bohuslind

Odlad som prydnadsträd bl.a. i parker och alléer, samt kvarstående.

1300 Tilia platyphyllos Scop.

This mainly European tree is often cultivated for ornamental purposes. It is one of the parent species of T. vulgaris Hayne. Fossils are found in interglacial layers inside and outside the area of recent distribution. Also, pollen grains are found occasionally in postglacial layers. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 280.

Bohuslind, som ibland planteras, kan förvildas och man finner emellanåt enstaka, vanligen mindre exemplar i löv- och blandskogsbryn.

I övriga Sverige finns spontana förekomster endast på två lokaler i norra Bohuslän (Ekholm m fl 1991).

Prydnadsodlad, förvildad i Sverige sedan 1850-talet, funnen i Närke på ett 30-tal lokaler, varav hälften på ödetomter och hälften som förvildade telningar och små träd i närheten av moderträd i vägkanter, bryn och lövlundar. I Södermanland är lämningar kända från förboreal tid sedan omkr. 8 300–7 500 år (G. Erdtman enl. Florin 1963).

Status: ganska sällan odlat prydnadsträd, ibland friplanterat; ofta länge kvarstående och någon gång självsådd men knappast bofast. Först uppgiven 1940 från Ottarp (GBeg i FRD), men redan 1870 ”tämligen allmänt odlad” enligt Lilja (1870).
Kommentar: B, granskare KAO.

Bohuslind har en stor utbredning i Europa och västra Asien men är i Norden som spontan inskränkt till östra Danmark och några sparsamma förekomster på svenska västkusten. Dessutom odlas arten som prydnadsträd i parker och trädgårdar. Från Småland finns det många belägg från odlade eller sannolikt odlade förekomster; tidigast är ett ark samlat på 1860-talet i Oskarshamn Kristdala (W. T. Regnéll i WRe). Under inventeringen blev arten oftast funnen som kvarstående eller lokalt förvildad i gamla parker och på vägrenar. Den bildar grobart frö och har dessutom en stark förmåga att sprida sig med rotskott. En övergiven park i Torsås Söderåkra Påboda var 1988 helt igenväxt av småplantor av bohuslind.

Bohuslind betecknas som akut hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Man har därvid bortsett från talrika förvildade förekomster av samma art.

Bohuslind anses i Sverige ursprunglig på några få lokaler i norra Halland och Bohuslän. Trädet odlas ibland och de öländska förekomsterna är samtliga spridda från odling. På lokalen väster om Byrum, Böda sn, bedöms bohuslind har funnits under avsevärd tid. Troligen är den liksom andra exotiska träd planterad redan under 1800-talet av jägmästare Bohman på Skäftekärr. Bohuslind bedöms bofast på Öland.

Bohuslind skiljs från skogslind T. cordata på att bladskaften är korthåriga. På undersidan av de stora, mjukhåriga bladen sitter vita hårtofsar i nervvinklarna. Nötterna är hårda med fem tydliga åsar. Skogslind har kala bladskaft, mindre blad som också är kala förutom de rostbruna hårtofsarna i nervvinklarna. Nötterna har ett slätt, tunt skal och går lätt sönder. Parklind T. × europaea som är hybriden mellan de två är intermediär med kala bladskaft men hårda nötter som har låga åsar.

Kulturflykting och kvarstående, bofast.

Förvildad, tillfällig. Äldre belägg kommer troligen från odlade exemplar.

Bohuslinden är en av Sveriges allra sällsyntaste växter i vilt tillstånd. Den anses vara en relikt från varmare tider, då den enligt fossila pollenfynd hade en större utbredning längs västkusten. Bohuslind planteras ofta och det gör, att det är svårt att avgöra vilka bestånd som är naturliga. På fyra eller kanske fem lokaler i skärgården utanför Strömstad anser man att förekomsten är spontan. Både på Syd-Koster och Norra Öddö finns stora, riktigt gamla träd. Det finns uppgifter om att Blötebågslinden på Norra Öddö är över tusen år gammal. Den hade länge fungerat som sjömärke, när den klövs av blixten på 1920-talet. Den beskrevs av Lindner (1935) vara ”mycket gammal, skröplig, ihålig som en skorsten”, men även i dag är bladverket varje år friskt. Bohuslinden växer på näringsrik mulljord med skalinslag och omges av gles blandskog med en del ungplantor, som delvis är rotskott men kanske även frösådda. Både på Norra Öddö och på Syd-Koster finns också hybriden med skogslind intill det stora trädet. På den av Lindeberg angivna lokalen på Hällsö har bohuslinden inte återfunnits, men på Syd-Hällsö finns ett bestånd av hybriden, som tyder på att bohuslinden verkligen funnits där.