dådror

Camelina

Crantz

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Avgränsning och artbestämning inom dådror är vansklig. Linnés Myagrum sativum i Samzelius och Wahlenberg (1824, 1831) omfattar exempelvis alla våra tre arter och dessas underarter (jfr Hartman 1879).

Unga eller gamla, oavsiktligt införda åkerogräs som är beroende av upprepad införsel för sin överlevnad. Lämningar av dådror från järnålder och bronsålder har samlats i Mellansverige (Hjelmqvist 1956, 1982).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Eftersom inga herbarieexemplar från Härjedalen påträffats är situationen mycket oklar. Sjöstrand (1833) uppger Myagrum sativum (= Camelina sativa Crantz) från Hede: Viken och Thedenius (1839) rapporterar Camelina sativa från samma lokal och dessutom från Hede: Långå. Birger (1908a) påpekar dock, att Myagrum sativum innefattar alla våra tre Camelina-arter och uppger för egen del ett antal lokaler för C. silvestris. Dessa återges här i sammandrag under C. microcarpa.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
De tre arterna av släktet Camelina är variabla och svåravgränsade. Även tränade botanister har ibland satt olika namn på samma herbarieark beroende på att de skiljande karaktärerna har värderats olika. Här följer avgränsningen av arter, underarter och varieteter den polske specialisten Zbigniew Mirek. Han har reviderat en stor del av materialet i de svenska herbarierna.
Den nuvarande indelningen i tre arter går tillbaka till E. Fries (1842). Under första delen av 1800-talet behandlades komplexet ofta som en art under namnet C. sativa, och även i sen tid har man ibland förfarit så (t.ex. hos Lid 1974, som var normgivande vid smålandsinventeringen). Under en del av 1800-talet (t.ex. hos Hartman 1854) inkluderades C. microcarpa i C. sativa medan C. alyssum betraktades som skild art. Uppgifter om C. sativa (Myagrum sativum) som inte stöds av belägg eller utförliga beskrivningar är därför inte möjliga att säkert tolka. De redovisas här under denna samlingsrubrik.
Den bild som framgår om man endast beaktar de säkert identifierbara uppgifterna är att lindådra C. alyssum har varit vanlig och spridd över hela landskapet medan oljedådra C. sativa är en sällsynt och tillfällig inkomling. Sanddådra C. microcarpa har (eller har haft) en samlad utbredning vid Vättern men förekommer i övrigt sporadiskt och troligen bara tillfälligt. I ljuset av detta framstår det som sannolikt att de flesta av de nedanstående, oklassificerade uppgifterna i själva verket tillhör lindådra; biotopen anges också ofta vara linåkrar.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Detta släkte har genom åren delats upp på olika sätt med förvirrande namnsättning, där samma kollekt ofta bedömts höra till olika arter/underarter vid olika tillfällen. Vid uppdelningen av kollekterna på de olika arterna har vi valt att utgå från den senast gjorda bestämningen.