Salix daphnoides
daggvide är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
daggvide är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Daggvide, som odlas i Halland, är vid ett par tillfällen funnen kvarstående och även tillfälligt förvildad. I Sverige är arten inhemsk i Värmland och Dalarna (Hylander 1966 a).
Publicerad som Salix daphnoides ssp. daphnoides - daggvide
1; Nedre Bergslagen: Västanfors †Vid Stora Aspen, sandig strandremsa, 2 ex. 1915 (Eng. enligt SAM. 1923a; S). Enligt en anteckning på herbariearket av Eng. senare dödade genom platsens användning som båtläge. - [Troligen odlad, eventuellt friplanterad. I tomtgräns eller liknande: Mälarslätten: Fellingsbro S: Vretlunda 1946 (Fridell, LD) och 1948 (id., S; det. H. Nilsson).]
616 Salix daphnoides Vill.
This European species includes the subsp. acutifolia (Willd.) O. Dahl with an E. European distribution. For details, see Atlas Fl. Eur. 3/1976, p. 47 and map 261. The map is partly preliminary. The species is cultivated in other parts of Europe as well as locally in N. America.
Tidigast odlad i Dalströms trädgård i Örebro omkr. 1850–1860-talen A. T. Björkman (OREB).
Daggvide är odlad som prydnadsträd; den är kvarstående på åstränder samt tillfälligt förvildad på soptipp.
Status: sällan odlad prydnads- och häckväxt; ibland självsådd och åtminstone på någon lokal bofast. Först uppgiven 1898 från Stehag (BCös det. TKa i LD), men redan 1870 ”sällan odlad” (Lilja 1870).
Förändring och hot: osäkert, men troligen först i sen tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare TBg och TKa.
Daggvide förekommer i Småland endast som odlad och kvarstående eller förvildad. Det representeras av två underarter som behandlas separat. En inventeringsuppgift, som ursprungligen avsåg äkta daggvide ssp. daphnoides, redovisas bäst på artnivå eftersom belägg saknas: Jönköping Månsarp Målskog nära avtaget till byn (6D9i 1247), vägren, 1988 (LtS).
Daggvide växer på fuktig, sandig mark och förekommer naturligt i Sverige längs Klarälven och Österdalälven; övriga förekomster är spridda från odling. Daggvide finns dessutom i Norge, Baltikum och söderut i Europa med tyngdpunkt i Alperna. Det finns ett aktuellt fynd på Öland som rimligen härstammar från odling.
Daggvide från olika områden i Europa skiljer sig något i utseende vilket ibland gjort att de delats in i varieteter. Daggvide från Norden anges som nordisk daggvide var. norvegica, i Baltikum pommernvide var. pomeranica och Alperna alpdaggvide var. daphnoides. Daggvide har glänsande rödbruna fjolårskvistar som blir fläckvis blådaggiga i torka; under bladärren är kvistarna uppsvällda. Bladskaften är korta, 5–15 mm, och saknar körtlar. Bladen är smalt avlånga–omvänt äggrunda, 3–8 ggr så långa som breda; undersidan blekt blågrön, vaxartad nästan till spetsen. Fruktkapseln platt, tilltryckt.
Tillfälligt utkommen.
Förvildad, kvarstående, tillfällig.
Känd från tre växtplatser, alla i miljöer skapade av människan. På två av dem, ett grustag och en stenbrottsbotten, kan daggvide knappast vara planterat; på den tredje är det troligen kvarstående.
Tillfälligt förvildad från odling. Arten anges vara rikligt planterad i Gävle (Arnell 1902). Den första noteringen om förvildade förekomster är från Gävle hamn och anges av Dahlstedt 1916. Ett fåtal fynd har gjorts under inventeringen och i huvudsak från tippar och industriområden. Båda underarterna, spetsdaggvide, ssp acutifolia, och äkta daggvide, ssp daphnoides, har påträffats.
