turkisk snödroppe

Odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller tillfälligt förvildad t.ex. i utkast. 

1; närmast vildväxande i Surahammar Västsura skogsbruksskola, parkslänt mot S, invid mur och block, flera grupper 1978(!). - Efemerofyt. Ergasiofygofyt. - Sällan odlad: Köpings kyrkpark 1978(!).

Status: odlad prydnadsväxt; ibland kvarstående eller förvildad och på några lokaler etablerad och bofast. Först uppgiven 1988 från Tofta (JKt).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare KAO.

Turkisk snödroppe härstammar från sydöstra Balkan och västra Turkiet. Arten har under senare hälften av 1900-talet blivit populär som prydnadsväxt och visar tendens att förvildas nära bebyggelse. Den skiljer sig från de båda följande arterna på att de inre, korta kalkbladen har en grön fläck även vid basen. Från vanlig snödroppe G. nivalis avviker arten dessutom genom mycket bredare (cirka 15 mm), mer grågröna blad och betydligt större blommor.

Turkisk snödroppe härstammar som namnet antyder från västra Turkiet och vidare mot norra Grekland och Bulgarien. Den har odlats sedan slutet av 1800-talet men blev mer populär som trädgårdsväxt först mot slutet av 1900-talet. Blomningen sker tidigt, på Öland redan i februari månad med en topp i mitten av mars. Turkisk snödroppe rymmer lätt från trädgårdar till närbelägna snår, gräsmarker och vägkanter. Den är också vanlig som utkast och kan därifrån sprida sig och förvildas i glesare tallskogar eller lövskogsbryn. Turkisk snödroppe ses också i betade torrängar, åkerkanter och gamla sandtag. Arten förökar sig främst genom frösådd varför bestånden sällan blir så täta som de man kan se av snödroppe G. nivalis.

Turkisk snödroppe är främst funnen på södra halvan av Öland, nära västra och östra landsvägen samt vid de större tätorterna. Den saknas på Stora Alvaret, är ganska sällsynt i Mittlandet och norr om Borgholm. Med tanke på storleken av en del bestånd bedöms den som bofast på Öland och under snabb spridning.

Växten känns igen på sina breda, matt blågröna blad som har inåtböjda kanter och en huvlik spets. Nertill är bladen rännformiga och det ena av dem omsluter det andra. De tre inre kalkbladen har en grön fläck både mot spetsen och basen; ibland flyter det gröna ihop. Sällsynt är fläckarna och fruktämnet i stället gula, f. lutescens. Det finns en ovanlig odlingsform med enbart en grön fläck nära spetsen av de inre kalkbladen, var. monostictus, den är inte noterad under inventeringen. Däremot är en egenartad kulturform funnen som måttligt förvildad nära Runsten kyrka. Hos den har de inre kalkbladen "normala" gröna fläckar nertill och upptill men dessutom har de ovanligt smala, yttre kalkbladen en grön fläck mot spetsen. Bladen är smalare, längre än normalt och något vridna nertill.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, även kvarstående, bofast.
Odlad; förvildad med trädgårdsutkast samt kvarstående eller spridd på kyrkogårdar. På en lokal, en betad hage i Hogrän med kraftiga ekar, är turkisk snödroppe inkommen omkring 1990 och helt naturaliserad med strödda plantor över ett stort område, expanderande ännu 2012. De inre kalkbladen har gulgröna fläckar, här varierande i utformningen; på de yttre finns ibland också svagare färgade fläckar längst ut. Troligen har någon planterat ut lökar omkring 1990 (vilka vid denna tid ibland importerades från vilda bestånd i Turkiet), och plantor från dessa har sedan fröspritt sig i omgivningarna.

Odlad prydnadsväxt, tillfälligt utkommen.

Turkisk snödroppe växer spontant i ett stort område från Ukraina och Bulgarien i norr till Grekland och vidare till Turkiet (Davis 1999). Den är tämligen vanlig i odling och sprids med utkast eller anträffas som kvarstående odlingsrest. Arten kännetecknas av inre kalkblad med både basala och apikala sinusfläckar.