douglasgran

Se grön douglasgran Pseudotsuga menziesii subsp. menziesii

Douglasgran, som har stora krav på nederbörd och näringstillgång, finns planterad som skogsträd i blandning med gran här och var i landskapet. Vi känner inte till om den självföryngrar sig i Halland.

Arten är inhemsk i västra Nordamerika.

Enligt SVS finns douglasgran bl a i följande socknar: Hasslöv, Laholm, Våxtorp, Slättåkra, Torup, Drängsered, Gällared, Krogsered, Svartrå, Grimeton, Rolfstorp och Skällinge. Inom Tönnersjöhedens försökspark finns ett mindre antal bestånd.

Planterad som skogsträd och kvarstående, samt förvildad som småplantor. 

Status: ganska sällan odlat skogs- eller prydnadsträd; kvarstående och ibland självsådd men knappast bofast. Först uppgiven 1965 från Dalby (BWig inv.), men redan 1870 ”sällan odlad” (Lilja 1870).
Kommentar: B, granskare KAO och TTy. Majoriteten av uppgifterna avser grön douglasgran P. m. ssp. menziesii, men några belägg har bestämts till blå douglasgran P. m. ssp. glaucescens (främst odlad som prydnadsträd) och åtskilliga uppgifter har inte preciserats till underart.

Douglasgranen odlas till prydnad men även för virket. Dess hemland är västra Nordamerika. Båda dess underarter odlas och förvildas i landskapet, men de har i regel inte särskilts under inventeringen. En sammanfattning för hela arten ges därför här före redovisningen av underarterna.

Douglasgran härstammar från västra Nordamerika, västra Texas och norra Mexiko. Den är vanlig som planterad i Danmark. I Sverige kan den ses i skogar men också odlad i trädgårdar. Virket benämns oregon pine. Douglasgran är planterad på flera ställen inom Böda sn där man kan se fullvuxna träd men också en rik produktion av fröplantor.

Släktet Pseudotsuga har barr som sitter på en låg kudde. Knopparna är långa, smala och spetsiga. Kottarna hänger ner och ser speciella ut med sina långt utskjutande, treflikade täckfjäll. Douglasgran finns i två underarter: grön douglasgran subsp. menziesii och blå douglasgran subsp. glaucescens. Blå douglasgran är mer härdig och därför populär i odling i områden med mindre oceaniskt klimat. Blå douglasgran har barr vars ovansida är blågröna och som doftar terpentin när de krossas. Grön douglasgran har barr som på ovansidan är ljust–mörkt gröna, med doft av citrusfrukter om de krossas.

Kulturflykting och kvarstående, tillfällig.

Förvildad, tillfällig. Ursprungligen planterad; i Visby finns bestånd kvar vid Furulund och Skogsholm. Beståndet vid Skogsholm är från ca 1930-talet. Här växer douglasgran planterad tillsammans med silver-gran, men bara silvergran Abies alba ger upphov till fröplantor. På åtminstone tre lokaler finns dock fröspridda småplantor intill eller en bit från mogna träd.

Douglasgran är hemmahörande i västra Nordamerika. Hos oss odlas den sällan som skogsträd och som prydnadsträd.

Naturlig utbredning i västra Nordamerika. Hos oss odlas douglasgran som prydnadsträd eller i försöksodlingar för virkesproduktion. Under inventeringen är douglasgran funnen som kvarstående odlingsrester men även fröspridda unggranar från närbelägna moderträd har påträffats.