Taxasida

blodtopp

Sanguisorba officinalis

L.

blodtopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Nicklas Strömberg
Översikt
Översikt

blodtopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • blodtopp
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Sanguisorba officinalis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Sanguisorba officinalis L.
Svenskt namn
blodtopp
icelandic
Blóðkollur
norwegianBokmal
blodtopp
norwegianNynorsk
blodtopp
Finskt namn
punaluppio
finlandSwedish
blodtopp
Danskt namn
Læge-kvæsurt
Foton
Nicklas Strömberg
Anga prästänge, Anga s:n, Gtl 2008-07-14
Thomas Gunnarsson
Bälsalver,Bäl,Gotland 2007-06-29
Thomas Gunnarsson
Bälsalver,Bäl,Gotland 2007-06-29
Lars Efraimsson
Anga prästänge, Region Gotland 2010-07-07
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2010-08-29
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

I Halland är blodtopp en ganska ovanlig prydnadsväxt. I Sverige är den ursprunglig endast på Gotland.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnads-, läke- och köksväxt, odlad vid Bondsätter i Gällersta 1926 (S. Waldheim, S).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

4; kvarstående respektive utkastad: Mälarområdet: Arboga Kobergs soptipp [lokal av Frid. vanligen benämnd " Ruderatmark"] 1945, 46 (Frid., ARB, LD, SBG, UPS)†. Enligt Ham. manuskript utgången före 1950. Västerås S Ohävdad, parkartad slänt mot Västgötegatans parkplantering, kraftig, blommande grupp 1978(!). Tillhörde, att döma av omgivande kulturflyktingar, en trädgårdsanläggning från sekelskiftet (eventuellt något äldre eller yngre). - Skogslåglandet: Ervalla N Ervalla gård, 1 gammalt exemplar (Lundm. manuskript 1925-28a). Hed Uttersbergs herrgård, "troligen förvildad, enär den odlas därinvid" 1900 (Sved., SBG)†.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1088 Sanguisorba officinalis L.

This species (including the arctic S. polygama Nyl., probably a variety of S. officinalis) occurs through most of Eurasia and in western N. America. It grows as an anthropochor in Fennoscandia and certainly elsewhere, for instance in N. America. It is recorded as an interglacial and late-glacial fossil (pollen and fruits) from Holland and the British lsles (Godwin, Hist. Brit. Fl. 195 6, p. 118) and S. Scandinavia (cf. Hultén, Atlas 1971, no. 1077). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 221.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: sällan odlad medicinal- och prydnadsväxt, någon gång kvarstående eller på okänt sätt utkommen. Tidigare endast uppgiven 1940 från Kågeröd (MOve inv.), men belägg härifrån saknas. Dock odlad sedan 1300-talet (KLun 2007).
Kommentar: B, granskare HJo.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Blodtopp har en världsvid utbredning på norra halvklotet, men den är uppsplittrad i ett antal mindre områden. I Sverige förekommer den som spontan endast på östra Gotland. Dessutom finns den på några få platser i södra Sverige, men här är den enligt Nordborg (1963) en odlingsrest. Den användes för mycket länge sedan i medicinen men också som prydnadsväxt ´i slotts- och herrgårdsträdgårdar´ (Linné 1755). Odlade småländska exemplar finns t.ex. från Kalmar Kalmar 1925 (A. Andersson i OHN).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Blodtopp är i Sverige naturligt förekommande endast på Gotland där den finns i två olika växtmiljöer och där plantorna delvis har olika utseende. Den så kallade "ängsformen" växer på östra Gotland i fuktiga ängen och skogsmark; den är oktoploid 2n = 56 och tidigblommande. Den andra, "vätformen", är tetraploid 2n = 28 och växer på nordöstra Gotland i lerigt vittringsgrus; blomningen sker något senare (Johansson m.fl. 2016). I övriga Sverige är blodtopp spridd från odling. Växten har odlats både som prydnad och för påstådda medicinska egenskaper. Vid granskning av belägg i Oskarshamn påträffades ett ark med blodtopp. Närmare omständigheter runt fyndet är inte känt men insamlaren har samma år samlat andra belägg från Öland. Kanske växte en gång blodtopp vid prästgården i Köpingsvik som ligger nära Köpinge?

Kulturflykting, tillfällig.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Blodtopp finns på Gotland i två former med olika utbredning och med olika kromosomtal (Nordborg 1963). ”Ängsformen” (oktoploid, 2n = 56) är mer sydlig och har sin huvudsakliga utbredning från Garde och Alskog i söder till Norrlanda i norr. Den växer i myrkanter, gräsmyrar, fuktig skogsmark (både lövskog och barrskog) och ängen; även fuktiga beten, åkanter, dikesrenar och körspår. ”Ängsformens” kännetecken: blad med gulgrön ovansida och grågulgrön undersida, småblad något längre i förhållande till bredden jämfört med ”vätformen”, basalbladens skaft röda, varje småbladshalva med 8–13 tänder, övre delen av blomskaftet grönt, huvuden brunröda, nästan runda. Dess blomning börjar i slutet av juni (år 1957 den 25 juni).

Den andra formen, ”vätformen” (tetraploid, 2n = 28) har sin huvudutbredning från Bäl och Boge i söder vidare mot norr. Den växer främst i vätar, någon gång i kalkgräsmyr, axagmyr eller fuktig ängsmark. På en av sina rikaste lokaler, Bälsalvret, växer den på vinterfuktig lerig vittringsjord. Kännetecken: blad med blågrön ovansida och grågrön undersida, hårdare och styvare än hos ”ängsformen” basalbladens skaft gröna, endast de övre småbladens röda, 9–12 tänder på varje småbladshalva, övre delen av blomskaftet mer eller mindre röd, huvuden mycket mörkt blodröda, något långsträckta. Blomningen startar i mitten av juli (år 1957 den 15 juli).

Allmän på östra Gotland (”ängsformen”), mindre allmän på nordöstra Gotland (”vätformen”), i övrigt sällsynt. Johansson (1897) angav utpostlokaler från NärLye, HejdeSanda samt från Follingbo till Halla, men där har blodtopp inte påträffats i dag. Möjligen har uppodling av ängen och övrig slåttermark bidragit till denna förlust. Däremot har vi under Projekt Gotlands flora hittat ”vätformen” av blodtopp längre norrut, medan Johansson endast kände till lokaler för arten norrut till Bälsalvret, mellan Bäl och Boge.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Blodtopp växer i Sverige vild enbart på Gotland. Under inventeringen har vi funnit den spridd från odling. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen odlad, noterad från en lokal.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Blodtoppen förekommer någon gång som trädgårdsväxt och är förvildad på några platser. Vid Brene har den funnits sedan mer än hundra år.

Europa, Nordamerika. I Sverige vild endast på Gotland. I Sörmland mycket sällsynt

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
I Skandinavien ursprunglig på Gotland och i västra Norge samt i form av ett antal mindre förekomster i ytterligare några områden. 3 kartblad, 3 kvadranter.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Blodtopp har i Sverige sin enda bofasta förekomst på Gotland. På våra två lokaler kan den inkommit med höfrö, men arten anses också ha odlats något i äldre tid, i alla fall i södra Sverige. Den större lokalen nedan är en igenväxande vall i en stadsnära skogsodling. Här står arten i spridda bestånd bland älggräs Filipendula ulmaria, tuvtåtel Deschampsia cespitosa och viden Salix inom ett begränsat område.