringsfattiga brunvattenssjöar med grunda, blockiga stränder. Man finner den särskilt kring medelvattenlinjen men också i nedre delen av översvämningszonen och i vattnet ned till några decimeters djup. Mera sällan förekommer växten på liknande sätt vid åar, i tidvis uttorkade kvillar samt på lös torvdy vid myrgölar. Mycket sällan påträffas den i kulturskapad miljö som dammar och gölar i grustag.
Kännetecken.
Dysäv förväxlas lätt med knappsäv E. palustris, men den är tätt tuvad, har något smalare strån och i regel lite snedställt ax. På hösten utbildas ofta groddplantor i axet och strået böjer sig då i en båge liksom för att plantera nykomlingarna. Detta sker aldrig hos knappsäv.
Dysäv har en sydvästlig utbredning i Norden. Den växer på våt och mager, gärna sandig mark och föredrar kalkfattiga lokaler. Ölands enda kända förekomst stämmer inte helt med denna beskrivning, här växer den på bar kalkgyttja.
Dysäv växer i ett kärr med ag Cladium mariscus på den nordöstra utlöparen av Mensalvaret, Böda sn. Där fann Rikard Sterner arten 1932 och den finns ännu kvar.
Dysäv är lätt att gå förbi men den skiljs på sitt tuvade växtsätt utan utlöpare. Strået är trekantigt och det nedre axfjället har urnupen spets.
Gammal, bofast.
Dysäv växer på dytäckt grus eller sand på bottnen av näringsfattiga sjöar och gölar ner till ett par decimeters djup. Den förekommer i de inre skogstrakterna och tycks ha minskat starkt i söder sedan förra inventeringen. Möjligen är arten förbisedd i dessa trakter.
