blodklöver

Troligen tillfälligt införd med vallfrö. - 2 (1).

Blodklöver har från och till uppträtt med tillfälliga förekomster i Halland. Ståndorterna framgår av lokaluppräkningen nedan.

Enligt Söderberg (1929) har arten odlats som vallväxt i Halland, men troligen är den också oavsiktligt införd med frövaror. Blodklöver salufördes i Sverige omkring sekelskiftet som vallgröda samt i blygsam omfattning för gröngödsling på omställningsarealer under senare delen av 1980-talet (Lyhagen 1991). Dessutom ingår den i fröaffärernas och varuhusens frösortiment.

Blodklöver härstammar från Medelhavsområdet och västra Europa. Som förvildad är den känd i Sverige sedan mitten av 1850-talet.

Prydnads- och foderväxt från Medelhavsområdet, förvildad i Sverige sedan 1860-talet.

Tidigare odlad som gröngödslings- och foderväxt och tillfälligt förvildad (se Lyhagen 1991); aktuella förekomster bl.a. vid större vägar, sannolikt från föroreningar i utsått gräsfrö.

5; Bergslagen: Järnboås Smålandstorp; Tolvsbörd; Uddenäs; alla 1912 (BINN. 1921). Ljusnarsberg Kopparberg, "alldeles vild" 1863 (Ohlsson manuskript; S); först publicerad i HARTM. flora 1864 (bihanget): "Är i sednare åren funnen --- i nya Kopparberget". Mellan Bångbro och Kopparberg på högra sidan av vägen ca 1930 (Kierk.). - [Dessutom samlad i "Västerås, trädgård" 1929 av skoleleven L. Celsing (V Ä). Möjligen insådd med någon portion "blandade blomfrön", troligare tagen i gymnasiets botaniska trädgård.]

Status: förr ofta, numera mycket sällan odlad foder- och gröngödslingsväxt, dessutom ibland inkommen som förorening i frövaror samt som komponent i ängsfröblandningar; stundom självsådd men alltid obeständig. Först uppgiven 1866 från Häljarp (SATu enl. Lilja 1870) och betydligt vanligare förr än nu.
Kommentar: B, granskare KAO.

Blodklöver kommer från Medelhavsområdet och västra Europa. Vid sekelskiftet 1900 odlades den något i Sverige som vallväxt, och i slutet av 1900-talet har den använts i liten omfattning för gröngödsling (Lyhagen 1991); frö för prydnadsodling säljs också. Att arten odlades redan före sekelskiftet i Småland visas av litteraturuppgifter från Jönköping Gränna (Lundequist 1929), Sävsjö Vrigstad (Wetter ms 1894) och Växjö (Scheutz 1864) och av belägg från Jönköping Barnarp Flahult 1892 (H. W. Arnell i UPS) och Kalmar Kalmar Ryssbylunds experimentalfält 1863 (C. Liljenstolpe i Oge). Ibland kan den stå kvar från odling (Kalmar Arby 1995, Sävsjö Vrigstad och Växjö Växjö, se lokalförteckningen). Oavsiktlig införsel med frövaror förekommer också. Att arten kommit in med utsäde antyds av uppgifter från Ljungby Agunnaryd 1888 (vinterråg), Nässjö Nässjö 1913 (havre) och Vaggeryd Byarum 1924 (rågåker), medan införsel med gräsfrö sannolikt ligger bakom förekomsterna i Jönköping Gränna 1986 och Älmhult Pjätteryd 1925.

Blodklöver härstammar från södra Europa. Den har odlats som vallväxt och de tidiga fynden på Öland, från början av 1900–talet, har sitt ursprung i denna odling. De aktuella fynden härstammar också från odling där blodklöver använts för gröngödsling eller enbart odlats för sina vackra blommors skull.

Förr inkommen, idag främst tillfälligt utkommen.

Inkommen, tillfällig.
Tillfälligt inkommen som förorening i frövaror till åkrar. På den nutida växtplatsen är arten troligen inte spridd från odling (Johansson & Larsson 1996).

Blodklöver har tidigare odlats som vallväxt och ingår i ängsfröblandningar. Tillfälligt förvildad på kulturmark. 

Blodklövern odlas som ettårig vallväxt, ibland även som prydnadsväxt eller bifoderväxt. Arten kan ibland självså sig något år men är vanligen kortvarig eller tillfällig. Ibland har den kanske också spritts som förorening med annat vallfrö.