Taxasida

åkerrödtoppa

Odontites vernus

(Bellardi) Dumort.

åkerrödtoppa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

åkerrödtoppa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • åkerrödtoppa
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Odontites vernus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Odontites vernus (Bellardi) Dumort.
Svenskt namn
åkerrödtoppa
norwegianBokmal
åkerrødtopp
norwegianNynorsk
åkerraudtopp
Finskt namn
peltosänkiö
finlandSwedish
åkerrödtoppa
Danskt namn
Mark-rødtop
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Åkerrödtoppa är en gammal, kulturberoende växt. Den ettåriga, konkurrenssvaga halvparasiten växer främst på lätt åkerjord eller sandig/grusig mark, t ex utfyllnads- och ruderatmarker samt vägkanter.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Åkerogräs som förekomer mest i sandjordsåkrar (Snogerup 1987). Arten tycks vara ovanligare än rödtoppa. Numera är ett knappt 20-tal lokaler kända, de flesta från 1987–1994. Växtplatser är övergiven järnväg, grustag, tipp, åker, ogräsmark, sandplan och kalkrik slåtteräng i f.d. hage.

Ett bestånd vid Tybblekullen i Örebro sågs första gången 1975 och fanns kvar 1989 (H. Johansson, OREB/BSn).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Britt Snogerup har nyligen (1987) reviderat det svenska materialet av Odontites-arterna. Endast en lokal i Härjedalen, av åkerrödtoppa, kan redovisas efter denna granskning: Lillhärdal: kyrkbyn (16E 2b, 1912, N. Nilsson och 1904, SB, båda i S). Birger (1908a) upptar ytterligare en lokal för Odontites (utan belägg): Sveg: vid prästgården 1885 (16E 6e). Nyare fynd saknas.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1684 Odontites verna (Bell.) Dum. and O. vulgaris Moench

Syn.: O. rubra Bess. and O. verna subsp. serotina (Dum.) Corb.

This critical group of taxa (O. litoralis Fr. see no. 1685) occurs in large parts of Eurasia and in N. America (introduced). Fl. Eur. 3/1972, p. 268 f. regards these taxa as one species with three subspecies (incl. O. litoralis). The North European 0dontites taxa have been investigated by Britt Snogerup (Watsonia 14/1982, p. 34-39), who reports three species, O. verna (Bell.) Dum., O. vulgaris Moench and O. litoralis Fr. (no. 1685). Thus, the present map is a composite map with O. verna and O. vulgaris. While waiting for further investigation, the drawing of separate maps must be deferred. However, the Northwest European Odontites taxa have recently been treated by Snogerup in Acta Bot. Fenn. 124/1983, where separate maps are given of O. verna and O. vulgaris, showing a strikingly similar distribution pattern in Denmark, Sweden, Norway and Finland (maps p. 5 and 7).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: se under kollektivarten ovan.
Kommentar: B, granskare BSp.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Åkerrödtoppa växer på frisk eller torr, bar jord, ofta sand eller grus. Den är vanligast på åkrar, särskilt på rågåkrarnas ofta lätta jordar, och i trädor (60 % av de aktuella uppgifter där biotopen har noterats). Mera sällan anträffas den på vägkanter, bakom ladugårdar, i gräsmark eller som trädgårdsogräs och mycket sällan på skräpmark.
Funnen i 186 rutor; tidigare säkra uppgifter från 61 rutor. Vanlig i södra Kalmar läns kusttrakter, ganska sällsynt i resten av Småland utom i väster och i det östra fattigområdet, där den är sällsynt. Utbredningen antyder att åkerrödtoppan är ganska näringskrävande.
Åkerrödtoppa har möjligen gått tillbaka i stora delar av Småland. Hos Scheutz (1864) anges rödtoppor som ganska vanliga i inlandet (men sällsynta längst i väster). Han skilde inte ut åkerrödtoppa, men eftersom miljön angavs som åkrar är det troligt att en stor del av de tidigare lokalerna gällde denna art.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Åkerrödtoppa växer helst på sandig åkermark. Sällsynt kan den hittas i ruderatmiljöer som jordtippar och vid halmbalar dit den troligen kommit med frön från någon närbelägen åker.

Det är svårt att bedöma äldre förekomster av åkerrödtoppa eftersom det är oklart hur avgränsningen då var gentemot gatrödtoppa O. vulgaris. Den sistnämnda kan också växa som åkerogräs, något som Rikard Sterner var medveten om. Troligen var åkerrödtoppa betydligt vanligare förr eftersom den gärna växer i rågåkrar, en gröda som är sällsynt i dagens jordbrukslandskap. Men ännu idag kan arten hittas i en del öländska åkrar, helst ska dessa vara sandiga och inte är alltför hårt besprutade. Liksom många andra åkerogräs bedöms den ha en minskande trend och minskningen bedöms fortgå framöver.

Åkerrödtoppa är tetraploid 2n = 40 vilket skiljer den från de andra svenska representanterna i släktet som båda är diploida 2n = 18. Liksom hos gatrödtoppa O. vulgaris sticker stiftet ut ur den fullt utvecklade blomman, detta försvårar självbefruktning. Från gatrödtoppa skiljs den på de få och korta grenarna (0–3) som utgår i en tydligt spetsig vinkel (30–50˚). Interkalarblad saknas (interkalarblad = blad som sitter mellan översta sidogrenen och nedersta blomman på huvudstjälken). Nedersta blomman sitter i nod 6–9. Åkerrödtoppa blommar tidigt (juni–juli). Gatrödtoppa har många sidogrenar som utgår i mindre spetsig vinkel (50–85˚). Interkalarbladen är 3–7 till antalet och nedersta blomman sitter i nod 8–14. Gatrödtoppa är ofta som bäst i blom under august–september (Snogerup 1987).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Gammal kulturföljeslagare?
Åkrar, vanligast i råg (jfr även Snogerup 1983); även i raps och vete samt i trädor. Någon gång i vägkanter och gårdsmiljöer. Plantor med vita blommor har observerats i Endre (Fries 1932).

Arten har påträffats i 129 kartblad, men den ses ofta bara på enstaka växtplatser i kartbladen (BGJ, JP). Vi bedömer därför att åkerrödtoppa är mindre allmän på Gotland. Johansson (1910b) ansåg att arten var allmän, men det finns mycket få uppgifter om arten fram till 1910, så det är svårt att avgöra om den verkligen minskade under 1900-talet.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal kulturföljeslagare, växer som ogräs på åkrar och i trädgårdar, finns även på andra öppna marker som på jordhögar, på grusplaner, i grustag och på vägkanter. Minskande och hotas av det intensiva jordbruket. Kanske förbisedd och noterad som rödtoppa. Ganska vanlig på slätten söder om Vänern, sällsynt i övrigt. 78 lokaler i 67 rutor (8 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Åkerrödtoppan är ett gammalt åkerogräs, som förr främst fanns i rågåkrar. Arten är en ettårig halvparasit som var knuten till det äldre odlingslandskapets små tegar och odlingslotter. Den blommar oftast kring midsommar och är därigenom minst en månad tidigare än sina släktingar. Arten tycks ha reagerat kraftigt mot de förändringar som skett i jordbruket under 1900-talet, eftersom den idag främst uppträder på mer extensivt skötta marker. Enligt Snogerup (1983) tycks åkerrödtoppan förr ha varit ganska vanlig i landskapet. Sammanblandningen med rödtoppa har gjort att både äldre litteraturuppgifter och nyare inventeringsrapporter utan belägg bör tolkas med stor försiktighet. Nedanstående lokaler är någorlunda säkra fynd av åkerrödtoppa.

Europa, västra Asien. I Sverige upp till södra Norrland.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sällsynt i Uppland. 12 kartblad, 12 kvadranter.
Almq. Almquist (1929) skiljer inte mellan åkerrödtoppa och rödtoppa.
Åkerrödtoppa växer framför allt i åkrar, men även på vägkanter och dikeskanter.
Utbredningskartan i Snogerup B. (1987) tyder på minskning av antalet uppländska förekomster.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Åkerrödtoppan är ett sällsynt åkerogräs. Arten har rapporterats och samlats från flera lokaler i södra halvan av landskapet. I Grönsinka angavs den som tämligen allmän vid 1900-talets början. Äldre fynd av åkerrödtoppa från landskapet har granskats vid den svenska genomgången av arten (Snogerup 1987). Inga aktuella fynd har gjorts under inventeringen och arten har generellt gått starkt tillbaka.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Åkerrödtoppa är ett från Hälsingland numera försvunnet åkerogräs. Det finns två gamla verifierade belägg av arten.