Patrik Engström
Tullgarnsnäs 2023-07-03
Taxasida
sydlundarv
Stellaria nemorum subsp. montana
(Pierrat) Berher
sydlundarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
sydlundarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- sydlundarv
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Stellaria nemorum subsp. montana
Vetenskapligt namn, fullständig form
Stellaria nemorum subsp. montana (Pierrat) Berher
Svenskt namn
sydlundarv
Danskt namn
Sydlig lund-fladstjerne
Foton
Katarina Stenman
Näsudden, Srm 2023-07-07
Katarina Stenman
Josefinelust, Kullen 2022-06-30
Katarina Stenman
Josefinelust, Kullen 2022-06-30
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-26
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Sydlundarv är ursprunglig. Den kalkgynnade och skuggälskande underarten växer beståndsbildande i ängslövskogar på Hallandsåsens nordsluttning.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
723 Stellaria nemorum L. subsp. glochidisperma Murb.
This distinct subspecies is restricted to Europe. Owing to confusion with subsp. nemorum the distribution areas in C. and S. Europe are tentatively marked.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Funnen närmast i Västergötland, Östergötland och Södermanland (Flora Nordica 2).
Har meddelats från Närke (Murbeck 1899b) under oklara omständigheter. Troddes funnen i Viby: ”Orrekulla ängs bäckravin, få individ bland huvudarten” 1926 (Broddeson ms, S). Belägget är dock nordlundarv (L. E. Kers). Bör sökas ”i sällskap med andra exklusiva lundväxter som strävlosta, lundslok och myskmadra” (Rydberg & Wanntorp 2001), exempelvis vid Södra Hammaren i Götlunda.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast underart.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(S. nemorum subsp. glochidisperma)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 16–30 %.
Kommentar: även uppgifter som inte preciserats till underart är inkluderade här.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
S. nemorum ssp. glochidisperma; sydlig lundarv
Sydlundarv växer i skuggiga miljöer på fuktig till torr, näringsrik mark, främst i ängsbokskog men även i ek-hasselskog och i alkärr. I sydvästra Småland uppträder den oftast i anslutning till grönsten. Den är i viss mån gynnad av igenväxning och upphörande skogsbete: exempelvis har den i Värnamo Rydaholm utifrån en primär förekomst vid en skogskälla framgångsrikt koloniserat igenlagd åkermark.
Funnen i 21 rutor, tidigare uppgifter från 10 rutor. Sällsynt i Kronobergs län, mycket sällsynt i övrigt.
Sydlundarv växer i skuggiga miljöer på fuktig till torr, näringsrik mark, främst i ängsbokskog men även i ek-hasselskog och i alkärr. I sydvästra Småland uppträder den oftast i anslutning till grönsten. Den är i viss mån gynnad av igenväxning och upphörande skogsbete: exempelvis har den i Värnamo Rydaholm utifrån en primär förekomst vid en skogskälla framgångsrikt koloniserat igenlagd åkermark.
Funnen i 21 rutor, tidigare uppgifter från 10 rutor. Sällsynt i Kronobergs län, mycket sällsynt i övrigt.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växte i fuktig lövskog, vanlig i Skåne. Ej funnen under inventeringen.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Sydlundarven växer uteslutande i rika lundar eller alfuktskog nära havet. Den växer alltid på svart mylla i sällskap med andra exklusiva lundväxter som sträv losta, lundslok och myskmadra. Underarten före kommer bara inom ett begränsat område i södra delen av Stockholms län, från Hölö till Västerhaninge, där den helt ersätter subsp. nemorum. Utanför Sörmland förekommer den närmast i norra Östergötland. De sörmländska förekomsterna har diskuterats av Kers (1972a). Till denna underart hör enligt Kers (1972a) troligen även följande fynd: Mörkö Kolsö (Thedenius 1871), Klubben (Qvt/SV) samt Ösmo Herrön (A. Sörlin/SV).
Mellaneuropa. I Sverige sydlig, spridd upp till Sörmland. Regionalt rödlistad – hotklass R (regionalt hotade).