Taxasida

vanlig tuvtåtel

Deschampsia cespitosa subsp. cespitosa

vanlig tuvtåtel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjörn Tyler
Översikt
Översikt

vanlig tuvtåtel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vanlig tuvtåtel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Deschampsia cespitosa subsp. cespitosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Deschampsia cespitosa subsp. cespitosa
Svenskt namn
vanlig tuvtåtel
norwegianBokmal
sølvbunke
norwegianNynorsk
sølvbunke
Foton
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 1990-01-01
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 1990-01-01
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

334 Deschampsia caespitosa (L.) Beauv. subspp. caespitosa and macrothyrsa Ohwi & Tatew.

The map shows the distribution of two taxa of this polymorphic species, viz. subsp. caespitosa in most of Europe and large parts of Asia and N. America, where it is considered to be introduced and naturalized, and var. macrothyrsa Ohwi & Tatew. in E. Asia (Hokkaido and Sakhalin). The dispersal of the widespread subsp. caespitosa has been favoured by clearings in the rural landscape. The present distribution is circumpolar (Hultén, Circumpol. I, p. 66 and map 58 A). It has also been introduced, for instance, into C. and S. Africa, S. America (Chile), Australia and New Zealand. For other D. caespitosa taxa see nos. 335 and 336. Cf. world map in Meusel et al. 1965, p. 51.

 335 Deschampsia caespitosa (L.) Beauv. subsp. orientalis Hult.

Syn.: D. brevifolia R. Br.

This arctic (or arctic-montane) subspecies has a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 66 and map 58 B). The relations to other D. caespitosa taxa are still uncertain (cf. I. cit.).

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tuvtåtel framträder tydligt på våren, strax efter snösmältningen då fjolårsgräset ligger nedtryckt. På lågt liggande, fuktig kulturmark ser man då dess tuvor särskilt tydligt. Den brukar dominera på gamla obrukade vallar som ligger strandnära eller vid bäckar och svackor. Om markerna betats gynnas tuvtåteln genom trampet och näringsanrikningen. Den är vanligast på tyngre, lerhaltiga jordar i dalgångarna och kan där också etablera sig på torrare mark. På grusigare jordar som på Alnön och Tynderölandet eller på skogsområdenas moränjordar blir den sällan så dominant. Tuvtåteln är konkurrensstark och hör till de viktigaste igenväxningsarterna på frisk och fuktig f.d. slåtterängsmark, och den lever kvar även när lövskogen kommit in. Den etablerar sig också rätt snabbt på stigar och körvägar, längs skogsbilvägar, på timmeravlägg, industrimark och utfyllnadsjord, gärna i anslutning till uppslag av lövsly. Den kan också finnas på ren sandmark, t.ex. i fuktgropar i grustag.
Tuvtåteln finns också i naturlig vegetation. Den växer vid sanka partier av skogs- och källbäckar, i videkärr och i blöta myrhalsar i skogsområden.