Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2013-06-21
Taxasida
vanlig brandlilja
Lilium bulbiferum var. bulbiferum
vanlig brandlilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
vanlig brandlilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vanlig brandlilja
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Lilium bulbiferum var. bulbiferum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lilium bulbiferum var. bulbiferum
Svenskt namn
vanlig brandlilja
Foton
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2022-06-04
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Brandlilja är en gammal prydnadsväxt som kan kvarstå länge i övergivna trädgårdar och som då och då även förvildas. Den är bofast i området.
Växten är inhemsk i mellersta Europa. I Sverige är den känd som vildväxande sedan 1761.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Sedan 1760-talet i Sverige förvildad prydnadsväxt varav hundratals kvarstående bestånd finns i Närke på ödetomter och på utkast. I Svennevad växte ett 30-tal 1990 på kyrkogårdsmuren. Stora bestånd är sällan meddelade, men sågs kring Ödeby kyrka 2000. Vid Rudsätter i Sköllersta räknade Holmer 125 ex. 1972. Kjellmert (1947) fann den i Svennevad rikl. i vall och vårsäd. Den växte i sandjordsåkrar 1990 och 2000 i Kil resp. Sköllersta (Asklund, !). Enl. Lindström (1999b) är den ett lerjordsogräs i Örebro stad. Vanlig brandlilja med och utan groddknoppar odlades på Lännäs kyrkogård 1931 (Sernander 1933), och vid Lekhyttan i mullbänkar ännu 1933 (Sylvén 1933). I Kilsbergen var arten en karaktärsrelikt vid gamla boplatser, bl.a. vid Lunnagården i Lekhyttan där J. G. Andersson (1956) fann den kvarstående sedan 1850-talet. Något äldre är möjligen bestånden efter Gumaelius vid Lundby prästgård i Viby (Nilsson 1978). Vid ödetorpet Trunhem i Hidinge, nedlagt 1920, och vid Gretefallet 832 540, nedlagt 1889, fanns växten kvar 1996 (M. Andersson).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller tillfälligt förvildad i utkast.
Se även brandlilja Lilium bulbiferum
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: odlad prydnadsväxt; ofta länge kvarstående och ibland självförökad med groddknoppar men (ännu?) knappast bofast. Först uppgiven 1870 från Röstånga (Lilja 1870).
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Brandlilja är en sedan länge odlad art från Central- och Östeuropa. Påträffas då och då förvildad i närheten av bebyggelse.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Prydnadsväxt från centrala Europa, växer förvildad och kvarstående på gamla ödetomter, i vägkanter, i skogsbryn och i hagar. Ej konsekevent noterad. 169 lokaler i 140 rutor (17 %).