Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-08-13
Taxasida
väggört
Parietaria officinalis
L.
väggört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
väggört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- väggört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Parietaria officinalis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Parietaria officinalis L.
Svenskt namn
väggört
Danskt namn
Springknap
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-08-13
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Läkeväxt, känd från sydligaste Sverige.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Tillfälligt inkommen som ogräs i buskplanteringar.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast. Odlad sedan 1400-talet som medicinalväxt (KLun 2007) och säkert etablerad och bofast långt före 1749, men numera knappast längre odlad.
Förändring och hot: totalt uppgiven från ca 30 lokaler men aldrig känd från mer än 10 lokaler samtidigt; på några lokaler känd sedan mer än ett århundrade och överhuvud taget med stabil frekvens (se KAO & TTy 2001b). Nationellt rödlistad (EN).
Förändring och hot: totalt uppgiven från ca 30 lokaler men aldrig känd från mer än 10 lokaler samtidigt; på några lokaler känd sedan mer än ett århundrade och överhuvud taget med stabil frekvens (se KAO & TTy 2001b). Nationellt rödlistad (EN).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Väggört härstammar från södra Mellaneuropa och Sydeuropa men har gamla anor som odlad medicinalväxt i norra Mellaneuropa och i Danmark, där den räknas till de ´levende fortidsminder´ (Faurholdt & Løjtnant 1990). I Sverige förekommer väggörten på några platser i sydligaste Sverige men är nog av yngre datum. Den växer på näringsrik öppen jord, helst i lätt skugga och inte alltför torrt. – I Oskarshamn Oskarshamn har den spritt sig med frö till komposter och öppen jord i några trädgårdar från ett exemplar som inplanterades 1958. Detta hämtades från Simrishamn i Skåne, varifrån arten är känd sedan gammalt.
Väggört betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Den småländska, sent etablerade förekomsten kanske inte har högsta skyddsvärde.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Väggört är ursprunglig i Centraleuropa, Nederländerna, södra Tyskland, Frankrike, Iberiska halvön och går österut till Iran. Den har införts i Sverige före 1800-talet och odlats som läkeväxt. På Öland finns den sedan drygt 10 år som ogräs i rabatterna vid Folkhögskolan i Skogsby, Torslunda sn. Väggört har spridit sig från den odling med läke- och kryddväxter som fanns där i början av 2000-talet och som anlades av Lissbeth Bringer.
Kulturflykting, tillfällig.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Från Central- och Sydeuropa. Ej funnen under inventeringen.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa. I Sverige naturaliserad i Skåne, för övrigt tillfällig.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer vildväxande i centrala Europa österut till västra Iran. Tidigare har väggört odlats som medicinalväxt och har möjligen spritts från sådan odling. Rödlistad.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sundsvall på barlast (Neuman 1885a). Liden Bodacke 1960 (E. Evers i UME).
Borgsjö Hermanboda 1960 (E. Evers i UME).
Borgsjö Hermanboda 1960 (E. Evers i UME).