ävjebrodd

Arten upptas först av Sjöstrand (1833): "vid Nilvallen i Sveg." Endast en belagd lokal är känd: Sveg vid kyrkan (16E 6e, F. Behm i S, utan årtal). Aspegren & Bramryd (1977) rapporterar dessutom ävjebrodd från Lillhärdal: Härjåns stränder nedströms Härjåsjön. Belägg okänt.

1626 Limosella aquatica L.

This polymorphic species is widely distributed in Eurasia and N. America. It is recorded among the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 206 and map 187) but could rather be regarded as a circumpolar plant. The closely related L. subulata Ives in eastern N. America is also mapped. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 402.

Ävjebrodd är ursprunglig. Den växer främst i hällkar vid havsstränder. Under torrsomrar, då hällkaren torkar ut helt, ser man inte till den ettåriga växten. Fröreserven tycks dock vara pålitlig eftersom arten regelbundet återkommer under regnrika somrar. Sällsynt förekommer den också på sandiga/dyiga sötvattensstränder med gles växtlighet, där den växer både på landstranden och som undervattensväxt på grunt vatten.

Liten och lätt förbisedd vattenväxt, mkt sälls. och kanske utgången på de flesta av 1800-talslokalerna.

Gammal bofast art.

Ävjebrodd är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Cirka 35 lokaler i S. och Ö. Västmanland upp till Möklinta: Ö. Bännbäck i Dalälven (Lohammar enligt SAMUELSSON 1925) -70-talet(!) och Norberg: Smedjedammen i Olofsfors 1855 (N. A. Johansson, GB). På cirka tio av dessa mer eller mindre säkert utgången. I områdets V. del frånvarande främst på grund av oligotrofa förhållanden, ej på grund av klimatskäl. Utbredningstyp: S3.

Angavs i Nora, där den för övrigt inte varit känd, vara "spridd" av Bomgren (SAMUELSSON 1925). Sannolikt endast en förmodan från Bomgrens sida. Möjligen sedd i Norasjön.

Flacka, tidvis översvämmade dystränder med gles rosettväxtflora vid grunda sjövikar, fjärdar och vattendrag. Stundom på multnande driftmaterial. Även vid älvmynningar och skyddade , sötvattenpåverkade havsvikar. Kan växa helt nedsänkt i vatten, då med trådsmala blad. - 61 (24).

Larsson 1851.

Ävjebrodd växer på periodvis översvämmad kalkgyttja, främst i alvarvätar. Den kan även ses i fuktiga traktorspår, gamla stenbrott med grunda vattensamlingar och i översvämmade fuktängar, helst där jorden ligger bar. Intressant är att flera av lokalerna på Stora Alvaret vissa år hyser bestånd av hästskoräka Triops cancriformis.

Ävjebrodd växer främst i vätar på Stora Alvaret. Den finns även i ett gammalt stenbrott vid Greby, Räpplinge sn, samt vid en motorbana respektive golfbana i Källa sn. Det förefaller som arten är vanligare idag än vad som rapporteras i Sterner (1938 och 1986). Perioden mellan 1940 och fram till den aktuella inventeringen fanns endast totalt fem fynd. En förklaring till den skenbara ökningen kan vara att ävjebrodd visar sig sent på säsongen, flera av de aktuella fynden är gjorda under september till november. Efter en torr sommar fyller höstregnen på alvarvätarna. Temperaturen är då fortfarande tillräckligt hög för att växten ska hinna utvecklas, blomma och sätta frukt. Ävjebrodd varierar mycket mellan åren beroende på hur och när nederbörden faller.

Gammal, bofast.

Ursprunglig (?), troligen även inkommen.
Det enda aktuella beståndet växer på kalkslam över kalkhäll, men hotas av pågående kalkbrytning. Denna lilla, konkurrenssvaga ört har tidigare hittats på en skogsväg och på fuktiga ställen. Förekomsterna i Gamlehamn i Visby och Slite i Othem tyder på att arten inkommit med sjöfarten till Gotland.

Ävjebrodd växer på tidvis översvämmad sandig eller dyig jord vid stränder av klarvattenssjöar men är vanligast i små hällkar vid kusten, även på små öar och holmar långt ut i skärgården. I regel uppträder den tillsammans med fyrling och smålånke.

Ävjebrodden är en liten ettårig rosettväxt som förekommer på leriga och moiga stränder av sjöar eller vid havet. Den gynnas av varierande vattenstånd med den störning som därigenom uppkommer i strandzonerna. Arten är också funnen i hällkar, vattengropar och andra tillfälliga vattensamlingar, särskilt på lättare jordar. Ävjebrodden är nyckfull i sin förekomst och kan vissa år uppträda i mängd, för att sedan vara omöjlig att återfinna. Hofberg (1852) anger arten som allmän och ävjebrodden har minskat under 1900-talet, främst på grund av avtagande strandbete.

Europa, Asien, Nordamerika. I Sverige hela landet.

Vid Norrfjärden, Gnarp, kan man i skogsstjärnans tid se massgroning av ävjebrodd på havsstranden, mest ovan medelvattenlinjen. I juli 2009 omformades denna strand av storm. Bankar av sand och av tång lades upp. Sju veckor senare var sanden och tångbankarna övervuxna av frodiga bestånd av ävjebrodd, som alltså måste ha grott efter stormen. På sanden utvecklades små enkla rosetter, men på tången växte stora rosetter med utlöpare med nya rosetter. Vid Ljusnan gror arten vid tiden för sommarlågvattnet, som vanligen inträffar i juli–augusti. På bägge ställena finns en fröbank, som säkrar artens överlevnad under år med ogynnsamt vattenstånd. Vid Ljusnan innehöll bottenmaterialet över 5000 frön per m² (Milberg & Stridh 1994). Ävjebrodd blommar huvudsakligen ovan vattenytan. Blomningen styrs av vattennivån och inträffar tämligen sent, ibland i ljungens tid. Inget grönt övervintrar.

Bild i Natur och vegetation, sid 60.