cypresslummer

Cypresslummer är ursprunglig. Denna ljuskrävande, brand- och betesgynnade lummer växer i små bestånd i torra, glesa och lavdominerade tallskogar samt på brand- och/eller beteshävdade ljunghedar med glest och lågvuxet fältskikt.

Arten har minskat under 1900-talet beroende på igenväxning och en omfattande granplantering. Mellan 1950 och 1990 okade t ex den halländska granskogsarealen fran ca 20 % av skogsmarksarealen till ca 50 % (Skogsbruket och miljon. Länsstyrelsens meddelande nr 1991:1). Fridlyst.

Hård 1935. (Hansson 1899).

Sydlig, inhemsk, ljuskrävande och mycket konkurrenssvag växt, bunden till skarp–torr lavtallhed på sand eller mo med insprängd hällmark.

Ett av de största bestånden VNV om Vissbodasjön är kraftigt påverkat av skogsbruk. Växten var där nästan helt försvunnen 2000. En så kraftig avverkning kan genom dess gödslingseffekt bli ett hot på sikt. Också sönderkörning, skogsgödsling och kvävenedfall kan bidra till oönskad vegetationsutveckling på lokalerna. Cypresslummer tål endast undantagsvis annan växtlighet på marken än lavar (Jansson 1990).

5 Lycopodium complanatum L. subsp. chamaecyparissus (A. Br.) Asch. & Gr.

Syn.: Lycopodium tristachyum Pursh, Diphasium complanatum (L.) Rothm. subsp. chamaecyparissus, Diphasiastrum tristachyum (Pursh) Holub

The map shows the total range of this well-known subspecies (Europe and N. America) with its var. boreale (NW. Canada) and the newly described subsp. montellii Kukkonen in Ann. Bot. Fenn. 4/1967, p. 469, and 7 /1970, p. 142 (obviously isolated in N. Europe). As to the taxonomy of the subspecies cf. also L. Hämet-Ahti and I. Kukkonen in Ann. Bot. Fenn. 21/1984, p. 209. The presentation of the distribution of the subsp. montellii is here based on Atlas Fl. Eur. 1/1972, map 8. Some of these northern occurrences were included in Hultén's map 39 in The amphi-atlantic plants (1958). The subsp. chamaecyparissus has an amphi-atlantic distribution (Hultén, Amphi-atl., p. 58 and map 39).

(D. complanatum ssp. chamaecyparissus, Lycopodium chamaecyparissus)
Status: gammal, men ej uppgiven efter 1946.
Förändring och hot: försvunnen, sannolikt till följd av ljunghedsbrukets upphörande. Nationellt fridlyst.

D. complanatum ssp. chamaecyparissus, Lycopodium complanatum ssp. chamaecyparissus, L. tristachyum

Cypresslummer växer mycket torrt, helst på grovkorniga jordar i extremt näringsfattig, gles tallskog. Den påträffas där ofta på solöppna platser på backkrön och i sluttningar bland lavar, grävlingmossor Pogonatum, fårsvingel Festuca ovina och gles ljung Calluna vulgaris.

Cypresslummerns krypande huvudstammar ligger i motsats till plattlummerns ganska djupt, oftast 10–20 cm ner i jorden, och arten har därför lättare att överleva en brand. Sannolikt är den primärt anpassad att växa i torr tallskog, en miljö som i naturtillståndet präglas av ofta återkommande bränder. Genom sin förmåga att uthärda torka, näringsbrist och brand var den väl rustad att växa på 1800-talets hårdbetade och tidvis svedjade ljunghedar. Förekomster på ljunghed är kända från angränsande delar av Halland (Georgson m.fl. 1997) men har bara dokumenterats från Ljungby Södra Ljunga i vårt landskap. Koncentrationen av lokaler i sydvästligaste Småland, inom de gamla ljungryarnas område, tyder dock på att cypresslummern tidigare var gynnad där.

Arten är en utpräglad pionjär – i sluten granskog eller tät gräsvegetation har den ingen möjlighet att överleva. På ljunghedarnas och de svedjade och betade skogarnas tid var den säkerligen betydligt vanligare än nu. En uppgift hos Lengquist (ms 1913) om allmän förekomst i Angelstad kan tyda på detta. Cypresslummerns försvinnande när självvuxen tallskog överförs till granskog, och dess återkomst efter röjning, har dokumenterats av Agne Johansson & Wahlström (2003).