baltisk daggkåpa

[5]; först publicerad av SAM. 1940 från Bergslagen i Västmanland; funnen där och i närmast angränsande del av Skogslåglandet på följande lokaler: Skogslåglandet: Fellingsbro N Grönbo, parkgräsmatta, riklig 1977(!, UPS). Linde S Norra Hult, ladugårdsbacken, flertal 1977(!, UPS). Ramsberg S Bergshyttan nära ån, frisk (tidvis betad) ängsvegetation 1977(!). - Nedre Bergslagen: Ramsberg N Håkansboda, "fuktig grässänka- i gles, betad björkhage" 1937 (Brodd. enligt SAM. 1943). Viker Älvhyttan 1939 (Eng. enligt d:o: vägkant vid handelsboden; GB, LD, S, UPS) -52 (Sved., UPS: Älvhyttan) -54 (Sved., SBG, UPS: nära bron över ån).

Fortfarande i Sverige endast känd från Västra Västmanland samt ett begränsat område strax S därom. SAM:s (1940, 1943) förmodan, att arten i verkligheten är mera frekvent här än de få fynden ger vid handen, delas av författaren; som sökte arten under en dag och då fann den på tre nya lokaler. Spridningen sannolikt ofullbordad. Utbredningstyp osäker.

1148 Alchemilla baltica Sam. ex Juz.

Syn.: A. nebulosa Sam.

This species is restricted to N. and E. Europe. The distribution is incompletely known.

Ung, bofast, oavsiktligt införd främst med vallfrö från Baltikum eller Ryssland. Förekomsten i Närke avslöjades på 1940-talet genom fynd på ett par av dess tidigast kända lokaler i Sverige (Samuelsson 1940, 1943). Arten beskrevs av Samuelsson (1940) på ex. från Villingsberg sedan han 1935 fått ögonen på den vid Garphyttan i Tysslinge.

De flesta förekomster i Närke finns i ett stråk från Tryggeboda i Kvistbro över Villingsberg i Knista till Garphyttan i Tysslinge. Stråket fortsätter in i Västmanland i Nora och Viker (Asklund 1990a). Stora bestånd sågs bl.a. i ängsrester vid Åhnbergstorp i Tysslinge. Längs det  nyanlagda motionsspåret därintill noterades en omfattande sentida spridning (Löfgren 1994). Artens kortdistansspridning tycks gynnas starkt av markomröring vid äldre bestånd.

Baltisk daggkåpa anses ha kommit till Sverige i ganska sen tid (G. Samuelsson 1943), kanske kring sekelskiftet 1900, troligen med vallfrö från Ryssland eller de baltiska staterna, där den är vanlig. Arten var tidigare känd bara från ett begränsat område i västra Västmanland och angränsande delar av Närke och Värmland. Den småländska förekomsten behöver inte vara jämngammal med dessa mellansvenska.

Baltisk daggkåpa är sällsynt i hela Sverige med bara spridda förekomster. Den är troligen inkommen med vallfrö (Stenberg 2010).