Taxasida

åkerförgätmigej

Myosotis arvensis

(L.) Hill

åkerförgätmigej är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

åkerförgätmigej är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • åkerförgätmigej
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Myosotis arvensis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Myosotis arvensis (L.) Hill
Svenskt namn
åkerförgätmigej
icelandic
Gleym-mér-ei
norwegianBokmal
åkerforglemmegei
norwegianNynorsk
åkerminneblom
Finskt namn
peltolemmikki
finlandSwedish
åkerförgätmigej
Danskt namn
Mark-forglemmigej
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2022-08-14
Patrik Engström
Färingsö 2025-06-08
Katarina Stenman
Bjuröklubb 2022-06-24
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-05-15
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1552 Myosotis arvensis (L.) Hill

This species is now widely distributed in Europe and parts of Asia and N. America. It is impossible to indicate its origin exactly, but it seems reasonable to assume that this species originates from the south and southeast. It has spread with agriculture over large areas in C., W. and N. Europe. It has also been introduced into N. America and New Zealand.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Åkerförgätmigej är en gammal, kulturberoende växt. Den ljusälskande, ett- till tvååriga arten är mycket vanlig på åkerhällar, i åkrar, betesmarker, fodervallar och trädgårdar. Dessutom förekommer den på många ruderatståndorter.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Arten växer på åkrar och allsköns torra–friska ogräsmarker, allm. i hela områdets uppodlade delar. Uppträder i sandjordsträdor ofta ymn. över 100-tals m².

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart, särskilt vanlig i kustbandet och älvdalarnas niplandskap, exempelvis noterad i Resele på 26 av 35 inventerade lokaler mellan Myre och Sorte 1980 (Sahlin 1981).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Åkerförgätmigej växer på öppna platser i kulturlandskapet. Arten föredrar torr eller frisk, grusig till lerig jord. Den är vanligast i åkrar, särskilt i kanterna av höstsädesfält, och som ogräs i trädgårdsland. Den anträffas också på hällar i åkrar, i torrängar, kring gårdar, på betesmarker, vägkanter, järnvägsbankar, stationsområden, avfallsplatser samt avplanad eller utfylld mark. Vid havet kan man finna den på driftvallar.
Funnen i 1397 rutor; tidigare uppgifter från 214 rutor. Mycket vanlig. – Troligen en gammal kulturföljeslagare.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Åkerförgätmigej växer som namnet antyder ofta i åkerkanter men är även frekvent som ogräs i trädgårdar. I diverse starkt kulturpåverkade miljöer är den vanlig såsom betade torrängar, vägkanter, stentippar, jordhögar, dammkanter och hamnområden. Däremot är den ovanlig längs havet där den sällsynt kan växa på grusiga strandvallar; på dessa lokaler är den troligen ursprunglig.

Åkerförgätmigej är jämnt spridd över Öland utom på Stora Alvaret där den nästan saknas helt. I den sistnämnda miljön kan den ibland hittas i horvor och nära alvarbyar.

Vid något tillfälle är arten funnen i en rosablommig form med små blommor.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Gammalt ogräs.
Åkerogräs; förekommer även i gårdsmiljöer, på ruderatmark, skräp- och jordhögar, ibland också på hällmark, torrängar och i kulturpåverkade ängen. Andelen provrutor visar att arten är vanlig. Johanssons (1897) ”Allest.” stämmer ganska bra för öns kulturmarker än i dag.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Åkerförgätmigej växer exponerat på naken eller glesbevuxen jord, som ogräs i åkrar och trädgårdsland, på åkerholmar och trädor. Dessutom finner man den intill berghällar och på markblottor i betesmark och torrbackar samt på vägkanter, gårdsplaner och annan kulturmark.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen ursprunglig, växer i hällmarksängar, på störda platser i betesmarker, som ogräs i åkrar, trädgårdar och rabatter samt på diverse kulturmark. Ljuskrävande och störningsgynnad. Mycket vanlig i hela landskapet. 778 rutor (94 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Nordafrika, Väst- och Nordasien. I Sverige hela landet. I Sörmland mycket allmän – (89%). Åkerförgätmigej är ett ettårigt, vanligen höstgroende ogräs som växer i vallar, sädesåkrar och trädgårdsland. På trädor kan arten ibland bli påfallande talrik. Andra växtplatser är vägrenar, järnvägsbankar, skogsbryn, gödslade betesmarker, ofta även torrbackar och ruderatmarker.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket allmän kulturföljeslagare. 677 kartblad, 2297 kvadranter.
Almq. Allestädes i bebodda trakter, till yttre skärgården.
Åkerförgätmigej växer i en mångfald miljöer i kulturlandskapet på torra marker, där vegetationen inte är helt sluten. I många områden är den en av de vanligaste ogräsarterna i åkrar, speciellt trädesåkrar, som kan lysa blått av den rika blomningen. Den förekommer även på torrbackar och torra partier av naturbetesmarker, speciellt bland hällar, i gårdsmiljöer, på vägkanter och skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Åkerförgätmigej är en gammal kulturföljeslagare som troligen kommit in med tidigt åkerbruk. Arten beskrivs som allmän i alla gamla referenser. I Ovansjö förekommer även det dialektala namnet »förgätansblomma«. Trots kemisk ogräsbekämpning tycks arten klara sig bra i modernt jordbruk och den kommer på femtonde plats bland landskapets ogräs.
De vanligaste följeväxterna är åkerviol (24%), svinmålla, maskrosor, våtarv, kvickrot och lomme. Åkerförgätmigejen blommar samtidigt med linnea, ängsklocka, strandkrypa, kråkvicker och grässtjärnblomma.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Åkerförgätmigejens frön kan överleva länge i fröbanken. På Korsholmen i Långvind, Enånger, en mil från närmaste odlingsmark eller torrbacke, finns nära havet en övergiven tomt med ett litet stycke kulturpräglad gräsmark. I nyupplagd jord på toppen av en svartmyrstack växte där åkerförgätmigej, backtrav och femfingerört, som inte fanns i det angränsande växttäcket. Myrorna tycks ha burit upp frön från en tidigare epok. Även Sahlin (2012b) rapporterade ett tillfälle då arten tydligt kom ur fröbanken. Åkerförgätmigej börjar blomma i skogsstjärnans tid och kan fortsätta mycket länge. Moget frö finns i ljungens tid. Blomfodret är hårigt, lossnar lätt tillsammans med de mogna fröna och fastnar i kläder eller djurpäls. Gröna rosetter övervintrar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Åkerförgätmigej är – om än ”lätt förgäten” – en av människans trognaste följeslagare och finns även på de avlägsnaste skogsodlingar. Den är en opportunist på öppna markytor men försvinner när vegetationen sluter sig. Den växer gärna på gödslad eller mullrik jord men klarar också att växa under mycket knappa näringsförhållanden, t.ex. uppe på stenar. Även mycket torrt och solöppet kan den ses, som på kulturpåverkade hällar och odlingsrösen, i eroderade torrbackar, sandtag, vägslänter och bergsskärningar. Däremot står den mycket sällan i mer naturlig vegetation, som i en eroderad ravinkant i Liden Nilsböle.
Arten är vanlig i nyvallar, särskilt på torr lätt jord, och finns kvar i kanter i åkerfas; den ses även i fleråriga odlingar, som i oskötta jordgubbsland. Den är mycket typisk på multnande högar, bland skräp i slänter och på blottor i frodig vegetation. Regelbundet hittar man den också kring gödselstacken vid ladugårdar. Den uppträder på skogsodlingar även sedan dessa varit övergivna under lång tid, t.ex. vid Gussjöhöjden i Liden; där kan den också växa på nedmultnande husvirke.
Åkerförgätmigej är även mycket vanlig i rabatter, stadsplanteringar och villakomposter. Den kan trängas med högörter i kulturbygdernas dikeskanter eller i röjda lövlundar. Arten visar ingen större spridning längs vägar – fröna fastnar nog bättre på djur och människor än på fordon.