vit jordrök

Uppgiven av Fries 1814 från Halmstad (’På vallarna fullt villd’). Enligt Hylander (1971) byggde uppgiften på en feltolkning av en F. officinalis-form.

Enligt Weimarck (1963) förekom vit jordrök förr i Skåne, där den växte tillfälligt i åkrar och trädgårdar. Den härstammar från södra, västra och mellersta Europa.

Status: ursprungligen förvildad från Lunds gamla botaniska trädgård och möjligen ytterligare någon odling; sedermera med ojämna mellanrum återkommande under mycket lång tid och som det förefaller bofast medelst en mycket långlivad fröbank. Först uppgiven 1805 från Lund (anonym det. TTy i LD).
Förändring och hot: kräver sannolikt för sin överlevnad att nya markblottor exponeras regelbundet i parkmiljöerna och kan således vara hotad av igenläggning av rabatter till gräsmattor liksom av alltför noggrann rensning och städning.
Kommentar: B, granskare TTy.

En ganska grov, vitblommig jordröksart från västra Europa och Medelhavsområdet. Den har kommit in några gånger med barlast, men de småländska exemplaren var nog odlade. Vid Mällby i Jönköping Gränna var den inplanterad (och förmodligen omhuldad ett antal år), och uppdykandet 1926 kan härröra från en fröreserv som kommit i dagen. Till Ravelsmark i samma socken kan den ha förts från Mällby av Hagström. Vad gäller den tredje förekomsten har insamlaren på ett av de talrika beläggen (i LD) skrivit att växten var odlad. Kronologin där är som följer: Nässjö Barkeryd 1879–82 (G. W. Montelin i LD PerBrahe S och UPS), 1883 (A. Nilsson i S), 1886 (P. Romare i LD), 1900–01 (G. W. Montelin i GB S och UPS).

Det tillfälliga uppdykandet 1926 vid Mällby Börjesgård rättfärdigar dock att arten tas upp som vildväxande.

Tillfälligt inkommen.