Taxasida

svarttall

Pinus nigra

J. F. Arnold

svarttall är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingela Carlström
Översikt
Översikt

svarttall är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • svarttall
Taxonomi
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Pinus nigra
Vetenskapligt namn, fullständig form
Pinus nigra J. F. Arnold
Svenskt namn
svarttall
norwegianBokmal
svartfuru
norwegianNynorsk
svartfuru
Danskt namn
Sort fyr
Foton
Ingela Carlström
Gåssten, Smedby, Mörbylånga 2018-04-14
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Svarttall är ett vanligt parkträd som också planterats i mindre bestånd, särskilt vid kusten eftersom den är mycket vindhärdig. Vi har inga rapporter om självföryngring.

Den är hemmahörande i sydöstra Europa.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Planterad som skogsträd, prydnadsträd, samt sandbindare.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: fordom försöksodlad som skogsträd, senare någon gång som prydnadsträd; kvarstående och ibland självsådd men knappast bofast. Först uppgiven ca 1960 från Landskrona (ANil inv.), men odlad redan 1918 (KWig i LD).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Svarttallen kommer från Medelhavsområdet och odlas i Sverige främst som prydnadsträd, men även i skogsbestånd. I Småland noterades den som planterad av Zetterstedt (1878a) från Jönköping Visingsö, ´några äldre träd i ekskogen söder om kyrkan och några yngre i den nya tallskogen´. På de studerade lokalerna i Kalmar Kalmar tycks ingen förökning ske. – Beläggen från Kalmar Förlösa och Västervik Västervik har bestämts till den i Sverige mest odlade rasen var. nigra, vanlig svarttall, från norra Italien, Alperna och västra Balkan. Till denna har även uppgiften från Oskarshamn Döderhult förts. I övrigt saknas uppgift om rastillhörighet.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Svarttall härstammar från Centraleuropa och Medelhavsområdet, är vanlig i östra Spanien, vidare österut till Turkiet, Kaukasus och Krim. Den har planterats en del på Öland, ofta tillsammans med tall P. sylvestris men ibland även som rena bestånd eller enstaka träd. Svarttall har rykte om sig att vara stormsäker, en trolig förklaring till dess popularitet på det blåsiga Öland (https://forest.jrc.ec.europa.eu/).

I den planterade tallskogen söder om Dörby, N. Möckleby sn, växer svarttall som en skyddande bård längs vägen, troligen ett medvetet val. Trädet blir gammalt och utgör en vacker siluett med sin svartgråa och grova bark, långa barr och stora kottar. Norr om Rörstensudden, på västra kusten av Böda sn, bildar grova och lutande svarttallar en mäktig stormkappa mot havet. Det framgår inte alltid om de gjorda fynden avser svarttall som kvarstående eller om regelrätt spridning med småplantor förekommer. Endast i ett fåtal fall har småträd eller fröplantor rapporterats.

Svarttall har delats in i varieteterna vanlig svarttall var. nigra och korsikansk svarttall var. corsicana. Det är oklart om båda förekommer på Öland. I en artikel (Arne 1955) uppges att korsikansk svarttall 1864 växte i plantskolan vid Skäftekärr, Böda sn.

Kulturflykting och kvarstående, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, tillfällig. Odlad åtminstone sedan 1850-talet, planterad nedanför Galgberget i Visby omkring 1910; där ännu kvar. Större, ursprungligen planterade bestånd finns i Visby vid Skogsholm, Stenkyrka och Fleringe vid Bläse. Små fröplantor har observerats på lokalen i Bläse (KW).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Svarttall härstammar från Medelhavsländerna. Hos oss har den planterats framför allt som läträd och prydnadsträd men även som skogsträd vid kusten, oftast i mindre bestånd. I regel påträffad kvarstående, men en viss föryngring kan ibland ses i bestånden.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Läträd och parkträd från södra Europa. Rapporterad som troligen kvarstående från 9 lokaler i 7 rutor, alla i Göteborgs kommun.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Från Syd- och Mellaneuropa. Förekommer i parker och planteringar, men tycks inte ha använts som skogsträd i Sörmland och finns inte förvildade alls.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Ursprunglig i södra och sydöstra Europa; odlad som parkträd.