tyskt oxbär

Ett släkte buskar med fyra inhemska arter (svartoxbär, rött oxbär, alvaroxbär och skånskt oxbär) samt ett mycket stort antal mestadels centralasiatiska arter som odlas som prydnadsbuskar. Åtskilliga av de senare har påträffats förvildade och flera uppträder påtagligt invasivt i naturen där de med hjälp av fåglar som äter de bärlika frukterna kan spridas över stora avstånd. De flesta arterna bildar frön på könlös väg (apomixi) och är därför synnerligen enhetliga men skiljer sig åt i enstaka, ibland föga påtagliga karaktärer, medan några arter är sexuella och mer variabla.
Nyckeln omfattar samtliga arter som hittills påträffats som vilda eller förvildade i Sverige, men åtskilliga fler odlas och kan förväntas dyka upp som förvildade.

Det i Sverige mest spridda inhemska oxbäret har tidigare kallats C. integerrimus, men detta namn har nu fästs vid den art som företräder gruppen i Mellaneuropa (Hylmö 1993). Den spontana, nordiska arten har i stället fått namnet C. scandinavicus. C. integerrimus i den nya meningen förekommer sällsynt som odlad och förvildad i Sverige men är inte känd från Småland.