backfryle

Backfryle växer på torr–frisk, ljusöppen, gärna grusig mark och gynnas av röjningar eller andra mänskliga åtgärder. Den är funnen på betade alvartorrängar, i spricksträngsalvar, tuviga friskängar med älväxing, på grusiga skogsvägar samt grusplaner där mobilmaster uppförts.

Backfryle är nybeskriven och funnen först i sen tid på Öland. En del äldre belägg av knippfryle L. campestris och ängsfryle L. multiflora har granskats utan fynd. Rimligen har växten funnits tidigare på Öland men varit förbisedd. Flest är fynden på Stora Alvaret, för övrigt är observationerna spridda över ön och visar mer var inventerare med öga för växten har varit. Lättast att finna är backfryle andra halvan av maj när den blommar fint och avslöjar sig med sina långt utskjutande stift och märken.

Backfryle beskrevs först av Kirschner (1979). Den ser i växtsättet ut som ängsfryle L. multiflora (högväxt och tuvbildande) medan blommorna ser ut som hos knippfryle L. campestris (långa utskjutande märken). I fält reagerar man på de stora, men ganska få blomhuvudena med långa märken och de tydligt hinnkantade kalkbladen. Mätningar som gjorts på svenskt material, se faktaruta ovan (Karlsson 1999).

Inkommen, bofast.

Ursprunglig. Arten uppmärksammades sent under Projekt Gotlands flora, varför den är förbigången vid inventeringen.