bergtall

Bergtall har i stor utsträckning planterats på flygsandsområdena längs kusten, men i några fall även i skogsmark på inlandslokaler. Den planteras också i parker och trädgårdar. Som exempel på den viktiga roll som arten spelade nar flygsandsproblemet skulle bemästras, kan nämnas att man under 1800-talets två sista decennier planterade 2.832.000 bergtallar på Hökafältet vid Lagans mynning i Laholm (Mellström 1914). I dessa flygsandsplanteringar självföryngrar sig bergtallen men vi känner inte till några spontant uppkomna bestånd. Självföryngring är också konstaterad på karg klippmark i norra Halland.

Arten härstammar från Alperna.

Ofta odlad och knappt vildväxande träd, vid Lindholmen i Rinkaby prydnadsodlat sedan 1930-talet (Nilsson 1986).

Se vanlig bergtall Pinus mugo subsp. mugo

Planterad som prydnadsträd, samt som sandbindare bl.a. på ostkusten, men är svårföryngrad.

Status: sedan länge odlad som sandbindare, till prydnad och vindskydd; ofta kvarstående och ibland självsådd, etablerad och bofast. Först uppgiven 1902 från Ystad (Neum det. TTy i LD).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: uppdelas ofta i underarter varav vanlig bergtall P. m. ssp. mugo, alptall P. m. ssp. ×rotundata och fransk bergtall P. m. ssp. uncinata samlats under inventeringen (det. TTy), men underarterna har endast undantagsvis urskilts varför deras inbördes frekvens är okänd.

Bergtall, som hör hemma i Mellaneuropas och södra Europas berg, planteras allmänt som prydnadsväxt. Vid svenska västkusten har den använts mycket för att binda flygsand (Georgson m.fl. 1997). Så har i viss utsträckning skett även i Småland; arten kom t.ex. till användning när man planterade igen Ljungby sand och Slättö sand. Sandmarkerna i Ljungby Ljungby planterades under 1800-talet sedan olika försök att binda sanden med strandråg och bergtall gjorts (I. Christoffersson 1989). Fortfarande, efter mer än hundra år, finns både bergtall och strandråg kvar i den numera skyddade tallskogen. Slättö sand i Värnamo Torskinge norr om Bolmen planterades igen i början av 1900-talet, till största delen med bergtall och tall (Wibeck 1906), arter som fortfarande dominerar platsen.

Av de tre raserna anges vanlig bergtall vara den i Sverige oftast odlade (Christensen hos Jonsell 2000). Från Småland finns endast några få bestämbara belägg. Arten redovisas därför här kollektivt.
I lokalredovisningarna för underarterna bör bara de uppgifter betraktas som säkra, för vilka Knud Ib Christensen granskat belägg. Det innebär att vanlig bergtall inte med full säkerhet är känd från landskapet. För alptall är den här givna uppgiften den första svenska.

Bergtall härstammar från nordöstra Spanien, Centraleuropa och Balkan. Den har planterats som vindskydd, för att binda sanddyner men också odlats som prydnad. På Öland är den främst funnen längst uppe i norr, Böda sn, där den planterats som sandbindare. I området sprider sig bergtall och bedöms därför som bofast i landskapet.

Bergtall delas in i två underarter: vanlig bergtall subsp. mugo och fransk bergtall subsp. uncinata. Dessutom finns hybriden dem emellan, alptall subsp. × rotundata. Underarterna skiljs främst på formen hos fröfjällets spets. Vanlig bergtall har fröfjäll utan hakformig spets. Fransk bergtall har stor, hakformig och tillbakaböjd spets. Alptall är intermediär vars fröfjäll har en liten, hakformig spets (Christensen 1987). Underarterna har delvis hållits isär under inventeringen.

Kulturflykting och kvarstående, bofast.

Förvildad, bofast. Odlad åtminstone sedan 1850-talet. På Gotska Sandön finns i dag yngre exemplar, som troligen uppkommit efter självsådd Här planterades bergtall 1894, och troligen kan fröföryngring ha ägt rum i detta område under lång tid sedan dess. På övriga kända lokaler är bergtall troligen bara kvarstående efter plantering. Från Gotska Sandön uppges fransk bergtall P. mugo ssp. uncinata av Arwidsson (1938), men denna uppgift har inte bekräftats senare. Inventeringsuppgifterna anger i regel inte underart, men i några fall (Visby) har granskningar visat på vanlig bergtall P. mugo ssp. mugo.

Bergtall har sitt ursprung i Mellan- och Sydeuropa. Vid sekelskiftet kring 1900 planterades stora områden i Herrestadsfjället och även i Kynnefjäll med bergtall för att undvika jordflykt. Längs kusten har denna ofta buskformiga tall också planterats på många ställen. Numera förekommer den som förvildad och naturaliserad på hällmarker, i barr- och blandskogar över hela landskapet. Förmodligen är den förbisedd.

Ursprunglig i Syd- och Centraleuropa; odlad i läplanteringar och som sandbindare på grusslänter etc. I skärgården har den antagligen planterats av militären i anslutning till bunkrar etc.