Taxasida

trådstarr

Carex lasiocarpa

Ehrh.

trådstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Calle Ljungberg
Översikt
Översikt

trådstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • trådstarr
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carex lasiocarpa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex lasiocarpa Ehrh.
Svenskt namn
trådstarr
norwegianBokmal
trådstarr
norwegianNynorsk
trådstorr
Finskt namn
jouhisara
finlandSwedish
trådstarr
Danskt namn
Tråd-star
Foton
Calle Ljungberg
Lomgölen, södra delen, Sm 2019-07-18
Katarina Stenman
Bjuröklubb NR, Lövånger sn 2024-07-14
Peter Ståhl
Idivuoma, Ajakavaara NO 2023-07-28
Peter Ståhl
Grinduga, Gävle 2013-07-17
Anders Delin
Nakanitti, Ovansjö 2010-06-06
Anders Delin
Nakanitti, Ovansjö 2010-06-06
Patrik Engström
Malmmyran, Porjus 2023-07-25
Patrik Engström
Hulta 2012-06-30
Patrik Engström
Hulta 2012-06-30
Katarina Stenman
Grundskatan, Lövånger 2018-06-24
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Trådstarr är ursprunglig. Den växer beståndsbildande i och vid näringsfattiga sjöar, gölar och vattendrag samt i blöta kärr, t ex myrdråg och mosselaggar. Underlaget kan växla mellan mineraljord, dy och vitmossdominerade gungflyn. Bestånden domineras i regel av icke blommande exemplar.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Vatten- och kärrväxt, allm. och ofta ymn. i Skogsbygden. Enl. Hedera (1887) var arten allm. på Hjälmarens norra strand. På Närkeslätten är dess frekvens lägre men den är allm. i Glanshammar (Nilsson 1986) och bildar i Hjälmarens näringsrika strandbård ymn. och livskraftiga bestånd. I kalkrikkärr ymn. vid Lannaforskärret i Vintrosa 1929, 1994 (Broddeson ms, !). Lämningar av trådstarr från bl.a. sjönötstorv har hittats i Askersund, Axberg, Kumla och Skagershult (L. von Post 1909a, 1913, 1925, Sernander & Kjellmark 1896).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som C. filiformis.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

527 Carex lasiocarpa Ehrh.

Syn.: C. filiformis Good.

This species is mainly boreal. Besides the widely distributed, Eurasiatic subsp. lasiocarpa, the E. Asiatic subsp. occultans (Franch.) Hult. and the N. American subsp. america (Fem.) Hult. are distinguished. The species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 76 and map 67). F urthermore, the closely related C. lanuginosa Michx in N. America and C. fedia Nees in the S.C. Asiatic mountains are tentatively mapped.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i N. Västmanland ned till nedre Skogslåglandet och SÖ. Skogslåglandets slättbygder. Här samt S-ut spridd i mån av tillgång på myrar. Hittills 0 i Irsta, Kungs-Barkarö, Köping, Lundby, Romfartuna S, Rytterne, Skultuna S, Säby och på Ängsö. Frekvensminskning en följd av ståndortsbrist, betingad av klimat, topografi och utdikning. I och för sig inte oförmögen växa under starkt eutrofa förhållanden; jfr lokal 2, 14, 15 osv. Utbredningstyp: N1.

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

En högvuxen starr med enstaka strån på en krypande ofta meterlång jordstam. Bladen är typiskt trådsmala och i genomskärning nästan trinda men med en V-liknande skåra. De är lätta att känna igen även när strån saknas. Stråna som är styvt upprätta och kala blir upp till meterhöga och har vanligen 1–3 honax och lika många hanax. Honaxen är typiska då de är ganska stora med tydligt håriga och uppblåsta fruktgömmen. De basala slidorna är mörkt brunröda och ofta något upprispade.

Trådstarr växer på blöta ställen, oftast i vattenkanten. Typiska lokaler är oligotrofa sjöstränder och kanten på gungflyn och flarkar. Den är vanlig i så gott som hela landet.

Förväxlingsrisk:
Med sina typiska blad och håriga fruktgömmen är trådstarr knappast lik någon annan starrart.
Tuvull (Eriophorum vaginatum) har trådliknande kala blad men växer i tydliga tuvor och saknar trådstarrens skåra på översidan.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 46–60 %. Ofta mycket långlivad på lokalerna men påfallande sällan etablerad på nya.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Trådstarr växer i våta fattig- och medelrikkärr, där den oftast bildar stora, sparsamt blommande eller helt vegetativa bestånd. Den anträffas i mader och laggkärr, i smala bälten intill gungflygölar och torvbäckar samt vid stränderna av brunvattenssjöar. I odlingsbygder är den mera sällsynt och uppträder i dammar och diken.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Trådstarr är en av våra vanligaste svenska starrar och beståndsbildande på stora myrmarker i främst norra Sverige. På Öland är trådstarr ganska ovanlig då regelrätta myrar nästan helt saknas. Arten förefaller vara indifferent för kalk men behöver näringsfattiga lokaler. Hos oss ses trådstarr i skogskärr, alvarträsk och större vätar, rikkärr, fuktängar, sumpskogar, gamla stenbrott och diken. Många lokaler är ohävdade och en del extremt kalkrika.

Trådstarr växer främst i våtmarksområden i Mittlandet, större alvarträsk på Stora Alvaret samt sumpskogar och fattigkärr i de nordligaste socknarna, Böda och Högby. För övrigt finns spridda fynd men glesare än i Sterner (1938). Den fortgående utdikning som skett av landskapet har missgynnat trådstarr. En del av skogskärren i Mittlandet har numera vuxit igen med ag Cladium mariscus vilket kan konkurrera ut trådstarr. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Ofta stora fält utan blommande strån i agmyrkanter, något sumpiga sjöstränder, källmyrar, vätar, diken, bäck- och åkanter, ibland ensamt dominerande i starrkärr. Martinsson (1977) anger trådstarr som dominant art i ”kärr av trådstarr-typ”, med en uppskattad areal av 287 hektar på Gotland, ”kärr av högstarr-typ” (ca 45 hektar) samt ”dvärgvassar av trådstarr-typ” (ca 46 hektar). Den uppges ha gynnats av tidigare slåtter men missgynnas nu p.g.a. igenväxning med främst ag efter att slåttern upphört.

Johanssons (1897) ”Allm. I myrarna massv., men vanligen steril” äger viss giltighet även i dag, men artens totala numerär har troligen minskat efter utdikningarna av öns stormyrar.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Trådstarr växer blött till fuktigt på näringsfattigt underlag i myrmarker, öppna kärr, mosselaggar och skogskärr, där den kan bilda stora bestånd tillsammans med flaskstarr och pors. Kring mossgölar bildar den ofta en bård ytterst på gungflyet, där man ibland också kan finna sumpstarr och kallgräs.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i stora bestånd på blöt till fuktig mark i fattigkärr, i mosslaggar, i dråg på mossar och i strandkärr vid näringsfattiga sjöar och gölar. Ofta ej blommande på de fattigaste lokalerna. Vanlig i större delen av landskapet, saknas eller sällsynt i de mest uppodlade slättområdena. 554 rutor (67 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Trådstarren är karakteristisk för öppna kärr, främst fattigkärr, men även rikkärr och våtängar. Den påträffas ofta även på gungflyn kring skogssjöar. Trådstarren är också den vanligaste vassbildaren i fattigsjöarnas strandzon. Arten dominerar vanligen öppna skogsmyrar som ännu under 1900-talet, åtminstone på Kolmården, utnyttjats för myrslåtter.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland som helhet, men ovanlig i Mälarområdet och jordbruksområdena. 515 kartblad, 1209 kvadranter.
Almq. I skogstrakter allmän (särskilt i norr och nordväst), i skärgården tämligen allmän (i Stockholms yttre skärgård dock sällsynt); i slättbygderna sällsynt.
Trådstarr förekommer i många olika typer av kärr, från fattigkärr till extremrikkärr, och kan vara beståndsbildande över stora ytor, ofta med enbart skott utan axsamlingar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Trådstarr är en ursprunglig art. Den var säkerligen en mycket vanlig myrväxt även tidigare. Den angavs som allmän i Gävle av Thedenius (ms 1835) men bara som flerstädes av Hartman (1848, 1863). Arnell (1924b) anger i huvudsak vilka socknar den är påträffad i.
Trådstarren är också en vanlig strandväxt vid näringsfattiga myrlänta sjöar och vattendrag. Den växer även i starrvassar vid näringsrika sjöar.
De vanligaste följearterna är vattenklöver (44%), pors, tranbär, kråkklöver, sjöfräken och kärrsilja.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Efter att ett flottningsmagasin i en skogså har övergivits och ytor som under en tid varit sjöbotten kommer i dagen koloniseras dessa ytor av många arter. I ett magasin i Ängerån var ängsull, trådstarr, ärtstarr, hirsstarr och brunven bland de tidigt koloniserande. I allmänhet uppträder dock arten som långlivad och vegetativt långsamt spridd.

Trådstarr börjar blomma i skogsstjärnans tid, fortsätter ibland in i ekorrbärets eller till och med linneans. Skott som ska blomma nästa år övervintrar delvis gröna.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Trådstarr brukar i täta fält breda ut sig kring gungflyartade stränder vid rikare myr- och skogstjärnar, och den är också typisk där åar passerar genom myrar. Där bildar den ofta meterhöga, ensartade bestånd. På mindre näringsrika myrytor står den glesare och gärna tillsammans med flaskstarr C. rostrata. Dessa två utgör de dominerande högstarrarterna i vattenrika, låglänta kärrpartier. Trådstarren är vanligast på medelrika stormyrar och finns mer glest även i grunda flarkar, gungflykanter m.m. På fastmattor är den ofta lågvuxen och steril, liksom i tuvkanter i torra rikkärr. På fattigmyrar finns den åtminstone i ett bälte kring myrgölar och vid drag i utloppet.
Arten följer skogsåarna i lugnsträckor, särskilt i våröversvämmade partier och kan även finnas i enstaka tuvor vid kärriga skogsbäckar. Den finns vid småvikar och edor i skuggiga lägen vid älvarna. På fasta stränder vid större sjöar – särskilt i skogsområdet – kan den vara formationsbildande vid lugna, rikare vikar. På mer utsatta, långgrunda ställen bildar den glesa bestånd långt ut i vattnet. Den kan gynnas av uppdämningar, t.ex. vid regleringar och f.d. flottningsdammar. I odlingsområdena kan den bilda massbestånd i öppna, vattenrika kärr. Däremot ses den sällan etablera sig i diken eller på annan kulturskapad mark.