Taxasida

vårförgätmigej

Myosotis stricta

Link ex Roem. & Schult.

vårförgätmigej är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Peter Ståhl
Översikt
Översikt

vårförgätmigej är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vårförgätmigej
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Myosotis stricta
Vetenskapligt namn, fullständig form
Myosotis stricta Link ex Roem.
Svenskt namn
vårförgätmigej
icelandic
Sandmunablóm
norwegianBokmal
dvergforglemmegei
norwegianNynorsk
dvergminneblom
Finskt namn
hietalemmikki
finlandSwedish
vårförgätmigej
Danskt namn
Rank forglemmigej
Foton
Peter Ståhl
Järvsta, Gävle 2025-05-12
Peter Ståhl
Järvsta, Gävle 2025-05-12
Peter Ståhl
Jädraås, Ockelbo 2012-06-08
Anders Delin
Lundnäs, Arbrå 2012-06-08
Anders Delin
Lundnäs, Arbrå 2012-06-08
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2019-05-31
Katarina Stenman
Umeå, Vid Holmsundsvägen nedom Maja Beskowskolan 2019-06-09
Katarina Stenman
Umeå, Vid Holmsundsvägen nedom Maja Beskowskolan 2019-06-09
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Vårförgätmigej är kulturgynnad men sannolikt ursprunglig. Den ettåriga, konkurrenssvaga och ljusälskande arten växer på liknande, och ibland på samma, växtplatser som backförgätmigej M. ramosissima. Vårförgätmigej är dock den vanligaste av de två.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Torrängs- och åkerväxt, spridd–allm. på Närkeslätten och spridd i Skogsbygden, växer på bl.a. hag- och åkerhällar, åssand, bangårdar, i grustag och trädor. Vid Hulta i Hammar sågs den 5 m uppe i en bergbrant 1995.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Endast sedd av Birger (1908a): Tännäs: Valmåsen 1904 (17C 5i). Lokalen är nu överdämd (Lossenmagasinet). Belägg okänt. Lokalen låg på ca 540 m.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1556 Myosotis stricta Link

Syn.: M. micrantha auct. (non Pall.)

This species occurs in Europe and adjacent parts of N. Africa and W. Asia. Its range has increased through human activity. It has been introduced into N. America. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 364.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän(-tämligen allmän) på Mälarslätten ; spridd i Ö. Västmanland nedom Möklintas skogsområde; för övrigt tämligen sällsynt-sällsynt i lägre kulturtrakter. I Bergslagen troligen mest på euhemeroba ståndorter (delvis tillfällig?). Sydlig men mera klimathärdig än M. ramosissima. Sparsamheten i Bergslagen nog delvis klimatbetingad, ojämnheten i övrigt mest beroende på ojämn tillgång på passande ståndorter (torrängar)'. Utbredningstyp: S2.

Har i Ramnäs uppgetts vara tämligen allmän, anförd från åkrar vid Lilla Gåsvad (ERIKSSON 1967a). Överdrift? Sammanblandning med M. arvensis? (Jfr kartan.).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Tidig sol- och torrhetsälskande vårväxt i lågväxt, gles växtlighet på bara sand- eller grusfläckar i torrängsbackar och nipbranter, på häll marker, öppna rasbranter och klipphyllor. Även på torra örtrika vägslänter, gräsmattor, kyrkogårdsmurar. Vid kusten ofta på basiskt underlag. Gynnad av måttligt häst- och kreatursbete men skadas av hårt fårbete. - 106 (27).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Sannolikt något förbisedd.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Vårförgätmigej växer på alldeles samma sätt som backförgätmigej M. ramosissima och mycket ofta tillsammans med denna. Den är dock klimathärdigare och i Småland mindre sällsynt västerut än denna.
Funnen i 1193 rutor; tidigare uppgifter från 154 rutor. Vanlig men något sparsammare mot sydväst. – Usprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Vårförgätmigej växer på öppen, sandig‒grusig mark som tidigt värms upp av vårsolen och där konkurrensen från omgivande vegetation inte är så stor. Betade och sandiga torrängar kan hysa arten, speciellt på ställen med glest växttäcke. Om röjningar skett och sanden exponerats eller om betesdjuren sparkat upp gropar gynnas vårförgätmigej. I glesbevuxna hedar med borsttåtel Corynephorus canescens eller ljung Calluna vulgaris kan växten också hittas. Längs havet ses den på sandiga eller grusiga stränder. Även ruderatmiljöer som gamla sandtag, kalkstensbrott och jordhögar kan vara växtplatser. Ganska sällan är den funnen i kanten av sandiga åkrar eller som rabattogräs. Vid något tillfälle är den noterad växande på mosskuddar på en kalkstensmur respektive ett torvtak till en sjöbod.

Vårförgätmigej är spridd över en stor del av Öland. Även på Stora Alvaret finns en hel del fynd; där växer den på betade, gärna röjda torrängsryggar. På kartan ser man hur växten följer den delvis skogbeklädda torrängsrygg på Stora Alvaret som löper åt NNV från Solberga (Gräsgård sn) och slutar drygt två km öster om Bårby (Mörbylånga sn). Men det har skett ett tronskifte jämfört med uppgifterna i Sterner (1938) och idag är släktingen backförgätmigej M. ramosissima vanligare på alvaret. Inom Mittlandet är det glest med fynd. De fyra nordligaste socknarna hyser däremot en hel del lokaler på sandgräshedar och i sandiga åkrar. På dagens Öland förefaller vårförgätmigej ha minskat något. Främst är det förekomsterna i sandiga åkrar som backat; endast 5 % av de aktuella fynden är gjorda i åkermiljö.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppen, torr miljö, troligen på mer urlakad, bar sand: sandmark, sandiga och grusiga backar, sandiga torrängar, åkrar, betesmarker och gräshedar. Johansson (1897) uppgav arten som ”H. o. d. på sand”. Troligen minskade den under 1900-talet; Johanssons ”H. o. d.” motsvarade tämligen allmän. Orsaken till minskningen kan vara ett reducerat bete på öns sandmarker, vilket har gett färre blottor med ren sand.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Vårförgätmigej är en tidig vårblomma som växer tillsammans med nagelört, fältveronika, styvmorsviol och mandelblom på torr, sandig, gärna skalhaltig jord, där grässvålen inte är för tät, invid berghällar och på torrbackar, i naturbetesmarker, hagar, trädgårdar, på kyrkogårdar och vägkanter.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på torr, naturlig gräsmark i betesmarker, på hällmarker och i gräsmarksrester samt på ogödslade åkerrenar, åkerholmar och vägkanter, även ibland på torr ruderatmark och i grustag. Vanlig i större delen av landskapet utom i de västra och södra delarna, där den är mindre vanlig. 839 lokaler i 453 rutor (55 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Sibirien, Nordafrika. I Sverige hela landet, men i Norrland sällsynt. I Sörmland tämligen allmän – (39%). Vårförgätmigej är ettårig och höstgroende, typisk för torra, solbelysta backar i slättbygden, nästan alltid på bar sand- eller moränjord eller på berghällar med grund vittringsjord. Arten är vanligast på ogödslad mark, men man finner den också på kreatursgödslade markhällar i fållor intill gårdarna samt i sandiga åkrar och på vägrenar. Arten växer ofta tillsammans med backförgätmigej och hör till den grupp tidiga vårväxter som hinner sätta frö innan försommartorkan.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän i Uppland som helhet. 405 kartblad, 786 kvadranter.
Almq. I kulturtrakter allmän upp till sextionde breddgraden, nordligare spridd till tämligen allmän; i skärgården till odlingsgränsen.
Vårförgätmigej är en av de tidigt blommande ettåriga vårväxterna på torrbackar och bland hällar i naturbetesmarker. Den växer även i andra torra miljöer, oftast på sand och grus, såsom gamla grustäkter, sandplaner och trädesåkrar, även på myrornas jordhögar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Vårförgätmigej är en gammal kulturföljeslagare eller möjligen en ursprunglig men kulturgynnad växt. Den anges som sällsynt i första utgåvan av Gävletraktens växter 1848. Senare angav Robert Hartman den som flerstädes och i sina egna anteckningar från slutet av århundradet hade han ändrat det till tämligen allmän. Sammanlagt finns 27 gamla förekomster. Arten verkar inte ha minskat på samma sätt som andra ettåriga torrbacksarter.
Typiska växtplatser är sydexponerade torrbackar och slänter, kantzoner mot sandiga och magra åkrar, åsskärningar, nötta gamla gräsmattor, kulturpåverkade hällar, betesbackar, gistvallar, torra gårdsplaner, sydvända husväggar och stenmurar. Vårförgätmigej blommar tidigt, något senare än nagelört men samtidigt med vitsippa, vårveronika och knippfryle. Växten gynnas därmed av högsommartorka som skapar vegetationsfria torkfläckar där arten kan överleva som frön fram till hösten.
Ett äldre fynd finns även från Kungsbergets östbrant (Wiger 1965) vilket skulle kunna vara en ursprunglig lokal för arten.
Typiska följeväxter är femfingerört (39%), maskros-or, vårveronika, sandnarv, bergsyra, röllika, nagelört, backtrav, grönknavel och gul fetknopp.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Vårförgätmigejens frön lever länge i fröbanken, vilket visar sig när man gräver i en rabatt på den torra jordtyp som den föredrar. På dess huvudbiotop, torrbackar, kommer dock större delen av plantorna troligen från nyligen tillfört ytligt frö. Arten är lätt att så in på torr öppen grusmark. Fröna gror antingen på hösten eller på våren, troligen beroende på vädret. Höstgrodda plantor kan övervintra gröna. Vårförgätmigej blommar i senare delen av vitsippans tid, samtidigt med vårveronika men efter nagelört. Plantorna blir under ett normalår ogrenade, låga och kortlivade, dödade av försommartorka efter att de gått i frö. Ett våtare år kan de förgrena sig, bli högre och blomma länge. Stammens basala del och dess blad kan då bli röda. Under sådana förhållanden kan arten bli lika hög som backförgätmigej, men har alltid sina karakteristiska, nästan helt oskaftade blommor.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vårförgätmigejens blå ”mikroblommor” kan tidigast – redan i maj – ses på solvarma hällar i större berg som Norra Stadsberget i Sundsvall eller Klockarberget i Njurunda. Senare dyker den upp i många av kustbygdens öppna hällmarker med tunn instabil jord och soliga torrbackar, där den har en förkärlek för lätta jordar. Ibland kan små obeständiga populationer ses i vägslänter eller på grusiga blottor på betade kullar. Mer naturliga lokaler är t.ex. en sandig lätteroderad älvbrink som på Färjholmen i Timrå, eller den övre, stabiliserade zonen på sandig havsstrand i Tynderö.
Vårförgätmigej kan också dyka upp på stenmurar, t.ex. i Sundsvall, på ladugårdsbryggor och på rösen. Någon gång finner man den som trädgårdsogräs på lätt jord, som i Tynderö Stocka och Ljustorp Högland. Den växer ofta tillsammans med den samtidigt blommande vårveronikan Veronica verna men är något mer knuten till sand och varma lägen än denna. Vårförgätmigejens utbredning är sannolikt främst klimatiskt begränsad, men arten tycks även undvika alltför surt underlag. Den är t.ex. mycket vanlig på norra Alnön men uppgifter saknas nästan helt från södra delen.