Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2018-01-01
Taxasida
sydbläddra
Utricularia australis
R. Br.
sydbläddra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt
sydbläddra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- sydbläddra
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Utricularia australis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Utricularia australis R. Br.
Svenskt namn
sydbläddra
norwegianBokmal
vrangblærerot
norwegianNynorsk
vrangblærerot
Finskt namn
lännenvesiherne
finlandSwedish
sydblåsört, sydbläddra
Danskt namn
Slank blærerod
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1721 Utricularia australis R. Br.
Syn.: U. neglecta Lehm.
This species occurs, as far as is known, mainly in Europe. This species and U vulgaris are sometimes confused. The map may therefore be incomplete and partly incorrect. This plant is reported to have been introduced into C. and S. Africa, Australia and New Zealand. Cf. world map in Meusel et al. 1978, p. 417.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Sydbläddra är troligen ursprunglig. Blommande exemplar har påträffats i främst näringsrika, stillastående vatten men ibland också i torvgölar och gungflyomkransade sjöar av fattigkaraktär. Förmodade sydbläddror utan blommor, som inte med full säkerhet kan skiljas från vattenbladdra U. vulgaris, har hittats i både rinnande och stillastående, näringsrika och näringsfattiga vatten. Sannolikt är flertalet av dem sydbläddror.
På grund av svårigheterna att finna blommande exemplar är var kännedom om sydbläddrans utbredning, frekvens och ståndortskrav i landskapet bristfällig. Äldre uppgifter om sydbläddror saknas i stor utsträckning på grund av sammanblandning med vattenbläddra U. vulgaris.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Möjligen inhemsk mkt sälls. vattenväxt. Sotternlokalen är kalkrik.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även vattenbläddra (aggregat) Utricularia vulgaris agg.
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Larsson 1868.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
1 (2); prick i Västeråstrakten på utbrednings karta hos THOR (1979) är grundad på en kollekt i UPS: Västerås S Viksäng, sjöstrand 1940 (Hedberg). - Dessutom, enligt Lundman manuskript 1925, i Viker: nära Vikersviks gård. Mycket osäker uppgift.
Sydlig art; hittills endast två nordligare lokaler i Sverige. Torde genom sin i vegetativt tillstånd nästan fullkomliga likhet med V. vulgaris vara förbisedd, både i Västmanland och på andra håll. Utbredningstyp ännu osäker.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: osäkert då arten sannolikt ofta förbigåtts; se vidare under kollektivarten U. vulgaris coll.
Kommentar: B, granskare GTr och TTy.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
U. neglecta; citrongul vattenbläddra
Sydbläddrans biotopval beskrivs ovan under rubriken sydbläddra/vattenbläddra. Det är inte tillräckligt undersökt hur den skiljer sig ekologiskt från vattenbläddra; möjligen växer sydbläddra oftare än vattenbläddra i mineralnäringsfattiga vatten.
Funnen i 94 rutor; tidigare uppgifter från 22 rutor. Siffrorna är kraftiga underskattningar, eftersom arten sällan blommar och inte kan skiljas från vattenbläddra i vegetativt tillstånd. Troligen ganska vanlig och jämnt spridd. – Ursprunglig.
Sydbläddrans biotopval beskrivs ovan under rubriken sydbläddra/vattenbläddra. Det är inte tillräckligt undersökt hur den skiljer sig ekologiskt från vattenbläddra; möjligen växer sydbläddra oftare än vattenbläddra i mineralnäringsfattiga vatten.
Funnen i 94 rutor; tidigare uppgifter från 22 rutor. Siffrorna är kraftiga underskattningar, eftersom arten sällan blommar och inte kan skiljas från vattenbläddra i vegetativt tillstånd. Troligen ganska vanlig och jämnt spridd. – Ursprunglig.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Wahlstedt (1888): på båda sidor om järnvägen 1887 där den passerade Romamyr. Johansson (1910b) angav att den var utgången. Vi har inte funnit något belägg av arten.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i vatten i gölar, småsjöar, åar och dammar. Verkar föredra ganska näringsfattiga vatten. Förgäves eftersökt på lermarkerna, t.ex. i Törebodatrakten, varifrån många belägg kontrollerats. Endast säkert bestämda lokaler är noterade och då förefaller den sällsynt, men troligen finns det åtskilliga lokaler åtminstone i södra delen av landskapet. 32 lokaler i 21 rutor (3 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Sydbläddran växer i regel i grunda, klara sjöar med varmt vatten, i skärgården även i större hällkar. Utan blommor förväxlas den med vattenbläddra och är med säkerhet förbisedd.
Europa. I Sverige mest i Götaland och Svealand.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer i södra Sverige med bara enstaka lokaler norr om Uppland; sällsynt i landskapet. 13 kartblad, 15 kvadranter.
Almquist (1929) anger enbart fyndet från Djurö 1920, se ovan.
Sydbläddra växer i sjöar, dammar och blöta kärr.
Almquist (1929) anger enbart fyndet från Djurö 1920, se ovan.
Sydbläddra växer i sjöar, dammar och blöta kärr.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Två lokaler funna av G Eriksson anges av Lindberg (1979). Utan granskade belägg bör arten inte godtas.]